I dibbuk kan vi läsa att de högerbloggarna "dominerar" eftersom liberaler tror på individen, medan socialister istället "utgår från kollektivet". Intressant teori, men jag vet inte om jag tror på den. (Det Socialistiska Kollektivet har nämligen förbjudit mig att göra det.) Det kan mycket väl vara sant att det finns en övervikt av högerbloggare i Sverige, även om det inte saknas välskrivna och intressanta bloggare från vänster. Men om dibbuks tes vore korrekt skulle vi se samma förhållande även i USA, där förhållandet snarare är det motsatta. Lennart Frantzell presenterar en troligare teori: de som redan har makten är mindre motiverade att blogga än de som inte har den. Att, som Johan och dibbuk, påstå att vänstern saknar såväl fritänkare som argument känns mer som smutskastning än något annat.
Sedan kan jag inte heller instämma i dibbuks påstående att vänsterns idéer krossats av verkligheten: Reinfeldt anammar förslag från LO, och säger att "Den tid då moderaterna ville göra revolutionerande förändringar och göra om jättemycket i Sverige ... är i grunden förbi." Folkpartiet törs inte gå till val på att sänka skatterna. Det här är några av de senaste exemplen på hur socialdemokraternas ekonomiska politik, efter att ha blivit hårt kritiserad av de borgerliga partierna, anammas som det naturliga normaltillståndet. Pär Nuder skrev om just det i DN i höstas:
Först är moderaterna emot. Sedan - när de inser att medborgarna faktiskt gillar de socialdemokratiska reformerna - blir man för. Folkpension, allmän sjukförsäkring, barnbidraget, fri sjukvård, ATP är några äldre exempel. Utbyggnaden av högskolorna runt om i hela landet och maxtaxan i barnomsorgen är några nutida. Vad kommer nästa vecka? Skatterna? Försvaret? Sjukvården?En träffsäker bild av vilka som varit den drivande kraften i svensk politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar