Det som händer när någon går in i en affär, stoppar på sig en skiva och sedan går därifrån utan att betala är att det fysiskt försvinner ett exemplar från marknaden. När jag laddar hem en skiva från DC så försvinner ingenting, istället mångfaldigas informationen. Artisten i fråga får en större spridning, fler får intresse för musiken, går på deras konserter o.s.v.Mattias har förstås rätt i att olaglig fildelning inte är stöld, det är i själva verket brott mot upphovsrätten. Det är synd att Guillou gjorde de här misstagen i sin krönika, då han trots allt har en intressant poäng: det finns en utbredd uppfattning att det är okej att sprida upphovsrättsskyddat material på nätet.
Ett vanligt argument är, som Mattias säger, att fildelningen i själva verket är bra för artisterna, eftersom fler blir intresserade av att gå på deras konserter. Det är möjligt att det är så, i alla fall för musiker (jag har svårt att se att författare ska kunna resa runt i landet och ta betalt för att läsa utdrag ur sina böcker). Men det är ett val som konstnären ska göra, och inte konsumenten. Sjölander formulerar på ett bra sätt vad jag försöker säga:
Självklart kan ingen hindra någon från att lägga upp sitt eget arbete hur gratis som helst – om nu någon vill ha det. Men om man inte gör det valet, då ska det också vara möjligt. Det är det inte så länge piratkopieringen är så omfattande som den är idag.Om en konstnär lägger ner stor tid och möda på att skapa ett verk - oavsett om det är en symfoni, en roman, eller något annat - är det helt upp till konstnären hur denne vill sprida verket. Som Sjölander även skriver i sitt inlägg är biblioteksmodellen ett utmärkt sätt att göra kultur fritt tillgänglig samtidigt som skaparen får ersättning. Men att däremot säga att det inte är det minsta fel att sprida upphovsrättsskyddat material innebär i slutändan att man anser att en konstnär inte har någon rätt till det han/hon skapat. Och det är något jag inte håller med om.
