Vänstern och Irakvalet

Norton Tierra på Stockholm Spectator anklagar vänsterbloggare för att inte skriva om gårdagens val i Irak:

Sweden’s leftwing bloggers have taken every opportunity to heap scorn on America and its intervention in Iraq. Lies, torture, untold civilian deaths–they’ve reveled in every minute. Now that a first positive step has been taken, and the democratic elections were by all accounts an astounding success, however, the bloggers who cared so much about the welfare of the Iraqi people are silent.

Förutom att Norton verkar tro att vänsterbloggare gläds åt tortyrrapporter finns det en del andra brister i hans resonemang.

• Bara för att en bloggare inte skriver om ett visst ämne betyder det inte att ämnet är oviktigt för den personen. Nu så nämnde jag årsdagen av Auschwitzs befrielse, men om jag inte hade gjort det hade det inte betytt att jag tyckte att förintelsen inte spelade någon roll. Att så få högerbloggare tagit upp Abu Ghraib-tortyren betyder nödvändigtvis inte att de tycker att tortyr är okej. eller hur?
• Att en blogg som Copyriot inte nämnde valet är inte så konstigt, eftersom den huvudsakligen behandlar upphovsrättsfrågor.
• Benämningen "leftwing bloggers" var kanske inte riktigt rättvisande. Efter att det visade sig att Annica Tiger kategoriserats som vänster eftersom hon länkade till the Guardian (!) ändrade Norton benämningen till "Sweden's more popular bloggers". Jag antar att Observers topplista har fått konkurrens...

I övrigt kan jag bara säga att det börjar bli tröttsamt att ständigt se högerns debattrick "om du klagar på USA måste du vara för Saddam". Några exempel på synsättet följer:

• I en annan diskussion på Spectator hävdade Eritas att det inte hade förekommit någon tortyr i Abu Ghraib-fängelset. Efter att jag hate kommit med motargument (bland annat en rapport av en generalmajor i USA:s armé) var den enda slutsatsen Eritas kunde dra att jag ansåg att terroristerna var oskyldiga...
• Dick Erixon anklagar Göran Greider när han i tidningen Metro inte är tillräckligt odelat positiv till Iraksituationen: Göran skriver visserligen

  De som är kritiska till USA:s agerande måste ha modet att så att säga nollställa sin analys och utgå från en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen. Och valet är ett steg framåt.

men när han vågar följer upp med att tycka att


Det är tragiskt att amerikanerna inte lyckats skapa lugn och ro i landet, utan förvandlat Irak till en tummelplats för islamisk terrorism.


går Dick igång, och skriver:

Jasså, det var alltså lugn och ro innan landet befriades?! Varför är vänstern så blind för dikaturers våld och massmord? Varför ser man ett antal fall av misshandel utförd av amerikanska soldater som värre än de miljontals som dödats av Saddam Hussein?

Problemet är bara att om man läser vad Göran egentligen skrev ser man att han aldrig påstod något sådant.

Visst, på ett sätt kan det säkert vara bekvämt med ett så binärt synsätt. Men världen är tyvärr inte så enkel: om man som Eritas ursäktar varje övergrepp med motståndarens sällsynta nedrighet kommer man snart inte att ha några absoluta moralvärden. Övergrepp är alltid övergrepp, oavsett vem som utför dem.