"Middle ground"
I Kansas försöker kristna fundamentalister på nytt attackera evolutionsteorin. Eftersom de tidigare misslyckats att införa kreationismen i biologiundervisningen (eftersom den totalt saknar bevis) har de nu bytt teori och försöker införa intelligent design istället. Och eftersom republikanerna efter senaste valet nu är i majoritet i Kansas state board of education är delstaten villig att lyssna på stolligheterna.
Problemet med "intelligent design" är att det inte är någon riktig teori: allt den säger är att evolutionsteorin inte förklarar allt, och att enda sättet att förklara luckorna är att det måste finnas någon "skapare" i bakgrunden. Vem den skaparen skulle vara sägs inte rätt ut, men en vild gissning är att det inte är Allah som avses. Argumenten mot evolutionsteorin är de samma som kreationister har använt tidigare, som redan har blivit utförligt demolerade. Läs gärna Wikipedia-artikeln för att veta mer om personerna bakom ID, jag tänker speciellt på avsnittet "ID as a movement".
Att hävda att "studenterna måste informeras om båda sidorna" är ett argument som faller när ena "sidan" är uppenbart felaktig.
"Burden of proof"
Undersökningen om journalisters partisympatier från 1999 dras fram ännu en gång. Den här gången är det Nicklas Lundblad som hävdar att vad som behövs är "fler liberala tidskrifter, tidningar, och skribenter". (Borde inte marknaden ta hand om det automatiskt? Nåja.) I kommentarerna till inlägget dök det upp intressanta frågor från Jeremy om vilka belägg det egentligen finns för att journalisters åsikter påverkar nyhetsrapporteringen, och varför i så fall inte ägarnas och ledarskribenternas åsikter spelar någon roll? Nicklas svarar med att bevisbördan minsann inte är hans, och nämner något ospecifierat om "laviner av fakta".
"Poisoning the well", "False dilemma"
Dick Erixon uppmärksammade en artikel i New York Times om terroristjakten i Irak, efter att i förbigående ha nämnt att eventuella obekväma fakta i artikeln berodde på att det handlar om "den värsta anti-Irakkrigstidningen". (Exempel på obekväma fakta var misshandel av misstänkta, mordhot, och mord på fångar.)
Dick skriver uppskattande om "hemlighetsfulla och hårdkokta amerikanska operativa rådigvare" som James Steele, som "medierna älskar att smutskasta". I Steeles fall kan smutskastandet kanske ha något att göra med att han tidigare utbildade styrkor i El Salvador, styrkor som enligt Amnesty International massakrerade hela byar i ett blodigt inbördeskrig. Dick visar åter på sin oförmåga att se mer än två alternativ när han skriver att
Peter Maass skriver om de brutala metoder som general Adnan Thabit använder. Man kan naturligtvis säga att de är oacceptabla. Men frågan är om alternativen är mer acceptabla: 1) återinsätta Saddamregimen så att nya massgravar börjar grävas, 2) fler självmordsbomber med många civila dödsoffer. De som anser att antiterrorjakten är oacceptabel bör nog hålla käft tills de kan erbjuda ett mindre hårdhänt alternativ...
Hör ni det, människorättsaktivister? Gör som Dick säger och håll käften!
1 kommentar:
Ja, han är verkligen en riktig stolle han, Dick Erixon. Inte heller har han något vettigt att säga. Men det är väl som man säger "Tom tunna mullrar mest"...
Skicka en kommentar