Är det fegt att vara för republik?

Dagen innan nationaldagen publicerades två debattartiklar i två dagstidningar. Författarna till de två artiklarna kom från olika ställen på den politiska skalan, men de hade kommit fram till samma slutsats: att monarkin inte hör hemma i det moderna svenska samhället.

I Svenska dagbladet skrev Birgitta Ohlsson (fp) tillsammans med nio andra liberaler att

För vänner av just mänskliga rättigheter, meritokrati, marknadsekonomi och det öppna samhället strider monarkin mot ideologins innersta kärna.

I DN skrev Britta Lejon tillsammans med flera andra (i de flesta fall socialdemokrater) att

Posten som statschef ska tillsättas på meriter, inte ärvas. I en demokrati kan aldrig börd kvalificera till någon som helst ställning eller anställning.

Det låter enkelt, och egentligen är det precis så enkelt. Men nu finns det förstås de som inte håller med. I Expressen idag kallar förre moderatledaren Ulf Adelsohn artiklarna för en "samordnad attack" som är "feg och försåtlig". Tyck vad du vill om kungen, men gör det inte alldeles innan nationaldagen, verkar hans budskap vara.

Ulf drar fram monarkisternas vanligaste argument: en majoritet av svenska folket vill ha monarki. Och visst är det så, även om den majoriteten visat tecken på att minska något den senaste tiden. Men bara för att en majoritet vill ha ett visst statsskick betyder det inte att det det statsskicket automatiskt är demokratiskt. Låt oss anta att 51% av svenska folket av någon anledning skulle vilja att Göran Persson skulle bli statsminister på livstid. (Långsökt, visst, men det är inte det som är poängen.) Tror någon att Ulf i så fall skulle stå upp och säga att det inte alls strider mot demokratin?

Det näst vanligaste argumentet hittar man bland annat på Monarki.nu: att statschefen ska företräda hela nationen, inte bara de som röstar på honom. Men är det inte bättre att i alla fall någon röstade på statschefen, än att ingen gjorde det? Och erfarenheterna från 9/11-attackerna visar att amerikanerna kunde (tillfälligt) som en man sluta upp bakom en president som inte ens fick flest röster i senaste presidentvalet.

Det tredje stora argumentet har framförts av bland annat Herman Lindqvist: att det svenska kungahuset är en länk bakåt till historien, och att det därför måste vara kvar. Förr i tiden hade vi dödsstraff i Sverige, men ingen verkar vilja återinföra det för att "bevara kontinuiteten". Dessutom borde Herman känna till att vi svenskar förr i tiden faktiskt hade rätt att "välja" våra statschefer: i den Yngre Västgötalagen slogs det fast att "Svear äger att kungar taga och vräka". Nu var det inte några med våra mått mätt några demokratiska val det handlade om, men inte heller dagens ärftlighetsprincip som slogs fast först i 1810 års riksdag.

Så för att besvara min egen fråga: det är inte fegt att vilja ha republik. Det är i själva verket fullständigt naturligt att vilja rensa ut de sista odemokratiska resterna ur Sveriges grundlag.