Sett i detta perspektiv måste poliserna strällas till svars. Inte för vållande till annans död. Det handlar om dråp eller mord. Dråp om situationen inte gav utrymme för analys. Mord om poliserna rimligen borde ha insett att mannen inte utgjorde någon fara.
Detta är oerhört viktigt - som en markering av att staten inte får bete sig hur som helst, att den inte kan tillåtas smita undan ansvar och att den inte får vara lika feg som terroristerna.
Bra skrivet. Däremot är jag fundersam över hans slutkläm:
Som en personlig fotnot i sammanhanget kan jag inte komma över obehaget inför den "skadeglädje" över det som skett, som vänstern och terrorns apologeter visat efter denna tragedi.
Vilka är denna odefinierade massa? Jag har inte sett någon som uttryckt glädje över att en oskyldig man skjutits ihjäl. Undrar om Henrik anser att jag är en sådan apologet?
1 kommentar:
Jag tror inte du ska fundera över Henrik obehagskänslor...låt honom ha sin paranoia för sig själv...
Skicka en kommentar