RolandPM flyr fältet

I måndags skrev Roland Poirier Martinsson en debattartikel i Expressen med titeln "Svenska journalister saknar yrkesheder". RolandPM klagar på den snedvridna rapporteringen av orkankatastrofen, och jag håller med om att medias rapportering kan vara värd att diskutera. Fast då ska man kanske göra det på ett bättre sätt än Roland.

I artikeln skriver Roland bland annat

Ingen berättar ... att fattigdomsgränsen i staten (Louisiana) ligger högre än medelinkomsten i Borås.

En anledning till att ingen berättar det kan vara att det inte stämmer! Anders Holmberg svarade på Rolands artikel, och till skillnad mot Roland presenterar han sina källor, som visar att Rolands påstående är helt uppåt väggarna.

Nu har då Roland replikerat på Anders replik, och hur försvarar han sitt påstående? Inte alls!

Därefter börjar [Anders] dryfta fattigdomen i USA, alltså en helt annan diskussion. Här bjuds ingen motsvarande räkneövning. Låt mig dock påminna om att USA är världens rikaste land. De som klassas som fattiga uppfattar sig oftast inte som fattiga och skulle inte ha uppfattats som fattiga i Borås.

Intressant påstående, men något helt annat än vad Roland hävdade i sin första artikel. Roland klarar inte av att bemöta kritiken, och väljer istället att försöka byta ämne. Tydligen är det lättare att kritisera journalisters yrkesheder än att visa exempel på egen hederlighet.

58%

Efter att inledningsvis fått hyfsade siffror för sin hantering av Katrinakatastrofen har nu Bushs opinionsiffror vänt neråt. Enligt en opinionsmätning av CBS har andelen missnöjda växt från 12 till 58 procent! Endast 48 procent anser att Bush har starka ledaregenskaper, och svaren på de övriga frågorna är lika deprimerande för vita huset. Värt att notera är att FEMA och lokala myndigheter inte heller slipper undan allmänhetens kritik.

Enligt opinionsinstitutet Zogby är förtroendet för Bush det lägsta under hans presidentperiod. Av de 66% som är negativa till myndigheternas hjälpinsatser ger 27% Bush skulden, medan 22% skyller på chefen för FEMA, Michael Brown. Brown är god vän med Joe Allbaugh, som var national campaign manager för Bushs presidentvalskampanj 2000 samt chef för FEMA 2001-2003.

FEMA

Efter att orkanen Katrina drabbade New Orleans har jag sett flera blogginlägg på temat "BUSH STYR INTE VÄDRET!" Visst är det trevligt att någon försöker försvara Bush, men jag känner inte till någon som påstått att Katrina var Bushs fel.

Däremot har den federala hjälpinsatsen fått enorm kritik, och mycket av det är välförtjänt. Federal Emergency Management Agency, FEMA, kan beskrivas ungefär som USAs motsvarighet till det svenska Räddningsverket. Det skapades 1979, när dåvarande presidenten Carter samlade ihop flera mindre organisationer under ett tak. Efter att FEMA kritiserades för sitt handlande i samband med orkanen Andrew 1992 prioriterade Clinton myndigheten under sin presidenttid, men under Bushs tid som president har FEMA satts på bantningskur.

Efter 11 september skapade Bush Department of Homeland Security, och FEMA blev en del av den nya organisationen. Den huvudsakliga uppgiften för DHS var att skydda USA från terroristangrepp, medan miljökatastrofer hamnade längre ner på dagordningen. The Independent weekly skrev om farorna med det redan för ett år sedan:

...long before this hurricane season, some emergency managers inside and outside of government started sounding an alarm that still rings loudly. Bush administration policy changes and budget cuts, they say, are sapping FEMA's longterm ability to cushion the blow of hurricanes, earthquakes, floods, tornados, wildfires and other natural disasters.

Among emergency specialists, "mitigation"--the measures taken in advance to minimize the damage caused by natural disasters--is a crucial part of the strategy to save lives and cut recovery costs. But since 2001, key federal disaster mitigation programs, developed over many years, have been slashed and tossed aside. FEMA's Project Impact, a model mitigation program created by the Clinton administration, has been canceled outright. Federal funding of post-disaster mitigation efforts designed to protect people and property from the next disaster has been cut in half, and now, communities across the country must compete for pre-disaster mitigation dollars.

Tragedin i New Orleans blev ett tydligt exempel på att den federala beredskapen faktiskt har försämrats sedan Bush svor presidenteden. I en intervju på CNN i torsdags erkände chefen för FEMA, Mike Brown, att myndigheten just hade fått reda på att tusentals nödställda var isolerade på New Orleans Convention Center, trots att CNN redan dagen innan hade rapporterat om det! Washington Post skriver mer om situationen:

"It's such an irony I hate to say it, but we have less capability today than we did on September 11," said a veteran FEMA official involved in the hurricane response. "We are so much less than what we were in 2000," added another senior FEMA official. "We've lost a lot of what we were able to do then."

För att sammanfatta: Bush kunde inte ha förhindrat orkanen. Men han kunde ha sett till att USA inte hade försämrat sin katastrofberedskap sedan Clintons tid.

Scoop?! Nähä.

Här håller Johan Norberg på att avslöja hur de nedriga sossarna försöker manipulera partiledardebatten, och så förstör Expressen alltihop. Typiskt vänstervriden media.

Dick och New York Times

Dick Erixon fortsätter sitt korståg mot svenska tidningar och deras "skadeglädje" över katastrofen i New Orleans. Nu senast är han förbannad över att några tidningar refererar New York Times, som kallade Bushs tal till de drabbade för ett av de värsta i hans karriär. Dick påstår att avslöjandet att Jayson Blair hade publicerat plagierade och felaktiga artiklar skulle ha förstört tidningens anseende totalt. Åtminstone antar jag att det är vad Dick menar, då han bara hänvisar till ospecifierade "skandaler". Ledarsidan i NYT, som innefattar konservativa röster som David Brooks och John Tierney, ska tillhöra "Michael Moore-vänstern".

Men är det sant som Dick säger, att det var "många år sedan tidningen hade något anseende"? Nej. I samma inlägg som sågar New York Times hänvisar han till att tidningen i juli i år utsågs till världens sjätte bästa tidning! NYT plockar fortfarande hem Pulitzerpriser varje år. Dessutom är det intressant att notera att Dick så sent som igår tyckte att New York Times var värd att referera till! Fast då handlade det förstås om en artikel som gick i linje med Dicks egna åsikter.

Wikipedia växer!

Via Media culpa och Erik Stattin såg jag att svenska Wikipedia nu har över 100,000 artiklar, vilket gör den till den femte största Wikipedian sett till antalet artiklar. Imponerande!

Dick och SVT

Dick Erixon har gått och blivit förbannad på SVT. Eller (S)(V)T, som man säger i vissa kretsar. Närmare bestämt är det ett rapportinslag om Cindy Sheehan som väckt rebellen:

Anti-krigsaktivisten Cindy Sheehan, som bland annat stöds av Ku Klux Klan, hyllas ensidigt av SVT. Inte ett ord om kritiken mot henne. Det här är inte journalistik, det här är propaganda.

Talar Dick sanning? Inte direkt. Inslaget nämnde att människor för och emot Cindy samlades i Crawford, Texas, dessutom intervjuades en kvinna som förlorat sitt barnbarn i Irak, och som stödde kriget såväl som president Bush. Trist att Dick valde att blunda för det.

Ner med vetenskaperna!

Jag skrev tidigare om hur Bush ställde sig på kreationisternas sida i frågan om huruvida "intelligent design" ska läras ut i biologiundervisningen. Nu har även republikanernas majoritetsledare i senaten, Bill Frist, vänt vetenskapen ryggen:

Frist, a Republican from Tennessee, spoke to a Rotary Club meeting Friday and told reporters afterward that students need to be exposed to different ideas, including intelligent design.

"I think today a pluralistic society should have access to a broad range of fact, of science, including faith," Frist said.

Intelligent design är inte falsifierbar, och inte heller någon vetenskap. Till skillnad mot evolutionsteorin kan inte ID leda till förutsägelser om vad vi kommer att observera. Förutsägelser som, i evolutionsteorins fall, visat sig korrekta. En utmärkt artikel i New York Times har mer information.

Känns tradigt att upprepa sig gång på gång, men vad kan man göra när världens mäktigaste land har en vetenskapsfientlig ledning? Nåja, här kommer lite lättsammare läsning: The Onion har nyligen avslöjat att ID har fått en allierad i kampen mot förnuftet...

Scientists from the Evangelical Center For Faith-Based Reasoning are now asserting that the long-held "theory of gravity" is flawed, and they have responded to it with a new theory of Intelligent Falling.

Mer om dödsskjutningen i London

Brittiska ITV presenterar nya uppgifter från den brittiska polisens internutredning om dödsskjutningen av "terroristen" Jean Charles Menezes. Bilder visar att han inte alls haft någon stor jacka på sig mitt i sommaren, och han hoppade inte alls över någon tunnelbanespärr i vild flykt. Om de här uppgifterna stämmer visar de att polisen begick ett fruktansvärt misstag. Henrik Alexandersson skriver i frågan:

Sett i detta perspektiv måste poliserna strällas till svars. Inte för vållande till annans död. Det handlar om dråp eller mord. Dråp om situationen inte gav utrymme för analys. Mord om poliserna rimligen borde ha insett att mannen inte utgjorde någon fara.

Detta är oerhört viktigt - som en markering av att staten inte får bete sig hur som helst, att den inte kan tillåtas smita undan ansvar och att den inte får vara lika feg som terroristerna.

Bra skrivet. Däremot är jag fundersam över hans slutkläm:

Som en personlig fotnot i sammanhanget kan jag inte komma över obehaget inför den "skadeglädje" över det som skett, som vänstern och terrorns apologeter visat efter denna tragedi.

Vilka är denna odefinierade massa? Jag har inte sett någon som uttryckt glädje över att en oskyldig man skjutits ihjäl. Undrar om Henrik anser att jag är en sådan apologet?

Bush omfamnar kreationismen

Jag har tidigare skrivit om intelligent design, och kreationisternas kamp för att införa ID i biologiundervisningen i USA. Phil Plait skrev nyligen ett läsvärt inlägg om farorna med intelligent design:

In science we let the facts sway our conclusions. In ID and creationism, they [kreationisterna] let their pre-existing dogma sway the way they view the facts. In many cases distort the facts to suit their desire, using quote mining, for example, or simply lying if needed.

That ain’t science. It isn’t even good religion.

It’s wrong. And they want to teach your children this way.

Han pekar även på det oroande faktum att världens mäktigaste man står på kreationisternas sida: i en intervju från 1 augusti sa Bush att skolorna borde lära ut "båda teorierna":

"I think that part of education is to expose people to different schools of thought," Bush said. " You're asking me whether or not people ought to be exposed to different ideas, the answer is yes."

Artikeln säger inget om huruvida Bush tycker att den geocentriska modellen på samma sätt borde läras ut tillsammans med den heliocentriska, för att ge en mer balanserad bild.

Om det fortfarande skulle råda något tvivel om var Bush står så har han tidigare använt precis samma argument för att kreationism ska läras ut tillsammans med evolutionsläran.

Frågan är nu: säger Bush det här för att göra den kristna högern glad, eller är han så dum att han tror på det själv?

Dick och ninjan gör bort sig

Henrik Alexandersson och Hallberg kritiserar Ali Esbati för det han skriver angående mannen som blev ihjälskjuten av brittisk polis i fredags:

...det inträffade bör rimligen kallas för en utomrättslig avrättning. Och vidare: ett misstänkt utseende räcker för att man ska riskera att skjutas ihjäl i Storbritannien.

säger Ali. Och visst kan jag hålla med Henrik och Hallberg om att det är fel att komma med så tvärsäkra uttalanden innan man har hela bilden klar för sig.

Samtidigt är det minst lika fel att kalla den dödade mannen för terrorist och självmordsbombare när man inte har någon aning om det stämmer eller inte. När det nu visat sig att Jean Charles de Menezes var oskyldig borde man förvänta sig en ursäkt från Dick och Sebastian. Eller varför inte kritik från herrar Alexandersson och Hallberg? Egna tankar väntar med spänning!

Tankar om terrorism

Wesley Clark, den fyrstjärniga generalen som en kort stund såg ut att kunna bli demokraternas presidentkandidat 2004, har skrivit ett inlägg i USA Today om hur terrorismen ska kunna besegras. Han skriver insiktsfullt om hur en seger kräver mer än enbart militära medel:

...fighting terrorism at home isn't just a matter of "killing terrorists." Terrorists aren't born that way. They are created by their interaction with their surroundings. To win this war, we must defeat the ideology of terrorism, depriving angry young people of their ability to justify their hateful actions in the name of Allah.

This will require not only strong Islamic condemnation of terrorists and their acts, but also a winning dialogue within Islam to defeat Koranic interpretations seeking to justify the use of force against innocent people. We need to encourage "moderates" in Islam to debate, to proselytize and to win over potential terrorists. They are the only ones who can do it.

Det är sådana här uttalanden som får mig att hoppas att Clark gör ett nytt försök 2008.

Bland de svenska bloggkommentarerna tycker jag att Mattias Axelsson står ut, när han påminner om de bortglömda offren för terrorn:

Alla de liberaler, socialister, människorättsaktivister, feminister, homosexuella och vanligt oppositionella i som lever under islamistikt förtryck.

Det kan vara kritiska studenter i diktaturens Iran, eller de shiamuslimer som dör när självmordsbombare spränger sig i Irak, eller vanliga kvinnor i Saudiarabien

Främst är det dessa människor som är islamismens fiender. De människor som vill leva sina liv som de vill utan att för den skull bli anhängare av W Bush. Det är dessa människor som måste få vårt stöd för att kampen mot den islamistiska terrorismen någonsin skall kunna vinnas.

Till skillnad från ovanstående personer finns det de som anser att analys av orsaker är lika med att ställa sig på terroristernas sida. Bombdåden i London avslöjade en ny fiende - Dagens Nyheter! "DN:Dödandet inte terroristernas fel" säger Sveriges egen rebel without cause, Dick Erixon. Ninja Economist vill inte vara sämre, och drämmer till med "DN på terroristernas sida". Vad är det då DN egentligen har sagt? Jo, i en krönika efter terrordåden skrev DN att

...kopplingen mellan det brittiska deltagandet i Irakkriget och gårdagens attacker mot civila i Londons tunnelbana ter sig sannolikt.

Att hävda att Irakkriget kan vara en anledning är något helt annat än att Blair är ansvarig för attackerna, och jag förstår ärligt talat inte hur man kan missförstå texten så kapitalt. Dennis Josefsson skriver välformulerat om det här samt om hur kriget mot terrorismen påverkar vår frihet.

Folkpartiet gör helt om!

Ni kanske minns byggkonflikten i Vaxholm? Folkpartiets inställning var tydlig: det fanns ingen anledning att gästarbetare (i det här fallet byggarbetare) från Lettland skulle ha löner på svensk nivå, när lönen de hade i alla fall var okej med lettiska mått mätt.

Nu verkar det dock som om Folkpartiet har dragit tillbaka sin ståndpunkt för att istället med bestämdhet hävda motsatsen. Hur ska man annars tolka EU-parlamentarikern Cecilia Malmströms kommentar till gästarbetares (i det här fallet EU-parlamentarikers) nya lön?

-Det är skönt att alla får samma lön.

Skönt? Att alla, oberoende av hemland, får samma lön? Utan koppling till t.ex. vad deras landsmän tjänar i hemlandets parlament? Tydligen är det så det ska vara enligt det nya Folkpartiet.

Cecilia förtjänar all respekt: det är inte lätt att bryta med sina gamla åsikter. Möjligen underlättades kursändringen av att Cecilias månadslön höjdes med 16,000 kronor, eller med andra ord, fyra lettiska byggarbetare.

Är det fegt att vara för republik?

Dagen innan nationaldagen publicerades två debattartiklar i två dagstidningar. Författarna till de två artiklarna kom från olika ställen på den politiska skalan, men de hade kommit fram till samma slutsats: att monarkin inte hör hemma i det moderna svenska samhället.

I Svenska dagbladet skrev Birgitta Ohlsson (fp) tillsammans med nio andra liberaler att

För vänner av just mänskliga rättigheter, meritokrati, marknadsekonomi och det öppna samhället strider monarkin mot ideologins innersta kärna.

I DN skrev Britta Lejon tillsammans med flera andra (i de flesta fall socialdemokrater) att

Posten som statschef ska tillsättas på meriter, inte ärvas. I en demokrati kan aldrig börd kvalificera till någon som helst ställning eller anställning.

Det låter enkelt, och egentligen är det precis så enkelt. Men nu finns det förstås de som inte håller med. I Expressen idag kallar förre moderatledaren Ulf Adelsohn artiklarna för en "samordnad attack" som är "feg och försåtlig". Tyck vad du vill om kungen, men gör det inte alldeles innan nationaldagen, verkar hans budskap vara.

Ulf drar fram monarkisternas vanligaste argument: en majoritet av svenska folket vill ha monarki. Och visst är det så, även om den majoriteten visat tecken på att minska något den senaste tiden. Men bara för att en majoritet vill ha ett visst statsskick betyder det inte att det det statsskicket automatiskt är demokratiskt. Låt oss anta att 51% av svenska folket av någon anledning skulle vilja att Göran Persson skulle bli statsminister på livstid. (Långsökt, visst, men det är inte det som är poängen.) Tror någon att Ulf i så fall skulle stå upp och säga att det inte alls strider mot demokratin?

Det näst vanligaste argumentet hittar man bland annat på Monarki.nu: att statschefen ska företräda hela nationen, inte bara de som röstar på honom. Men är det inte bättre att i alla fall någon röstade på statschefen, än att ingen gjorde det? Och erfarenheterna från 9/11-attackerna visar att amerikanerna kunde (tillfälligt) som en man sluta upp bakom en president som inte ens fick flest röster i senaste presidentvalet.

Det tredje stora argumentet har framförts av bland annat Herman Lindqvist: att det svenska kungahuset är en länk bakåt till historien, och att det därför måste vara kvar. Förr i tiden hade vi dödsstraff i Sverige, men ingen verkar vilja återinföra det för att "bevara kontinuiteten". Dessutom borde Herman känna till att vi svenskar förr i tiden faktiskt hade rätt att "välja" våra statschefer: i den Yngre Västgötalagen slogs det fast att "Svear äger att kungar taga och vräka". Nu var det inte några med våra mått mätt några demokratiska val det handlade om, men inte heller dagens ärftlighetsprincip som slogs fast först i 1810 års riksdag.

Så för att besvara min egen fråga: det är inte fegt att vilja ha republik. Det är i själva verket fullständigt naturligt att vilja rensa ut de sista odemokratiska resterna ur Sveriges grundlag.

Munkhammar har rätt!

Inte i allt förstås, men jag håller med om att de fem sista kilometrarna i Stockholm Marathon är jobbigare än de första 37. Men det var en enorm känsla att springa in på stadion!

Mer nazistparalleller...

En gång i tiden sa Johan Norberg att liberaler i allmänhet "belägger sina teser med rader av exempel", medan socialister bara kan höja rösten när de inte har några argument att komma med.

Betyder detta att det fria moderata studentförbundet har infiltrerats av socialister? Tidigare har de verkat tycka att det största problemet i dagens samhälle är att Bo Lundgren går omkring med en Bamseslips (kommunistpropaganda!), och nu senast tar de till det beprövade knepet att kalla motståndaren för nazist. All heder till Henrik Alexandersson som avslöjar sådan smutskastning!

Blandade konstigheter

När man kämpar med att få klart en artikel innan en deadline finns det inte så mycket tid över till bloggning. Några saker som jag missat den senaste tiden är:

"Middle ground"
I Kansas försöker kristna fundamentalister på nytt attackera evolutionsteorin. Eftersom de tidigare misslyckats att införa kreationismen i biologiundervisningen (eftersom den totalt saknar bevis) har de nu bytt teori och försöker införa intelligent design istället. Och eftersom republikanerna efter senaste valet nu är i majoritet i Kansas state board of education är delstaten villig att lyssna på stolligheterna.

Problemet med "intelligent design" är att det inte är någon riktig teori: allt den säger är att evolutionsteorin inte förklarar allt, och att enda sättet att förklara luckorna är att det måste finnas någon "skapare" i bakgrunden. Vem den skaparen skulle vara sägs inte rätt ut, men en vild gissning är att det inte är Allah som avses. Argumenten mot evolutionsteorin är de samma som kreationister har använt tidigare, som redan har blivit utförligt demolerade. Läs gärna Wikipedia-artikeln för att veta mer om personerna bakom ID, jag tänker speciellt på avsnittet "ID as a movement".

Att hävda att "studenterna måste informeras om båda sidorna" är ett argument som faller när ena "sidan" är uppenbart felaktig.

"Burden of proof"
Undersökningen om journalisters partisympatier från 1999 dras fram ännu en gång. Den här gången är det Nicklas Lundblad som hävdar att vad som behövs är "fler liberala tidskrifter, tidningar, och skribenter". (Borde inte marknaden ta hand om det automatiskt? Nåja.) I kommentarerna till inlägget dök det upp intressanta frågor från Jeremy om vilka belägg det egentligen finns för att journalisters åsikter påverkar nyhetsrapporteringen, och varför i så fall inte ägarnas och ledarskribenternas åsikter spelar någon roll? Nicklas svarar med att bevisbördan minsann inte är hans, och nämner något ospecifierat om "laviner av fakta".

"Poisoning the well", "False dilemma"
Dick Erixon uppmärksammade en artikel i New York Times om terroristjakten i Irak, efter att i förbigående ha nämnt att eventuella obekväma fakta i artikeln berodde på att det handlar om "den värsta anti-Irakkrigstidningen". (Exempel på obekväma fakta var misshandel av misstänkta, mordhot, och mord på fångar.)

Dick skriver uppskattande om "hemlighetsfulla och hårdkokta amerikanska operativa rådigvare" som James Steele, som "medierna älskar att smutskasta". I Steeles fall kan smutskastandet kanske ha något att göra med att han tidigare utbildade styrkor i El Salvador, styrkor som enligt Amnesty International massakrerade hela byar i ett blodigt inbördeskrig. Dick visar åter på sin oförmåga att se mer än två alternativ när han skriver att

Peter Maass skriver om de brutala metoder som general Adnan Thabit använder. Man kan naturligtvis säga att de är oacceptabla. Men frågan är om alternativen är mer acceptabla: 1) återinsätta Saddamregimen så att nya massgravar börjar grävas, 2) fler självmordsbomber med många civila dödsoffer. De som anser att antiterrorjakten är oacceptabel bör nog hålla käft tills de kan erbjuda ett mindre hårdhänt alternativ...

Hör ni det, människorättsaktivister? Gör som Dick säger och håll käften!

Hej, blogg. Hejdå, proportioner.

Egna tankar kan avslöja att priset för den galnaste nazistparallellen går till dibbuk.se!

Och hur en fri människa frivilligt kan sjunga den historiskt befläckade Internationalen måste man nog vara socialist för att förstå. Nästa steg blir väl att höra en visslad Horst Wessel under Nationaldagen.

Bloggvärlden väntar med spänning på de kommande reflektionerna "hur kan man hissa den svenska flaggan? Det gör ju rasister också!" och "jaså, du har hund? Du gillar alltså Hitler?"

Forskning och friskolor

När jag tidigare nämnde Christina Wikströms forskning skrev jag att undersökningen inte skulle accepteras utan granskning, även om resultatet var intressant. Det är viktigt att kritiskt undersöka alla argument, oavsett om man håller med dem eller inte.

En som totalt missat det är Dick Erixon. Han skriver att "konspirationen mot friskolorna" (jag tror att han menar Christinas avhandling) är avslöjad. Varför då? Enbart därför att Skolverket presenterar siffror som visar att friskoleelever i genomsnitt klarar sig bättre på de nationella proven. Även den normalt rätt så sansade Johan Norberg tror att det är den enda orsaken till de siffror som Christina presenterade.

Problemet är att artikeln inte säger något sådant. Det enda den säger är att det här kan vara en del av förklaringen till att friskoleelever får högre betyg. Dessutom så poängterar Kristian Ramstedt från skolverket att underlaget är för litet för att dra några långtgående slutsatser. Antingen läste Dick och Johan bara rubriken på artikeln, eller så ignorerar de helt enkelt allt som inte passar in i deras världsbild.

Siffrorna som presenteras motsäger inte på något sätt Christinas slutsatser, eftersom hon aldrig antagit att elever i friskolor är ekvivalenta med elever i kommunala skolor. Det hon har gjort är att jämföra elever med samma resultat på högskoleprovet, och funnit att de elever som gått i en friskola i genomsnitt fått bättre betyg. Då högskoleprovet testar kunskaper i matematik, svenska, och engelska borde det vara en relevant mätare av elevernas kunskap. Det som var poängen var alltså att elever i friskolor kan förväntas få högre betyg än likvärdiga elever i den kommunala skolan, inte att friskolor i allmänhet ger högre betyg. Synd att avhandlingen missförstods av Timbrobloggarna. Ännu mera synd om missförståndet var avsiktligt.

Framgångens förbannelse

Grabbarna på Stockholm Spectator har länge jobbat hårt med sin huvuduppgift: hitta fel i DN. Ett felaktigt förnamn är mer än tillräckligt med material för ett inlägg fullt med spekulationer, uttrycket "Thatcherregimen" kan inte ha någon annan förklaring än att DN anser att den förra premiärministern var en diktator.

Efter slitet kommer belöningen, bland annat fick de nyligen - i DN! - utgöra ansikten för hela den svenska bloggvärlden! Grattis säger jag, och ett speciellt grattis till Michael Moynihan, som det har varit riktigt kul att diskutera med. Men låt nu inte framgången göra er feta och trötta: i artikeln där ni intervjuvas kallar DN bloggen socialdemokrati.se för "regimkritik". Eftersom den bloggens enda syfte är att angripa socialdemokraterna måste det ju betyda att DN anser att Göran Persson är en diktator. Och ändå ser jag inte ett enda inlägg hos er om detta! Jag hoppas att detta bara är ett mänskligt misstag, och att ni menar allvar med ert löfte att även fortsättningsvis vara en fruktansvärd smärta i baken på DN.

Friskolor

Det har diskuterats vad anledningen är till att elever på friskolor har högre betyg än andra elever. Är det verkligen så som en del säger, att friskolor automatiskt blir bättre än tråkiga kommunala skolor? I Gnesta ligger den kommunala Frejaskolan samt friskolan Waldorfskolan, den senare med klart högre betyg. I den här artikeln lät rektorn för Frejaskolan nästan som en dålig förlorare när han sa:

– Så goda resultat som Waldorfskolan tror jag inte att någon kommunal skola någonsin kommer att få. Man kan undra vad de sätter betyg på egentligen.

Skolverket pekade istället (alldeles korrekt) på att eleverna som tas in på friskolor helt enkelt ofta har bättre förutsättningar för sina studier, och lade till:

– Det finns inga belägg för att lärare på friskolor ger eleverna högre betyg än de förtjänar.

Men nu finns det det, tack vare Christina Wikström!

I sin avhandling har hon analyserat betyg från samtliga elever som gått ut gymnasiet med avgångsbetyg baserade på den nya betygsskalan. Resultaten visar att det finns systematiska variationer i betygsättningen. Exempelvis är små skolor och friskolor mer generösa i sin betygssättning än andra skolor.

Självklart ska inte undersökningen blint tas som en absolut sanning, men det är ett minst sagt intressant inlägg!

Give peace a chance

Alicio och Jinge är vänner igen! Iallafall verkar de ha grävt ner stridsyxan. Trevligt!

Uppdatering:
Jaha, det höll fram till den 18 april...

Bodenfallet

I slutet av 2004 ledde Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm till livlig debatt, så även i bloggvärlden. Eftersom arbetsrätten och systemet med kollektivavtal har ett brett stöd i Sverige valde högern istället att fokusera på att några puckon skrek "Go home" till de lettiska arbetarna, och därmed utmåla facket som rasistiskt. Debatten hamnade till slut till och med på Egna tankar!

Nå, alla har väl vid det här laget sagt vad de anser i frågan. Men på senare tid har det framkommit att ett svenskt fack i Boden lagt sig i lettiska arbetares villkor. Eftersom det inte har fått lika mycket uppmärksamhet som Vaxholmsfallet vill jag ödmjukast be att få uppmärksamma Bodenfallet.

Dick och demokratin

Allas vår Dick Erixon tillbringade en del av påskhelgen med att göra topplistor. På listan "västvärldens skurkar" hamnade den spanska premiärministern Zapatero på femte plats (efter Ted Kennedy, men före Charles Manson som inte ens tog sig in på listan).

När en politiker vinner ett demokratiskt val för att sedan infria sitt vallöfte att ta hem landets soldater från Irak innebär det alltså en fruktansvärd eftergift till terroristerna. Men det gäller förstås enbart i fallet Zapatero. I andra fall kan samma sak vara "otroligt underbar".

Fundamentalister 1, Vetenskapen 0

I New York Times kan man läsa om hur inskränkta kreationister lyckas hålla vetenskapen, närmare bestämt evolutionsläran, borta från IMAX-biograferna.

Several Imax theaters, including some in science museums, are refusing to show movies that mention the subject - or the Big Bang or the geology of the earth - fearing protests from people who object to films that contradict biblical descriptions of the origin of Earth and its creatures.

Dick och årtal

Tyvärr missade jag när Sveriges Första Politiska Bloggare Dick Erixon drabbade samman med Ali Esbati i studio 24, men SVT har varit snälla nog att lägga ut programmet på nätet. Sammandrabbningen var en riktigt rolig studie i konsten att tala i mun på varandra.

Bulten i Bo noterar skarpsynt att när Ali tog upp att USA stödde Saddam Husseins regim under 80-talet kallade Dick det för "den realpolitik som Nixon och Kissinger förde". Problemet är att det var Dicks favorit Ronald Reagan som satt i vita huset under 80-talet och förde realpolitik. Mer info (samt förstås bilden på en leende Rumsfeld som skakar hand med Saddam) finns i följande dokument hos George Washington University. Särskilt intressant är sammanfattningen:

The documents included in this briefing book reflect the realpolitik that determined this country's policies during the years when Iraq was actually employing chemical weapons. Actual rather than rhetorical opposition to such use was evidently not perceived to serve U.S. interests; instead, the Reagan administration did not deviate from its determination that Iraq was to serve as the instrument to prevent an Iranian victory.

Om vi antar att Dick faktiskt känner till när Nixon var president återstår bara möjligheten att han medvetet vilseleder för att komma ifrån obehagliga fakta. Sorgligt att en sådan gigant i den svenska samhällsdebatten väljer att ta till dylika metoder.

Var finns rasisterna? Där finns rasisterna!

Erik på Nyliberalism för dummies drar en häpnadsväckande slutsats om fackföreningar:

Det finns nämligen en gemensam grund för både fackföreningar och rasism, nämligen att människor kan delas in i olika grupper, och att man sedan aktivt arbetar för att ge en grupp fördelar på andra gruppers bekostnad.

Se där! Undrar om de arbetare som i samband med den industriella revolutionen slöt sig samman för att få drägliga arbetsvillkor såg det på samma sätt? Var Lech Walesa inget annat än en smygrasist? Chadie på No Illusions ger ett bra svar:

Erik menar att fackföreningar skulle vara en extra bra grogrund för rasism. Det håller jag inte med om. Fackföreningars grundtanke är just att alla har lika värde, alla har lika rätt. Just att alla håller ihop och stöttar varandra.

Precis! Eller med ett annat ord: solidaritet.

SSU

Det var inte länge sedan jag trodde att det största problemet för SSU var att deras skåneavdelning hade tagits över av kommunister. Men det var innan härvan med luftmedlemmar avslöjades. Det är svårt att föreställa sig hur nuvarande ordföranden Ardalan Shekarabi inte kände till att uppsaladistriktet fuskade med medlemssiffrorna när han satt i styrelsen för SSU Uppland under samma tid. Dessutom har Ardalan av allt att döma förskingrat pengar som senare använts till hans egen valkampanj! SSU:s åtgärdspaket som presenterades i onsdags är ett steg i rätt riktning, men om ungdomsförbundet ska kunna återupprätta sitt förtroende går det inte att komma ifrån att Ardalan måste gå.

Relativism

Efter de första avslöjandena om USAs tortyr i Abu Ghraib-fängelset var reaktionerna blandade bland högerbloggarna. Inte helt oväntat tog Dick Erixon automatiskt USAs sida:

Om väst handskas hårdhänt med fångar, är det inte idealiskt, men kan vara nödvändigt för att vinna en kamp som handlar om vem som ska styra världen - fascistisk islamism eller västerländsk humanism.

Strunt i att den amerikanske generalen Taguba kommit fram till att en majoritet av fångarna i Abu Ghraib inte var ett hot mot samhället: lite övergrepp på de mänskliga rättigheterna är ett nödvändigt steg på vägen mot Den Enda Segern. Den "västerländska humanismen" som Dick nämner verkar vara hans högst personliga tolkning av humanismen, då den tydligen inkluderar sodomi och misshandel.

En betydligt vettigare ståndpunkt var att det trots allt var stor skillnad på den här tortyren, och tortyren som förekom i fängelset när Saddam satt vid makten. Då var tortyren en del av systemet, nu var det enskilda soldater som låg bakom den, och soldaterna blev dessutom åtalade (och fällda) för sina brott.

Tyvärr verkar det nu som om de attityder som låg bakom de tragiska händelserna är mer spridda än vi tidigare trodde. Medborgarrättsorganisationen ACLU har lyckats få fram dokument som visar att elvaåringar hölls inspärrade på anstalten, och att USA även undanhöll "spökfångar" (fångar som inte registreras) från internationella människorättsorganisationer.

Nu senast har New York Times kunnat avslöja att amerikansk militär dödade afghanska fångar genom långvarig och grym misshandel:

Private Brand, who acknowledged striking a detainee named Dilawar 37 times, was accused of having maimed and killed him over a five-day period by "destroying his leg muscle tissue with repeated unlawful knee strikes."

The attacks on Mr. Dilawar were so severe that "even if he had survived, both legs would have had to be amputated," the Army report said, citing a medical examiner.

Det finns en del som hävdar att det är fel att fokusera på sådana här uppgifter, att det bara gagnar terroristernas sak. I själva verket är det mycket enkelt: tortyr kan aldrig vara rätt, och när "världens största demokrati" kränker de mänskliga rättigheterna gagnar det allas vår sak att belysa det.

Det ska bli intressant att se hur, och på vilka bloggar, som uppgifterna i NYT kommer att kommenteras...

Folkpartiet och liberalismen

Det har varit tråkigt att se hur folkpartiet steg för steg offrat liberalismen för framgång i opinionsmätningarna. Lite buggning här, lite övergångsregler där, och nu senast automatisk utvisning av utlänningar som döms till minst två års fängelse, var de nu kan ha fått den idén ifrån.

Håkan Jacobson skriver på sin blogg om varför han har begärt utträde ur Folkpartiet.

Lögn, förbannad lögn, och...

En ofta återkommande åsikt från högerhållet är att svensk media är vänstervriden. Det spelar ingen roll att åtta av de tio största tidningarna är liberala eller konservativa, när journalisterna själva är socialdemokrater eller ännu värre. Men vad finns det för bevis för det påståendet?

Standardargumentet, som senast användes av Stockholm Spectator, är en undersökning från Journalistik och Masskommunikation, Göteborgs universitet. Den visar att hela 31% av journalisterna sympatiserar med Vänsterpartiet! Även Folkpartiet är överrepresenterat. Socialdemokraterna, och speciellt moderaterna, är underrepresenterade. Ett anmärkningsvärt resultat, men låt oss titta närmare på undersökningen. Vi struntar i att professor Kent Asp på JMG hävdar att journalisters partisympatier har begränsad påverkan på deras rapportering. (När rapporten dras fram brukar just den delen av någon anledning ignoreras.) Det räcker med att titta närmare på siffrorna själva för att upptäcka frågetecken.

Svarsfrekvensen i undersökningen låg till exempel på endast 57%. Hur kan vi veta säkert att de som valde att svara ger en representativ bild av hela journalistkåren? Det kan vi naturligtvis inte. Dessutom är undersökningen fem år gammal: Vänsterpartiet hade i riksdagsvalet 1998 fått 12%, och nästan 16% i EU-valet 1999! I undersökningen från JMG befanns 15% av allmänheten vara vänsterpartister. Om man ska hävda att undersökningens siffror fortfarande gäller måste man alltså samtidigt hävda att 15% av svenskarna skulle rösta på Vänsterpartiet om det var val idag, något som är värt att hålla i minnet nästa gång undersökningen dras fram.

Vi och Dem

I den svenska ekokamm... eh, blogvärlden har det på senare tid varit en del diskussioner om vad som skiljer personer på vänster- och högersidan åt, förutom förstås åsikterna. Johan Norberg hävdar att liberaler bevisar sina teser med rader av exempel, medan socialister istället höjer rösten. (Johan själv har tydligen bara hittat ett enda exempel som stödjer hans tes, något som en "skrikande socialist" kanske skulle uppfatta som ironiskt.)

I dibbuk kan vi läsa att de högerbloggarna "dominerar" eftersom liberaler tror på individen, medan socialister istället "utgår från kollektivet". Intressant teori, men jag vet inte om jag tror på den. (Det Socialistiska Kollektivet har nämligen förbjudit mig att göra det.) Det kan mycket väl vara sant att det finns en övervikt av högerbloggare i Sverige, även om det inte saknas välskrivna och intressanta bloggare från vänster. Men om dibbuks tes vore korrekt skulle vi se samma förhållande även i USA, där förhållandet snarare är det motsatta. Lennart Frantzell presenterar en troligare teori: de som redan har makten är mindre motiverade att blogga än de som inte har den. Att, som Johan och dibbuk, påstå att vänstern saknar såväl fritänkare som argument känns mer som smutskastning än något annat.

Sedan kan jag inte heller instämma i dibbuks påstående att vänsterns idéer krossats av verkligheten: Reinfeldt anammar förslag från LO, och säger att "Den tid då moderaterna ville göra revolutionerande förändringar och göra om jättemycket i Sverige ... är i grunden förbi." Folkpartiet törs inte gå till val på att sänka skatterna. Det här är några av de senaste exemplen på hur socialdemokraternas ekonomiska politik, efter att ha blivit hårt kritiserad av de borgerliga partierna, anammas som det naturliga normaltillståndet. Pär Nuder skrev om just det i DN i höstas:

Först är moderaterna emot. Sedan - när de inser att medborgarna faktiskt gillar de socialdemokratiska reformerna - blir man för. Folkpension, allmän sjukförsäkring, barnbidraget, fri sjukvård, ATP är några äldre exempel. Utbyggnaden av högskolorna runt om i hela landet och maxtaxan i barnomsorgen är några nutida. Vad kommer nästa vecka? Skatterna? Försvaret? Sjukvården?

En träffsäker bild av vilka som varit den drivande kraften i svensk politik.

Växthuseffekten

En fråga som har orsakat mycket diskussion under lång tid är global uppvärmning. En viktig anledning till det är att frågan har tydliga politiska kopplingar: vad bör vi göra åt frågan? Och vet vi över huvud taget att vår civilisation påverkar klimatet?

Bushadministrationen har, för att uttrycka det snällt, varit tveksam till den vetenskapliga majoritetens åsikt. Det beror inte på att bevis har saknats: i juni 2001 hävdade en rapport (som vita huset hade beställt) från National Academy of Sciences att ja, en ökande koldioxidhalt leder till stigande temperaturer. I juni 2002 kom en rapport från the US Environmental Protection Agency som sa att ja, mänskliga orsaker ligger bakom de stigande temperaturerna. Men ett år senare var Bush och hans kompisar redo att gå till handling: När EPA kom med ännu en rapport ersatte administrationen en referens som pekar på stigande temperaturer med en referens till en rapport (bekostad av the American Petroleum Institute!) som hävdar motsatsen. Andra referenser som pekade på jobbiga fakta ströks helt, och resultatet blev ännu ett exempel på när vetenskapen får böja sig för politiken.

På senare tid har bästsäljande författaren Michael Crichton gett sig in i diskussionen med sin bok State of Fear, som handlar om ekoterrorister som genom terrordåd vill lura allmänheten att klimatet håller på att förändras. Med boken vill han hävda att det inte finns någon vetenskaplig grund för att våra koldioxidutsläpp påverkar klimatet. En lång källförteckning ska styrka hans tes. Och den amerikanska högern gillar boken. Den republikanske senatorn James Inhofe kallade boken "the real story" om global uppvärmning. Den konservativa sajten ChronWatch prisar hur den avslöjar de grönas lögner. Problemet är bara att Crichton har fel. Forskare som Crichton refererar till menar att han har missuppfattat vad de skrivit. Sajten RealClimate visar, punkt för punkt, hur Crichtons argument faller ihop när man studerar dem närmare.

Det kanske värsta exemplet är när Crichton hävdar att doktor Jim Hansen överskattade uppvärmningen med 300%. Påståendet kommer från Patrick Michaels, som 1998 hävdade att Hansens modell från 1988 över kommande temperaturförändringar hade varit alldeles för pessimistisk. Sanningen är att Hansen 1988 presenterade tre modeller, A (värsta fallet) B (medelfallet) och C (bästa fallet). Hansen hävdade att scenario B var mest troligt, och 1998 hade temperaturen faktiskt ökat mer än vad det scenariot förutspådde. Det Patrick Michaels då valde att göra var att, i ett vittnesmål inför kongressen, endast presentera scenario A för att misskreditera Hansen!

Nu har Per Ericson i Smedjan skrivit om Crichtons bok. Per imponeras över hur Crichton lyckats få med temperaturkurvor och litteraturhänvisningar i romanen. Visst, Per nämner i förbigående att Crichton "ger en helt missvisande beskrivning" av James Hansens ståndpunkt, men kommenterar det endast med "Självklart kommer Crichtons kritiker att hänvisa till varje upptänkligt litet misstag för att misstänkliggöra honom ... men sådant felfinneri är nog främst ett sätt att försöka tysta kritiken." Ganska märkligt att se hur Per struntar i rena lögner så länge det är miljönissarna som tar smällen. Och märkligare blir det. När Per ska hitta en klimatforskare som tonar ner växthuseffekten väljer han - just det - Patrick Michaels.

Bulten i Bo

En blogg som det alltid är kul att läsa är Bulten i Bo. När likformigheten hos högerbloggarna går så långt så att en del kopierar pressmeddelanden från Timbro rakt av är Bultens något elaka humor en frisk fläkt.

Ett exempel på detta är när Dick Erixon klagar på att New York Times skriver om bloggen Iraq the model, och "med deras rätta namn hänger ut" de tre bröderna som driver bloggen. Dick är så upprörd att han i hastigheten jämför dagens Irak med nazityskland, utan att tänka på vad det säger om USA. Bulten pekar då på att namnen avslöjats tidigare - på erixon.com!

Vänstern och Irakvalet

Norton Tierra på Stockholm Spectator anklagar vänsterbloggare för att inte skriva om gårdagens val i Irak:

Sweden’s leftwing bloggers have taken every opportunity to heap scorn on America and its intervention in Iraq. Lies, torture, untold civilian deaths–they’ve reveled in every minute. Now that a first positive step has been taken, and the democratic elections were by all accounts an astounding success, however, the bloggers who cared so much about the welfare of the Iraqi people are silent.

Förutom att Norton verkar tro att vänsterbloggare gläds åt tortyrrapporter finns det en del andra brister i hans resonemang.

• Bara för att en bloggare inte skriver om ett visst ämne betyder det inte att ämnet är oviktigt för den personen. Nu så nämnde jag årsdagen av Auschwitzs befrielse, men om jag inte hade gjort det hade det inte betytt att jag tyckte att förintelsen inte spelade någon roll. Att så få högerbloggare tagit upp Abu Ghraib-tortyren betyder nödvändigtvis inte att de tycker att tortyr är okej. eller hur?
• Att en blogg som Copyriot inte nämnde valet är inte så konstigt, eftersom den huvudsakligen behandlar upphovsrättsfrågor.
• Benämningen "leftwing bloggers" var kanske inte riktigt rättvisande. Efter att det visade sig att Annica Tiger kategoriserats som vänster eftersom hon länkade till the Guardian (!) ändrade Norton benämningen till "Sweden's more popular bloggers". Jag antar att Observers topplista har fått konkurrens...

I övrigt kan jag bara säga att det börjar bli tröttsamt att ständigt se högerns debattrick "om du klagar på USA måste du vara för Saddam". Några exempel på synsättet följer:

• I en annan diskussion på Spectator hävdade Eritas att det inte hade förekommit någon tortyr i Abu Ghraib-fängelset. Efter att jag hate kommit med motargument (bland annat en rapport av en generalmajor i USA:s armé) var den enda slutsatsen Eritas kunde dra att jag ansåg att terroristerna var oskyldiga...
• Dick Erixon anklagar Göran Greider när han i tidningen Metro inte är tillräckligt odelat positiv till Iraksituationen: Göran skriver visserligen

  De som är kritiska till USA:s agerande måste ha modet att så att säga nollställa sin analys och utgå från en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen. Och valet är ett steg framåt.

men när han vågar följer upp med att tycka att


Det är tragiskt att amerikanerna inte lyckats skapa lugn och ro i landet, utan förvandlat Irak till en tummelplats för islamisk terrorism.


går Dick igång, och skriver:

Jasså, det var alltså lugn och ro innan landet befriades?! Varför är vänstern så blind för dikaturers våld och massmord? Varför ser man ett antal fall av misshandel utförd av amerikanska soldater som värre än de miljontals som dödats av Saddam Hussein?

Problemet är bara att om man läser vad Göran egentligen skrev ser man att han aldrig påstod något sådant.

Visst, på ett sätt kan det säkert vara bekvämt med ett så binärt synsätt. Men världen är tyvärr inte så enkel: om man som Eritas ursäktar varje övergrepp med motståndarens sällsynta nedrighet kommer man snart inte att ha några absoluta moralvärden. Övergrepp är alltid övergrepp, oavsett vem som utför dem.

Valdeltagande

Trots faran för deras liv valde irakierna idag att gå och rösta. Vad man än tycker om Irakkonflikten är det här bra. Det är första steget mot ett demokratiskt Irak. Och visst kan man önska att irakiernas entusiasm smittade av sig på vissa länder i västvärlden där valdeltagandet är på nedåtgående...

Angående valet så verkar Andrew Sullivan ha insiktsfulla läsare, att döma av de brev han tar upp på bloggen. Två exempel:

The core fact is not turnout. The US had 60% turnout during the 2004 election, but that alone isn’t enough. The real issue is the difference between the number of people who want to participate and the number who do.

It will signify success when more Iraqi's can vote under less dangerous circumstances in their second election.

Auschwitz

Idag är det 60 år sedan röda armén befriade Auschwitz. Nizkor har mer information om förintelsen.

Härskartekniker

Muf:s förbundsordförande Johan Forssell har en "blogg" (ingen kommentarsmöjlighet, inga permalänkar) där han varje dag levererar knivskarpa analyser av världsläget. Den 19 januari (jag vet, jag är sent ute) skrev han om sossarnas härskartekniker. Till exempel kallar Göran Persson Fredrik Reinfeldt för [Rejnfält], när alla vet att det uttalas [Rainfelt]. Visst, Johan tar inte allt för allvarligt på detta, men menar att det visar på att sossarna är nervösa inför 2006.

Visst är det så! Men det är viktigt att skilja på härskartekniker, som att säga "Rejnfält", och högklassig debatteknik, som i Johans föregående inlägg:

Leni Björklund har aldrig varit min stora favorit. Bara det att ha en försvarsminister vars förnamn nästan överrensstämmer med en av kommunismens founding fathers, gör en lite skeptisk.

Hursomhelst.

Vid dagens frågestund på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, var det äntligen min tur att få ställa Lenin… förlåt, Leni, mot väggen.

Lysande analys! Här är minsann ingen nervös inför 2006!

Danmarks ökenvandring

Efter amerikanare och britter har nu turen kommit till danskar. En dansk officer och fyra soldater åtalas för "kränkande behandling" av irakiska fångar.

Det är viktigt att komma ihåg att ingen ska dömas på förhand. Men om det skulle visa sig att de åtalade är skyldiga är det ännu ett stort misslyckande för den danska krigsinsatsen. Tidigare har det visat sig att "irakier som öppnade eld mot dansk trupp" i själva verket var obeväpnade fiskare, och att den dödade danske soldaten blev skjuten av sina egna. De giftgasgranater som danska trupper hittade visade sig komma från Irankriget, och de kunde mycket väl ha blivit framställda på ett granatgjuteri som Irak köpte från - Danmark!

Tortyr

Hur kan man i ett demokratiskt samhälle försvara tortyr? Svaret är naturligtvis att det inte går, men Guy Womack försöker trots det. Guy försvarar korpralen Charles Graner, som anklagas för misshandel av fångar i Abu Ghurayb-fängelset. Att stapla fångar i pyramider viftar Guy bort med följande jämförelse:

Don't cheerleaders all over America form pyramids six to eight times a year. Is that torture?

När en fånge vittnar om hur Graner hoppade på hans skadade ben tycker Guy att vittnesmålet är bra för försvaret, eftersom fången uppenbart "hatar Amerika".

Frågan är alltså: exakt när förlorade Guy Womack all kontakt med verkligheten?

Upp flyger orden, tanken stilla står...

Medan världen förfasas över flodvågskatastrofen förfasas Ayn Rand-institutet av något annat: att USA tänker hjälpa de drabbade! I en debattartikel skriver David Holcberg att det kanske kan vara okej att hjälpa offren via privata initiativ, eftersom flodvågen ju inte var deras fel eller så, men aldrig i livet att en stat ska ge några pengar.

Jag tycker att det är jättebra att David skrev den här artikeln. Den fungerar utmärkt som ett varnande exempel på vad man kan komma fram till om man blint följer objektivismens lära: allt ska vara privatägt, egoism är bra, altruism är ont. Det verkar som om Ayn Randerna själva insåg att de hade skjutit sig i foten med den här artikeln, eftersom den nu är borttagen från deras sajt. Som tur är förhindrar Google sådant smussel.

Se även Joeventures för ett mer praktiskt motargument.

uppdatering:
Stefan tipsade om att Randianerna kommit med ett "klargörande", som de kallar det. Det verkar som att de själva insett att de gjorde bort sig rejält.

Lösryckta citat

Folkpartiets integrationspolitiske talesman Mauricio Rojas har hamnat i lite blåsväder efter en intervju i Metro:

Är bilden av Pinochet för ensidig?
-- Några ville att det skulle gå dåligt ekonomiskt för Chile under diktaturen, så att man kunde fördöma och säga att allt bara var elände. Så var det inte. Pinochet lämnade Chile med tio procent i tillväxt.
Menar du att svenskchilenarna inte vill se det positiva med Pinochet?
-- De har inte mognat. Inte minst erkänner de inte den egna skulden till det som hände, de vill vara offer. Exilchilenarna är kvar i det som hände 1973. Jag brukar säga att de flesta alternativen var värre.

I en kommentar säger Mauricio:

...mina åsikter har vantolkats. Det handlar om några lösryckta meningar ur en lång intervju som ger ett helt felaktigt intryck av vad jag tycker. Jag är både ledsen och upprörd över att bli utnyttjad på detta sätt, vilket jag också har påpekat för Metro.

Jag tror inte att Mauricio tycker att massavrättningar, tortyr, och militärdiktatur är bra, det måste man vara en rejäl idiot för att anse. Nej, troligen rör det sig helt enkelt om att Metro-journalisten plockade ut lösryckta meningar för att få något tillräckligt sensationellt att skriva. "Det finns inte någon ekonomisk tillväxt i världen som kan rättfärdiga brott mot mänskliga rättigheter" säger Mauricio, och med det borde saken vara utagerad. Dåligt omdöme, visst, men inget diktaturkramande.

Men vänta? Positiv inställning till ekonomiska framsteg i en diktatur, med tillägget att det inte kan rättfärdiga demokratiska övergrepp? Påminner inte det lite om

För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet. Sedan skall det naturligtvis inte drivas så långt att man inte kritiserar exempelvis om det sker övertramp mot mänskliga rättigheter. Det är självklart. Där viker vi inte.

Och ledde inte det till en misstroendeomröstning från moderaterna, folkpartiet, och kristdemokraterna? Slutsatsen måste bli att det är okej att lyfta ut lösryckta citat ur sitt sammanhang, i alla fall ibland.

Flodvågskatastrofen

Det är omöjligt att föreställa sig vidden av katastrofen. Dödssiffrorna blir bara siffror, och det är först när jag läser om enskilda fall som jag verkligen inser tragedin. För de som vill hjälpa de drabbade i Sydasien listar Wikipedia hjälporganisationer man kan donera pengar till.

De svenska myndigheterna har fått ta emot en hel del kritik för sitt agerande. Ett exempel är Mathias Sundins inlägg. Själv är jag tveksam: kan vi förvänta oss att Sverige har ständig beredskap för en katastrof som drabbar tusentals svenskar på andra sidan jordklotet? Att till exempel UD ständigt är beredda för en anstormning av samtal? Ett välskrivet inlägg som ger ett annat perspektiv finns på Är isen hal? Sanda!

Regeringskansliet har en informativ sida med frågor och svar om katastrofen.

Säkerhet och frihet

Fyrtiofyra procent av amerikanerna vill inskränka muslimers rättigheter, enligt en studie. Det kanske bara är jag som är överdrivet känslig, men en demokrati som inte omfattar alla är ingen demokrati . Benjamin Franklins uttalande är viserligen utslitet av överanvändning, men här passar det utmärkt:

Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.

Torsten Lindström

Den kristdemokratiske riksdagsmannen Torsten Lindström har även han startat en blogg. Beundransvärt är att han tillåter kommentarer. Kanske det kan få bloggare som inte törs ge möjligheter till debatt på sina bloggar på andra tankar?

Lettiska byggnadsarbetare

I diskussionen om de lettiska byggnadsarbetarna i Vaxholm är det tydligt att ens åsikter avgör vad man tycker är intressant att fokusera på. Socialdemokraterna väljer att begära en riksdagsdebatt om kollektivavtalens betydelse för svensk arbetsmarknad. Anledningen är förstås att de vet att svenskarna i allmänhet är för kollektivavtal, och att de då hoppas plocka poäng på att profilera sig i frågan.

Högern väljer däremot att fokusera på att 40 svenska byggarbetare hindrade letternas buss från att köra in på byggområdet den 13 december. Att skrika "go home" till lettiska byggnadsarbetare är kanske inte särskilt begåvat, men man behöver ju inte tappa allt sinne för proportioner bara därför. Pos hävdar att det bara är en gradskillnad mellan byggarbetarnas agerande och att spränga strejkbrytare i luften. Även partierna tar till storsläggan. Kristdemokraterna kallar det för maffiametoder, men Muffarna såg förstås till att vara värst - redan den 9 december. I en debattartikel i Norrköpings tidningar jämför de LO och Socialdemokraterna med nazisterna! Hoppas bara att de inte hamnar i någon av Göran Perssons koncentartionsläger som straff...

Dick och citat, del 2

Det känns som det är dags att se vad Dick Erixon har för sig på "Sveriges första politiska blogg", som han själv kallar den för. (Varför gör han egentligen det, förresten? Är han inte medveten om att till exempel hans Timbrokompis Johan Norberg var snabbare igång med bloggandet?)

Nu senast har Dick läst en artikel i The New Yorker där George Packer jämför demokratiseringsprocessen i Irak och Ukraina, och kritiserar Bushadministrationen för att sakna internationellt stöd i Irakfrågan. Jag tycker att Packer underskattar skillnaderna mellan de två länderna, men hans synpunkter är tänkvärda. Dick, däremot, visar sig oförmögen att se mer än två sidor i frågan: kritiserar man Bush måste man stödja Saddam, alltså får rubriken bli "Vänstern i väst vill inte [ha? införa?] demokrati".

Som så ofta när Dick citerar blir det fel. "A war of liberation is a crude instrument for setting a country free" i Packers artikel blir i Dicks version "ett befrielsekrig är en grym metod för att göra ett land fritt". I mitt förra inlägg om Dicks citat visade jag hur han medvetet förfalskade citat för att passa hans åsikter, men den här gången finns ju faktiskt möjligheten att han helt enkelt inte vet skillnaden mellan crude och cruel.

Helium-3

I Sydsvenskan skriver idag Ulf Törnberg om hur det finns drygt en miljon ton helium-3 på månen. Förhoppningen är att vi i framtiden ska kunna använda ämnet för att utvinna fusionsenergi från ämnet, även om vi som Ulf mycket riktigt säger inte är där än. Johan Norberg nappar på artikeln:

Environmentalists say that the planet´s resources are limited. So what? There is a whole universe out there.

Johan ignorerar detaljen att vi inte kan ta tillvara energin med dagens energi, men upprepar Ulfs "analys" att det skulle räcka med fyra rymdfärjeturer á 25 ton var för att täcka ett års energibehov för hela jorden. Jag undrar om Johan eller Ulf är medvetna att rymdfärjan maximalt når en omloppsbana på 643 km, medan månen är 384,400 kilometer bort. En mer rättvisande jämförelse skulle vara med Apolloprojektet: Apollo 11 förde med sig hem 22 kg materia från månytan. Det skulle alltså behövas drygt 4,500 sådana resor för att täcka ett års energibehov, eller med andra ord 12-13 färder per dag. Hmm. Självklart ska vi utreda möjligheterna att ta tillvara den lagrade energin, men tills dess kanske vi skulle lyssna lite på de där miljönissarna ändå?

Alliansen

Efter tio år i opposition har nu de fyra borgerliga partierna insett att det kan vara bra att presentera ett alternativ till en socialdemokratisk regering om man vill vinna några val. De kallar sig Alliansen (med stort a) och en titt på deras hemsida visar att de insett språkets kraft. Socialdemokraterna och deras stödpartier kallas för "vänstertrojka" (otrevliga ryska associationer) och "vänsterkartell", ord som inte har någon chans emot alternativet - Allians för Sverige. Om de lyckas få massmedierna att använda sig av de här orden är mycket vunnet.

Flera opinionsmätningar visar på att det borgerliga blocket nu leder, en klar skillnad mot tidigare när den enda vägen för ett borgerligt parti (bara för att ta ett exempel... Folkpartiet) var att ta väljare från ett annat borgerligt parti (till exempel... Moderaterna). Alliansen är uppenbarligen en bra idé, om än tio år för sen, men för att behålla initiativet måste de fyra partierna enas om en statsministerkandidat. Inför valet 1991 var Bildt den självklara ledaren, nu finns inte längre någon sådan. Reinfeldt är det enda tänkbara alternativet, men frågan är om Leijonborg, Hägglund, och Olofsson kan svälja stoltheten och vara lite... solidariska för en gångs skull?

Republikaner dummare än demokrater!

Eller för att vara mer exakt: Kerryväljare verkar inte ha fullt lika dålig koll på evolutionen som Bushväljare, enligt en opinionsundersökning från CBS. Trots det är resultaten i sin helhet nedslående.

Eftersom de som förespråkar kreationism har svårt att hitta några bevis som stöder deras ståndpunkt, fokuserar de istället på att så tvivel om evolutionsteorin. Ett favoritknep är att komplettera skolböcker med tillägg som säger att evolutionen är bara en teori av många andra. Ett exempel är skoldistriktet i Cobb County, som glatt vänder ryggen åt vetenskapen. Colin Purrington har byggt vidare på idén och skrivit flera varningstexter enligt samma princip...

Dick och citat

Efter Kerrys förlust har många diskuterat exakt vad hans kampanj gjorde fel. En av förklaringarna sägs vara att "Hollywoodeliten", bestående av personer med uttalade vänsteråsikter som Tim Robbins, Susan Sarandon, Sean Penn, Alec Baldwin, och Michael Moore, stjälpte snarare än hjälpte demokraterna: de sågs som ett gäng rika besserwissers som hade tappat kontakten med verkligheten.

Visst kan det vara så att en del väljare fjärmade sig från demokraterna på grund av ovanstående personer, men å andra sidan har republikanerna personer som Ann Coulter, bästsäljande författarinna och demokrathatare som glatt säger saker som

My only regret with Timothy McVeigh is he did not go to the New York Times building.

och

We need to execute people like John Walker [Lindh] in order to physically intimidate liberals, by making them realize that they can be killed, too. Otherwise, they will turn out to be outright traitors.

Då känns det som ett mindre problem att Sean Penn tycker att Bush har en förenklad syn på gott och ont. Men visst, det är möjligt att Hollywoodfolket kan ha varit en liten negativ belastning för Bush. Och Michael Moore är en del av det gänget.

Dick Erixon, däremot, har en mer extrem syn på saken. Den 24 november skrev han att

Moore har visat sig vara ... en viktig förklaring till varför demokratiska partiet förlorade stort (inte nog med presidentposten, man förlorade mandat i såväl senat som representanthus).

Vad är Dicks argument? Han hänvisar till en artikel av Andrew Sullivan, som Dick översätter såhär:

En stor andel av Bush-väljarna ... röstade mot vänstereliten och de kulturella attityder de representerar i allmänhetens ögon. Det var inte så mycket en röst för Bush eller hans politik, utan mot en vänster som inte tar terrorism på allvar, mot Michael Moore ...

Låt oss kontrollera Dicks källor. Det här är vad som egentligen stod i artikeln:

A large part of the pro-Bush vote - especially among blue state residents - was a vote against the left elite and the cultural attitudes it represents in the public imagination. It was a vote not so much for Bush or his often religious policies (or even the war on terror), but against the post 9/11 left, against Michael Moore and political correctness and Susan Sontag and CBS News, among a host of others.

Till att börja med skrev Sullivan aldrig att "vänstern inte tar terrorismen på allvar", det är en förvanskning som Dick av någon anledning gjort. "Religious" har också försvunnit i Dicks version. Och när man ser hela stycket ser man att Sullivan menade att Michael Moore bara var en del av vänstern efter 11 september, inte alls huvudorsaken som det såg ut i Dicks version.

Sant, Dick Erixon och Andrew Sullivan har likartade argument. Men Andrew Sullivan går inte lika långt som Dick, och därför klipper och ändrar Dick tills citatet stämmer bättre överens med hans synpunkt. När Dick samtidigt klagar på Michael Moore för att han förvanskar sanningen blir det hela ett typexempel på dubbelmoral.

Kevin Sites, uppdatering

Kevin Sites har nu skrivit ett inlägg om när han filmade dödsskjutningen, bakgrunden, och varför han valde att publicera filmen. Mycket läsvärt, och avslutningen är lysande:

So here, ultimately, is how it all plays out: when the Iraqi man in the mosque posed a threat, he was your enemy; when he was subdued he was your responsibility; when he was killed in front of my eyes and my camera -- the story of his death became my responsibility.

Kevin Sites

Kevin Sites, reportern bakom filmen där en amerikansk soldat skjuter ihjäl en sårad, troligen obeväpnad, irakier har en egen blogg med mycket intressant läsning från Irak. Under tiden vill tokhögern i USA att journalister som gör sitt jobb ska dö.

(Med "tokhöger" menar jag den del av högern som tappat all verklighetsuppfattning, inte hela högern. Även om jag själv politiskt står till vänster är jag medveten om att det också finns en tokvänster.)

spela Allan

Nyligen sparkades en fackligt förtroendevald i Bjuv från sina uppdrag, med anledningen av att han är Sverigedemokrat. Frågan är: var det rätt att göra det, eller skulle Industrifacket respektera att Allan Jönssons valts av fackmedlemmar?

Visst finns det åsikter som är för extrema för att en förtroendevald ska kunna ha dem, det känns omöjligt att till exempel tänka sig en nazistisk fackrepresentant. Men var går gränsen? Faran är att den ständigt förskjuts för att till slut endast acceptera liktänkande.

Självklart är Sverigedemokraterna en samling idioter. De pratar om att mångkultur aldrig funkar, utan att reflektera över att varken kristendom eller demokrati skulle ha kommit in i Sverige om det tankesättet hade följts tidigare. Inte vårt alfabet eller våra siffror heller, för den delen. Men det är faktiskt inte ett brott att vara en idiot. Istället gäller det att avgöra om Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti eller inte. (Om ni frågar mig är svaret ja, det är de.)

Men i Allan Jönssons fall behöver man inte fundera så långt. Trots att han har hävdat att hans fackliga och politiska arbete går utmärkt att hålla isär, har han fört fram sina politiska åsikter i insändare och undertecknat med sin fackliga titel. Det är skäl nog att utesluta honom, och felet är Allans och ingen annans.

Bloggtoppen, del 2

Visst finns det alternativ till Observers bloggtopplista! Stefan Geens har en lista på sveriges minst inflytelserika bloggar, samt en lista på sveriges inflytelserikaste bloggtopplistor. Jag gillar Chadies alternativ.

Fallujah

Falluja har varit ett orosnäste i Irak i flera månader. Ett år efter invasionen av Irak kunde lokala myndigheter inte längre upprätthålla ordningen, och skakande bilder visade hur amerikaners lik skändades. Efter en amerikansk offensiv lämnades styret av staden över till irakierna, och Falluja blev en fristad för de irakiska upprorsmännen.

Att en hel stad tillhör fienden kan naturligtvis inte accepteras om man ska kunna hålla fredliga val i Irak, och därför var amerikanernas offensiv en nödvändighet. Utgången var given: USA-styrkorna kontrollerar nu staden. Men betyder det här att motståndet är knäckt? Knappast. I CNN-artikeln kan man läsa att

Some insurgents fled Falluja in advance of the assault, and could launch attacks from elsewhere in the country. Before the assault on the city, U.S. officials said it was likely that terrorist leader Abu Musab al-Zarqawi and a lieutenant, Abdullah Junabi, were among those who fled.

"We don't know where [al-Zarqawi] is right now," Sattler said. "Maybe he's dead; we don't know. But we never focused on him.

Usama... förlåt, al-Zarqawi var alltså aldrig särskilt viktig. Talar vi om samme man som tog på sig ansvaret för massakern på 49 irakiska nyutbildade soldater?

Redan innan hela Falluja var intaget kunde man läsa om hur polisstationer i Mosul stormades. De irakiska rebellerna vet naturligtvis om att de inte har någon chans i öppen strid, och kommer även i fortsättningen att undvika allt som påminner om det. Det bästa sättet för USA att verkligen vinna i Irak är inte att använda så stor militär kraft som möjligt, utan att beröva rebellerna allt folkligt stöd.

Forskning - till vilken nytta?

I inlägget om kreationism nämnde jag en undersökning av "Vetenskap och allmänhet", men jag missade att ta upp en oroande siffra: att en majoritet (54 procent) mer eller mindre håller med om att "forskare bör bara syssla med sådant som man tror kan ge nyttiga resultat". Henrik Berggren har skrivit en insiktsfull kommentar, där han bland annat nämner att

Själva paradoxen med vetenskaplig forskning - till skillnad från tillämpad problemlösning - är ju att den ofta når bättre resultat ju mindre omedelbar nytta man avkräver den.

Självklart har han helt rätt. Om vi bara ska satsa på forskning som ska ge omedelbara resultat skulle vi lika gärna kunna lägga ner våra universitet och överlåta forskningen till företagens R&D-avdelningar. Det skulle vara ett mycket effektivt sätt att sätta stopp för vår utveckling.

Ett exempel på det är Kina. Landet låg under århundraden långt före Europa i teknisk utveckling, men ändå var det i England som den industriella revolutionen skedde. En viktig anledning är att Kinas tekniska framsteg gjorde arbetet i jordbruket och industrin så effektivt att man inte såg någon vinst i att investera i mekanisering. Om man istället hade forskat vidare förutsättningslöst hade antagligen världshistorien sett helt annorlunda ut.

Det lila amerika

En bild över var republikanerna och demokraterna hade sina starkaste fästen i presidentvalet. De blå områdena är mindre, men tänk på att de i allmänhet är mer tätbefolkade.

Kreationism

I Grantsburg, Wisconsin kommer skolorna på fullt allvar att lära ut kreationism. Visst det pratas i förslaget lite allmänt om "andra teorier och modeller", men något säger mig att det inte är den buddhistiska skapelseläran som åsyftas. Kreationismens förespråkare kommer ständigt med samma argument: evolutionsläran är bara en teori, och det är inskränkt att endast studera en teori. Med den logiken skulle man lika gärna kunna släppa fram de som tror på att jorden är platt: varför ska "klotförespråkarna" få all uppmärksamhet? Skillnaden mellan evolutionsteorin och kreationismen är att den förra är en sammanhängande förklaringsmodell som kan förklara våra observationer, på samma sätt som den heliocentriska (solen i centrum) teorin förklarar våra observationer av himlakropparnas rörelser. Mer information finns på den faktaspäckade sajten talk.origins, som sågar kreationismen totalt.

Här i Sverige har vi tack och lov i stort sett varit förskonade från liknande idéer. Visserligen motionerade kristdemokraten Tuve Skånberg 1992 om att släppa fram kreationismen i de svenska skolorna (för det "öppna forskningsklimatets" skull), men tack och lov har han inget gehör för sina virrigheter i partiledningen.

Däremot finns det anledning att oroa sig över andra kvasivetenskapers ställning i Sverige. En undersökning av "Vetenskap och Allmänhet" visar att 18% av svenska folket bedömer astrologi som ett vetenskapligt område - liksom 22% av lärarna!

Bloggtoppen

Det svenska mediebevakningsbolaget Observer listade "de tio viktigaste svenska bloggarna", och konstaterade att högern dominerade klart. Och det verkar stämma om man ser på listan, till exempel så har personerna bakom bloggarna på plats 2, 3, 6, och 9 stark anknytning till högerns tankesmedja Timbro.

Det här har skapat debatt i den svenska bloggvärlden. Chadie hävdar att en blogg inte är en blogg utan kommentarsmöjlighet, något som Johan Norberg och Dick Erixon saknar. Jag håller inte riktigt med: enligt till exempel Wikipedias definition är kommentarer inget krav, även om det naurligtvis är en stor brist när en bloggare inte vill/vågar låta personer kommentera inläggen. Däremot har Chadie helt rätt i att många av de så kallade "viktigaste" bloggarna inte finns med på topplistan på weblogs.se. Patrick har gjort en liknande jämförelse.

För vad det egentligen handlar om, som Observer själva erkänner, är deras egen högst subjektiva bedömning av vilka bloggar som är viktigast. Att listan då har tyngdpunkten till höger säger kanske mer om deras åsikter än om den svenska bloggvärlden. Visst, listan kan vara intressant att läsa. Men tro för allt i världen inte att den representerar någon absolut sanning. Jag menar, "Egna tankar" är ju inte ens med.

Dick och Moore

Om Dick Erixon skriver om Michael Moore är sannolikheten stor att han far med osanning, något som bekräftas av hans senaste inlägg i ämnet. Det har titeln "FAHRENHEIT 9/11 FÖR DÅLIG FÖR GOLDEN GLOBE", och beskriver hur filmen är av för låg kvalitet för att bli nominerad. Om man däremot läser artikeln som Dick länkar till upptäcker man den verkliga anledningen till att F9/11 inte är nominerad: Golden Globe delas inte ut till dokumentärer.

Efter valet

Det ska väl lära mig att inte försöka mig på fler förutsägelser. Vallokalundersökningarna verkade tyda på att jag hade varit för pessimistisk - Kerry skulle kunna vinna både Ohio och Florida - men till slut vann han ingendera. Bush vann valet, och den här gången fick han även flest röster. Faktiskt flest röster som någon någonsin fått i ett presidentval, men eftersom befolkningen i USA växer varje år så är det inte mer överraskande än att filmer spelar in mer pengar nu än tidigare. Det är intressant att läsa hur Bushs hejaklack trycker på det faktum att Bush fick så många röster, till och med en absolut majoritet. Jag minns inte att samma personer tyckte att antalet röster var lika viktigt i senaste presidentvalet...

Även i senaten och kongressen gick republikanerna framåt. Under Bushs tid vid makten har republikanerna gått framåt på alla fronter, något som är anmärkningsvärt. Normalfallet i amerikansk politik är annars att väljarna tycks vilja fördela makten: en Republikansk president betyder demokratiska framgångar i kongressen och senaten, och vice versa. Det ska bli intressant att se om tendensen fortsätter 2006, eller om republikanerna upprepar misstaget de gjorde efter 1994 och gapar efter för mycket.

Tittar man närmare på de republikanska framgångarna i senaten är det en dyster läsning: Tom Coburn, en ny senator från Oklahoma, vill införa dödsstraff för aborter. Jim DeMint, ny senator från South Carolina, vill förbjuda homosexuella lärare. John Thune, som slog ut demokraternas tidigare minoritetsledare Tom Daschle, vill förbjuda flaggbränning. Land of the free?

Valdagen

Röstningen i USA är i full gång, och någon gång inatt (eller kanske framåt december) vet vi vem som blir nästa president. För den som är besatt av statistik rekommenderas Dave Leips' Atlas of U.S. Presidential Elections. Där finns mängder av information om alla tidigare presidentval. Kommer Bush att vinna likt Reagan 1984, när motståndaren Mondale (med den första kvinnliga vicepresidentkandidaten) bara lyckades ta hem sin hemstat? Eller kommer Kerry att upprepa Roosevelts storseger från 1932, på den tiden som södern var djupt demokratiskt? (Roosevelt gick som bekant vidare och vann ytterligare tre gånger.)

Mitt tips blir att valresultatet 2004 hamnar någonstans mittemellan. Om jag måste gissa tippar jag att Kerry vinner genom att ta hem någon av delstaterna Ohio eller Florida, men det är en vild chansning snarare än ett säkert utlåtande.

Slutspurten

Valdagen närmar sig, och enligt en Gallup-mätning väger det i stort sett jämnt mellan Kerry och Bush. Men det verkar som om den tillfrågade gruppen bestod av för stor andel republikaner, enligt bloggaren the Left Coaster.

Det går, oberoende av vem man håller på, att hitta någon undersökning som visar det man vill se. Bloggaren Oscar Lidåker summerar det hela ganska bra: det hela kommer att avgöras av vilken kampanj som lyckas få sina anhängare att verkligen rösta.