Medan världen förfasas över flodvågskatastrofen förfasas Ayn Rand-institutet av något annat: att USA tänker hjälpa de drabbade! I en debattartikel skriver David Holcberg att det kanske kan vara okej att hjälpa offren via privata initiativ, eftersom flodvågen ju inte var deras fel eller så, men aldrig i livet att en stat ska ge några pengar.
Jag tycker att det är jättebra att David skrev den här artikeln. Den fungerar utmärkt som ett varnande exempel på vad man kan komma fram till om man blint följer objektivismens lära: allt ska vara privatägt, egoism är bra, altruism är ont. Det verkar som om Ayn Randerna själva insåg att de hade skjutit sig i foten med den här artikeln, eftersom den nu är borttagen från deras sajt. Som tur är förhindrar Google sådant smussel.
Se även Joeventures för ett mer praktiskt motargument.
uppdatering:
Stefan tipsade om att Randianerna kommit med ett "klargörande", som de kallar det. Det verkar som att de själva insett att de gjorde bort sig rejält.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag håller inte med dig.
Jag tycker också man kan ifrågasätta varför staten ska ta skattepengar till detta.
Det finns ingen rationell anledning till att tro att just staten ska vara bättre än privata och ideella organisationer på att få ut hjälp till de behövande.
ARI har postat en artikel som klargör var de står i frågan: i en helt och hållet kapitalistisk värld hade inte staten haft befogenhet att beskatta sina invånare. ARI menar att då beskattning (vilket är en inskränkning av individens moraliska fri- och rättigheter) trots allt sker i dagens icke-kapitalistiska värld är just katastrofhjälp en av de minst skadliga användningsområdena för skattemedel. De vidhåller dock, vilket jag håller med om, att man bör ifrågasätta statens befogenheter att beskatta sina invånare och att katastrofhjälp rimligen bör ske både bättre och effektivare via privata och ideella aktörer.
Stefan, tack för dina kommentarer! Du har rätt i att jag anser att en stat kan, och bör, ansvara för mer än polis, försvar, och rättsväsende. Jag har dock inget emot att Randianerna propagerar för en nattväktarstat. Det jag vänder mig mot är den okänslighet de visar genom att dagarna efter en katastrof där de döda räknas i tiotusental säga att det är omoraliskt av USA att hjälpa till. Artikeln du länkade till visar att även Randianerna själva till slut insett att den ursprungliga artikeln var olämplig.
Vad gäller huruvida staten skulle vara bättre på att få ut hjälp än privata organisationer säger jag som Joe Winter på Joeventures: statliga och privata hjälpinsatser tillsammans är mer effektiva än vad de skulle vara var för sig. Han pekar på ett exempel där sju underhållsfartyg från den amerikanska militären sattes in för att bistå med färskvatten, något som visar på en kapacitet som den privata sektorn saknar.
Jag står fast vid att när det gäller välgörenhet finns det ingen anledning att tro att staten skulle förmedla denna bättre än privata alternativ.
Beträffande den amerikanska marinens hjälpinsatser tycker jag också att de var både naturliga och bra. Marinen är en av grenarna inom ett lands militära försvar, vilket i sin tur är en del av den tänkta nattväktarstaten.
Det militära försvarets huvuduppgift är att försvara ett lands invånares fri- och rättigheter mot yttre våld. Dess huvuduppgift är inte att förmedla välgörenhet.
Jag har inte förrän nu hittat din blog (ironiskt nog via Alicio) så den här kommentaren är litet sen. Man behöver inte vara Randian för att hysa dessa märkliga ståndpunkter. Som jag skrivit i flera inlägg under januari argumenterar också ekonominobelpristagaren Gary Becker och Richard Posner i samma anda. Ett huvudargument är att statlig hjälp är omoralisk: genom att hjälpa katastrofoffren lockar man människor att bygga hus i speciellt katastrofdrabbade områden i förhoppning om att statens skall rycka ut med en ordentlig hacka nästa gång det blir jordbävning. Yngre svenska nyliberaler hejar ivrigt på.
Skicka en kommentar