Forskning - till vilken nytta?

I inlägget om kreationism nämnde jag en undersökning av "Vetenskap och allmänhet", men jag missade att ta upp en oroande siffra: att en majoritet (54 procent) mer eller mindre håller med om att "forskare bör bara syssla med sådant som man tror kan ge nyttiga resultat". Henrik Berggren har skrivit en insiktsfull kommentar, där han bland annat nämner att

Själva paradoxen med vetenskaplig forskning - till skillnad från tillämpad problemlösning - är ju att den ofta når bättre resultat ju mindre omedelbar nytta man avkräver den.

Självklart har han helt rätt. Om vi bara ska satsa på forskning som ska ge omedelbara resultat skulle vi lika gärna kunna lägga ner våra universitet och överlåta forskningen till företagens R&D-avdelningar. Det skulle vara ett mycket effektivt sätt att sätta stopp för vår utveckling.

Ett exempel på det är Kina. Landet låg under århundraden långt före Europa i teknisk utveckling, men ändå var det i England som den industriella revolutionen skedde. En viktig anledning är att Kinas tekniska framsteg gjorde arbetet i jordbruket och industrin så effektivt att man inte såg någon vinst i att investera i mekanisering. Om man istället hade forskat vidare förutsättningslöst hade antagligen världshistorien sett helt annorlunda ut.