Flodvågskatastrofen

Det är omöjligt att föreställa sig vidden av katastrofen. Dödssiffrorna blir bara siffror, och det är först när jag läser om enskilda fall som jag verkligen inser tragedin. För de som vill hjälpa de drabbade i Sydasien listar Wikipedia hjälporganisationer man kan donera pengar till.

De svenska myndigheterna har fått ta emot en hel del kritik för sitt agerande. Ett exempel är Mathias Sundins inlägg. Själv är jag tveksam: kan vi förvänta oss att Sverige har ständig beredskap för en katastrof som drabbar tusentals svenskar på andra sidan jordklotet? Att till exempel UD ständigt är beredda för en anstormning av samtal? Ett välskrivet inlägg som ger ett annat perspektiv finns på Är isen hal? Sanda!

Regeringskansliet har en informativ sida med frågor och svar om katastrofen.

Säkerhet och frihet

Fyrtiofyra procent av amerikanerna vill inskränka muslimers rättigheter, enligt en studie. Det kanske bara är jag som är överdrivet känslig, men en demokrati som inte omfattar alla är ingen demokrati . Benjamin Franklins uttalande är viserligen utslitet av överanvändning, men här passar det utmärkt:

Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.

Torsten Lindström

Den kristdemokratiske riksdagsmannen Torsten Lindström har även han startat en blogg. Beundransvärt är att han tillåter kommentarer. Kanske det kan få bloggare som inte törs ge möjligheter till debatt på sina bloggar på andra tankar?

Lettiska byggnadsarbetare

I diskussionen om de lettiska byggnadsarbetarna i Vaxholm är det tydligt att ens åsikter avgör vad man tycker är intressant att fokusera på. Socialdemokraterna väljer att begära en riksdagsdebatt om kollektivavtalens betydelse för svensk arbetsmarknad. Anledningen är förstås att de vet att svenskarna i allmänhet är för kollektivavtal, och att de då hoppas plocka poäng på att profilera sig i frågan.

Högern väljer däremot att fokusera på att 40 svenska byggarbetare hindrade letternas buss från att köra in på byggområdet den 13 december. Att skrika "go home" till lettiska byggnadsarbetare är kanske inte särskilt begåvat, men man behöver ju inte tappa allt sinne för proportioner bara därför. Pos hävdar att det bara är en gradskillnad mellan byggarbetarnas agerande och att spränga strejkbrytare i luften. Även partierna tar till storsläggan. Kristdemokraterna kallar det för maffiametoder, men Muffarna såg förstås till att vara värst - redan den 9 december. I en debattartikel i Norrköpings tidningar jämför de LO och Socialdemokraterna med nazisterna! Hoppas bara att de inte hamnar i någon av Göran Perssons koncentartionsläger som straff...

Dick och citat, del 2

Det känns som det är dags att se vad Dick Erixon har för sig på "Sveriges första politiska blogg", som han själv kallar den för. (Varför gör han egentligen det, förresten? Är han inte medveten om att till exempel hans Timbrokompis Johan Norberg var snabbare igång med bloggandet?)

Nu senast har Dick läst en artikel i The New Yorker där George Packer jämför demokratiseringsprocessen i Irak och Ukraina, och kritiserar Bushadministrationen för att sakna internationellt stöd i Irakfrågan. Jag tycker att Packer underskattar skillnaderna mellan de två länderna, men hans synpunkter är tänkvärda. Dick, däremot, visar sig oförmögen att se mer än två sidor i frågan: kritiserar man Bush måste man stödja Saddam, alltså får rubriken bli "Vänstern i väst vill inte [ha? införa?] demokrati".

Som så ofta när Dick citerar blir det fel. "A war of liberation is a crude instrument for setting a country free" i Packers artikel blir i Dicks version "ett befrielsekrig är en grym metod för att göra ett land fritt". I mitt förra inlägg om Dicks citat visade jag hur han medvetet förfalskade citat för att passa hans åsikter, men den här gången finns ju faktiskt möjligheten att han helt enkelt inte vet skillnaden mellan crude och cruel.

Helium-3

I Sydsvenskan skriver idag Ulf Törnberg om hur det finns drygt en miljon ton helium-3 på månen. Förhoppningen är att vi i framtiden ska kunna använda ämnet för att utvinna fusionsenergi från ämnet, även om vi som Ulf mycket riktigt säger inte är där än. Johan Norberg nappar på artikeln:

Environmentalists say that the planet´s resources are limited. So what? There is a whole universe out there.

Johan ignorerar detaljen att vi inte kan ta tillvara energin med dagens energi, men upprepar Ulfs "analys" att det skulle räcka med fyra rymdfärjeturer á 25 ton var för att täcka ett års energibehov för hela jorden. Jag undrar om Johan eller Ulf är medvetna att rymdfärjan maximalt når en omloppsbana på 643 km, medan månen är 384,400 kilometer bort. En mer rättvisande jämförelse skulle vara med Apolloprojektet: Apollo 11 förde med sig hem 22 kg materia från månytan. Det skulle alltså behövas drygt 4,500 sådana resor för att täcka ett års energibehov, eller med andra ord 12-13 färder per dag. Hmm. Självklart ska vi utreda möjligheterna att ta tillvara den lagrade energin, men tills dess kanske vi skulle lyssna lite på de där miljönissarna ändå?

Alliansen

Efter tio år i opposition har nu de fyra borgerliga partierna insett att det kan vara bra att presentera ett alternativ till en socialdemokratisk regering om man vill vinna några val. De kallar sig Alliansen (med stort a) och en titt på deras hemsida visar att de insett språkets kraft. Socialdemokraterna och deras stödpartier kallas för "vänstertrojka" (otrevliga ryska associationer) och "vänsterkartell", ord som inte har någon chans emot alternativet - Allians för Sverige. Om de lyckas få massmedierna att använda sig av de här orden är mycket vunnet.

Flera opinionsmätningar visar på att det borgerliga blocket nu leder, en klar skillnad mot tidigare när den enda vägen för ett borgerligt parti (bara för att ta ett exempel... Folkpartiet) var att ta väljare från ett annat borgerligt parti (till exempel... Moderaterna). Alliansen är uppenbarligen en bra idé, om än tio år för sen, men för att behålla initiativet måste de fyra partierna enas om en statsministerkandidat. Inför valet 1991 var Bildt den självklara ledaren, nu finns inte längre någon sådan. Reinfeldt är det enda tänkbara alternativet, men frågan är om Leijonborg, Hägglund, och Olofsson kan svälja stoltheten och vara lite... solidariska för en gångs skull?

Republikaner dummare än demokrater!

Eller för att vara mer exakt: Kerryväljare verkar inte ha fullt lika dålig koll på evolutionen som Bushväljare, enligt en opinionsundersökning från CBS. Trots det är resultaten i sin helhet nedslående.

Eftersom de som förespråkar kreationism har svårt att hitta några bevis som stöder deras ståndpunkt, fokuserar de istället på att så tvivel om evolutionsteorin. Ett favoritknep är att komplettera skolböcker med tillägg som säger att evolutionen är bara en teori av många andra. Ett exempel är skoldistriktet i Cobb County, som glatt vänder ryggen åt vetenskapen. Colin Purrington har byggt vidare på idén och skrivit flera varningstexter enligt samma princip...

Dick och citat

Efter Kerrys förlust har många diskuterat exakt vad hans kampanj gjorde fel. En av förklaringarna sägs vara att "Hollywoodeliten", bestående av personer med uttalade vänsteråsikter som Tim Robbins, Susan Sarandon, Sean Penn, Alec Baldwin, och Michael Moore, stjälpte snarare än hjälpte demokraterna: de sågs som ett gäng rika besserwissers som hade tappat kontakten med verkligheten.

Visst kan det vara så att en del väljare fjärmade sig från demokraterna på grund av ovanstående personer, men å andra sidan har republikanerna personer som Ann Coulter, bästsäljande författarinna och demokrathatare som glatt säger saker som

My only regret with Timothy McVeigh is he did not go to the New York Times building.

och

We need to execute people like John Walker [Lindh] in order to physically intimidate liberals, by making them realize that they can be killed, too. Otherwise, they will turn out to be outright traitors.

Då känns det som ett mindre problem att Sean Penn tycker att Bush har en förenklad syn på gott och ont. Men visst, det är möjligt att Hollywoodfolket kan ha varit en liten negativ belastning för Bush. Och Michael Moore är en del av det gänget.

Dick Erixon, däremot, har en mer extrem syn på saken. Den 24 november skrev han att

Moore har visat sig vara ... en viktig förklaring till varför demokratiska partiet förlorade stort (inte nog med presidentposten, man förlorade mandat i såväl senat som representanthus).

Vad är Dicks argument? Han hänvisar till en artikel av Andrew Sullivan, som Dick översätter såhär:

En stor andel av Bush-väljarna ... röstade mot vänstereliten och de kulturella attityder de representerar i allmänhetens ögon. Det var inte så mycket en röst för Bush eller hans politik, utan mot en vänster som inte tar terrorism på allvar, mot Michael Moore ...

Låt oss kontrollera Dicks källor. Det här är vad som egentligen stod i artikeln:

A large part of the pro-Bush vote - especially among blue state residents - was a vote against the left elite and the cultural attitudes it represents in the public imagination. It was a vote not so much for Bush or his often religious policies (or even the war on terror), but against the post 9/11 left, against Michael Moore and political correctness and Susan Sontag and CBS News, among a host of others.

Till att börja med skrev Sullivan aldrig att "vänstern inte tar terrorismen på allvar", det är en förvanskning som Dick av någon anledning gjort. "Religious" har också försvunnit i Dicks version. Och när man ser hela stycket ser man att Sullivan menade att Michael Moore bara var en del av vänstern efter 11 september, inte alls huvudorsaken som det såg ut i Dicks version.

Sant, Dick Erixon och Andrew Sullivan har likartade argument. Men Andrew Sullivan går inte lika långt som Dick, och därför klipper och ändrar Dick tills citatet stämmer bättre överens med hans synpunkt. När Dick samtidigt klagar på Michael Moore för att han förvanskar sanningen blir det hela ett typexempel på dubbelmoral.

Kevin Sites, uppdatering

Kevin Sites har nu skrivit ett inlägg om när han filmade dödsskjutningen, bakgrunden, och varför han valde att publicera filmen. Mycket läsvärt, och avslutningen är lysande:

So here, ultimately, is how it all plays out: when the Iraqi man in the mosque posed a threat, he was your enemy; when he was subdued he was your responsibility; when he was killed in front of my eyes and my camera -- the story of his death became my responsibility.

Kevin Sites

Kevin Sites, reportern bakom filmen där en amerikansk soldat skjuter ihjäl en sårad, troligen obeväpnad, irakier har en egen blogg med mycket intressant läsning från Irak. Under tiden vill tokhögern i USA att journalister som gör sitt jobb ska dö.

(Med "tokhöger" menar jag den del av högern som tappat all verklighetsuppfattning, inte hela högern. Även om jag själv politiskt står till vänster är jag medveten om att det också finns en tokvänster.)

spela Allan

Nyligen sparkades en fackligt förtroendevald i Bjuv från sina uppdrag, med anledningen av att han är Sverigedemokrat. Frågan är: var det rätt att göra det, eller skulle Industrifacket respektera att Allan Jönssons valts av fackmedlemmar?

Visst finns det åsikter som är för extrema för att en förtroendevald ska kunna ha dem, det känns omöjligt att till exempel tänka sig en nazistisk fackrepresentant. Men var går gränsen? Faran är att den ständigt förskjuts för att till slut endast acceptera liktänkande.

Självklart är Sverigedemokraterna en samling idioter. De pratar om att mångkultur aldrig funkar, utan att reflektera över att varken kristendom eller demokrati skulle ha kommit in i Sverige om det tankesättet hade följts tidigare. Inte vårt alfabet eller våra siffror heller, för den delen. Men det är faktiskt inte ett brott att vara en idiot. Istället gäller det att avgöra om Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti eller inte. (Om ni frågar mig är svaret ja, det är de.)

Men i Allan Jönssons fall behöver man inte fundera så långt. Trots att han har hävdat att hans fackliga och politiska arbete går utmärkt att hålla isär, har han fört fram sina politiska åsikter i insändare och undertecknat med sin fackliga titel. Det är skäl nog att utesluta honom, och felet är Allans och ingen annans.

Bloggtoppen, del 2

Visst finns det alternativ till Observers bloggtopplista! Stefan Geens har en lista på sveriges minst inflytelserika bloggar, samt en lista på sveriges inflytelserikaste bloggtopplistor. Jag gillar Chadies alternativ.

Fallujah

Falluja har varit ett orosnäste i Irak i flera månader. Ett år efter invasionen av Irak kunde lokala myndigheter inte längre upprätthålla ordningen, och skakande bilder visade hur amerikaners lik skändades. Efter en amerikansk offensiv lämnades styret av staden över till irakierna, och Falluja blev en fristad för de irakiska upprorsmännen.

Att en hel stad tillhör fienden kan naturligtvis inte accepteras om man ska kunna hålla fredliga val i Irak, och därför var amerikanernas offensiv en nödvändighet. Utgången var given: USA-styrkorna kontrollerar nu staden. Men betyder det här att motståndet är knäckt? Knappast. I CNN-artikeln kan man läsa att

Some insurgents fled Falluja in advance of the assault, and could launch attacks from elsewhere in the country. Before the assault on the city, U.S. officials said it was likely that terrorist leader Abu Musab al-Zarqawi and a lieutenant, Abdullah Junabi, were among those who fled.

"We don't know where [al-Zarqawi] is right now," Sattler said. "Maybe he's dead; we don't know. But we never focused on him.

Usama... förlåt, al-Zarqawi var alltså aldrig särskilt viktig. Talar vi om samme man som tog på sig ansvaret för massakern på 49 irakiska nyutbildade soldater?

Redan innan hela Falluja var intaget kunde man läsa om hur polisstationer i Mosul stormades. De irakiska rebellerna vet naturligtvis om att de inte har någon chans i öppen strid, och kommer även i fortsättningen att undvika allt som påminner om det. Det bästa sättet för USA att verkligen vinna i Irak är inte att använda så stor militär kraft som möjligt, utan att beröva rebellerna allt folkligt stöd.

Forskning - till vilken nytta?

I inlägget om kreationism nämnde jag en undersökning av "Vetenskap och allmänhet", men jag missade att ta upp en oroande siffra: att en majoritet (54 procent) mer eller mindre håller med om att "forskare bör bara syssla med sådant som man tror kan ge nyttiga resultat". Henrik Berggren har skrivit en insiktsfull kommentar, där han bland annat nämner att

Själva paradoxen med vetenskaplig forskning - till skillnad från tillämpad problemlösning - är ju att den ofta når bättre resultat ju mindre omedelbar nytta man avkräver den.

Självklart har han helt rätt. Om vi bara ska satsa på forskning som ska ge omedelbara resultat skulle vi lika gärna kunna lägga ner våra universitet och överlåta forskningen till företagens R&D-avdelningar. Det skulle vara ett mycket effektivt sätt att sätta stopp för vår utveckling.

Ett exempel på det är Kina. Landet låg under århundraden långt före Europa i teknisk utveckling, men ändå var det i England som den industriella revolutionen skedde. En viktig anledning är att Kinas tekniska framsteg gjorde arbetet i jordbruket och industrin så effektivt att man inte såg någon vinst i att investera i mekanisering. Om man istället hade forskat vidare förutsättningslöst hade antagligen världshistorien sett helt annorlunda ut.

Det lila amerika

En bild över var republikanerna och demokraterna hade sina starkaste fästen i presidentvalet. De blå områdena är mindre, men tänk på att de i allmänhet är mer tätbefolkade.

Kreationism

I Grantsburg, Wisconsin kommer skolorna på fullt allvar att lära ut kreationism. Visst det pratas i förslaget lite allmänt om "andra teorier och modeller", men något säger mig att det inte är den buddhistiska skapelseläran som åsyftas. Kreationismens förespråkare kommer ständigt med samma argument: evolutionsläran är bara en teori, och det är inskränkt att endast studera en teori. Med den logiken skulle man lika gärna kunna släppa fram de som tror på att jorden är platt: varför ska "klotförespråkarna" få all uppmärksamhet? Skillnaden mellan evolutionsteorin och kreationismen är att den förra är en sammanhängande förklaringsmodell som kan förklara våra observationer, på samma sätt som den heliocentriska (solen i centrum) teorin förklarar våra observationer av himlakropparnas rörelser. Mer information finns på den faktaspäckade sajten talk.origins, som sågar kreationismen totalt.

Här i Sverige har vi tack och lov i stort sett varit förskonade från liknande idéer. Visserligen motionerade kristdemokraten Tuve Skånberg 1992 om att släppa fram kreationismen i de svenska skolorna (för det "öppna forskningsklimatets" skull), men tack och lov har han inget gehör för sina virrigheter i partiledningen.

Däremot finns det anledning att oroa sig över andra kvasivetenskapers ställning i Sverige. En undersökning av "Vetenskap och Allmänhet" visar att 18% av svenska folket bedömer astrologi som ett vetenskapligt område - liksom 22% av lärarna!

Bloggtoppen

Det svenska mediebevakningsbolaget Observer listade "de tio viktigaste svenska bloggarna", och konstaterade att högern dominerade klart. Och det verkar stämma om man ser på listan, till exempel så har personerna bakom bloggarna på plats 2, 3, 6, och 9 stark anknytning till högerns tankesmedja Timbro.

Det här har skapat debatt i den svenska bloggvärlden. Chadie hävdar att en blogg inte är en blogg utan kommentarsmöjlighet, något som Johan Norberg och Dick Erixon saknar. Jag håller inte riktigt med: enligt till exempel Wikipedias definition är kommentarer inget krav, även om det naurligtvis är en stor brist när en bloggare inte vill/vågar låta personer kommentera inläggen. Däremot har Chadie helt rätt i att många av de så kallade "viktigaste" bloggarna inte finns med på topplistan på weblogs.se. Patrick har gjort en liknande jämförelse.

För vad det egentligen handlar om, som Observer själva erkänner, är deras egen högst subjektiva bedömning av vilka bloggar som är viktigast. Att listan då har tyngdpunkten till höger säger kanske mer om deras åsikter än om den svenska bloggvärlden. Visst, listan kan vara intressant att läsa. Men tro för allt i världen inte att den representerar någon absolut sanning. Jag menar, "Egna tankar" är ju inte ens med.

Dick och Moore

Om Dick Erixon skriver om Michael Moore är sannolikheten stor att han far med osanning, något som bekräftas av hans senaste inlägg i ämnet. Det har titeln "FAHRENHEIT 9/11 FÖR DÅLIG FÖR GOLDEN GLOBE", och beskriver hur filmen är av för låg kvalitet för att bli nominerad. Om man däremot läser artikeln som Dick länkar till upptäcker man den verkliga anledningen till att F9/11 inte är nominerad: Golden Globe delas inte ut till dokumentärer.

Efter valet

Det ska väl lära mig att inte försöka mig på fler förutsägelser. Vallokalundersökningarna verkade tyda på att jag hade varit för pessimistisk - Kerry skulle kunna vinna både Ohio och Florida - men till slut vann han ingendera. Bush vann valet, och den här gången fick han även flest röster. Faktiskt flest röster som någon någonsin fått i ett presidentval, men eftersom befolkningen i USA växer varje år så är det inte mer överraskande än att filmer spelar in mer pengar nu än tidigare. Det är intressant att läsa hur Bushs hejaklack trycker på det faktum att Bush fick så många röster, till och med en absolut majoritet. Jag minns inte att samma personer tyckte att antalet röster var lika viktigt i senaste presidentvalet...

Även i senaten och kongressen gick republikanerna framåt. Under Bushs tid vid makten har republikanerna gått framåt på alla fronter, något som är anmärkningsvärt. Normalfallet i amerikansk politik är annars att väljarna tycks vilja fördela makten: en Republikansk president betyder demokratiska framgångar i kongressen och senaten, och vice versa. Det ska bli intressant att se om tendensen fortsätter 2006, eller om republikanerna upprepar misstaget de gjorde efter 1994 och gapar efter för mycket.

Tittar man närmare på de republikanska framgångarna i senaten är det en dyster läsning: Tom Coburn, en ny senator från Oklahoma, vill införa dödsstraff för aborter. Jim DeMint, ny senator från South Carolina, vill förbjuda homosexuella lärare. John Thune, som slog ut demokraternas tidigare minoritetsledare Tom Daschle, vill förbjuda flaggbränning. Land of the free?

Valdagen

Röstningen i USA är i full gång, och någon gång inatt (eller kanske framåt december) vet vi vem som blir nästa president. För den som är besatt av statistik rekommenderas Dave Leips' Atlas of U.S. Presidential Elections. Där finns mängder av information om alla tidigare presidentval. Kommer Bush att vinna likt Reagan 1984, när motståndaren Mondale (med den första kvinnliga vicepresidentkandidaten) bara lyckades ta hem sin hemstat? Eller kommer Kerry att upprepa Roosevelts storseger från 1932, på den tiden som södern var djupt demokratiskt? (Roosevelt gick som bekant vidare och vann ytterligare tre gånger.)

Mitt tips blir att valresultatet 2004 hamnar någonstans mittemellan. Om jag måste gissa tippar jag att Kerry vinner genom att ta hem någon av delstaterna Ohio eller Florida, men det är en vild chansning snarare än ett säkert utlåtande.

Slutspurten

Valdagen närmar sig, och enligt en Gallup-mätning väger det i stort sett jämnt mellan Kerry och Bush. Men det verkar som om den tillfrågade gruppen bestod av för stor andel republikaner, enligt bloggaren the Left Coaster.

Det går, oberoende av vem man håller på, att hitta någon undersökning som visar det man vill se. Bloggaren Oscar Lidåker summerar det hela ganska bra: det hela kommer att avgöras av vilken kampanj som lyckas få sina anhängare att verkligen rösta.

Terroristens återkomst

Så fick vi då veta att massmördaren bin Ladin fortfarande lever (utskrift av hans tal finns på CNN). En intressant fråga är hur det här påverkar valkampanjen. Båda kandidaterna framhöll att USA var enat i kampen mot terrorismen, även om Kerry inte kunde avstå från att kritisera Bush för att ha "outsourcat" jakten på Bin Ladin till afghanska krigsherrar. (Kerrykampanjen har försökt att märka Bush som en "outsorcare" av jobb och allt möjligt annat, precis som Bushkampanjen framgångsrikt märkt Kerry som en "flip-flopper".)

Det som kan skada Bush är att väljarna påminns om att mannen som Bush en gång i tiden lovade gripa "dead or alive" fortfarande lever i frihet. Det som talar för Bush är att väljarna tror att Bush snarare än Kerry är bättre för att leda kampen mot terrorismen. Det är ingen hemlighet att jag hoppas på en Kerryseger, framför allt för att jag inte tror att han i likhet med Bush kommer att omge sig med en kärna av liktänkande som stänger ute andra åsikter, men tyvärr kommer nog Bush att vinna på den här nyheten. Om det kommer att ha någon avgörande betydelse för valutgången återstår att se.

Svenska bloggar

När jag kollade upp var besökarna till Egna Tankar kommer från upptäckte jag att Johannes skrev om bland annat min blogg i ett inlägg. Kul att bli uppmärksammad! Johannes ligger även bakom ett imponerande register över svenska bloggar. Om alla sprider information om den sidan, och hjälper till att hålla den uppdaterad, kommer den att vara ett värdefullt hjälpmedel.

Sagan om de försvunna sprängmedlen

Det hela började med en artikel i New York Times: 380 ton kraftfulla sprängämnen hade försvunnit från en anläggning i Irak. Kerrys kampanj tog snabbt upp det som ett exempel på hur Bushadministrationen hade misslyckats med att hålla Irak säkert efter Saddams fall.

Pentagon försvarade sig med att det var mycket möjligt att sprängmedlen hade försvunnit innan USA intog anläggningen, och fick stöd av slasksajten Drudge Report: NBC-reportrar var med när anläggningen intogs, och då fanns minsann inga sprängmedel där!

Tyvärr håller den historien inte ihop om man börjar studera den lite närmare. Fox rapporterade att USA hade tagit anläggningen redan 4 april, och det sades inget om försvunna sprängmedel. Andra källor i Pentagon motsade den officiella versionen. Dessutom visade det sig att NBC-truppen inte hade sökt efter sprängmedlen, de var upptagna med ett krig.

Till råga på allt hävdar nu irakierna själva att det är omöjligt att sprängmedlen försvann innan Saddamregimen föll.

Jag är inbegripen i en liten debatt med Michael Moynihan om ovanstående händelser, men tyvärr verkar Michael hellre diskutera mig än sakfrågor. Tydligen är jag naiv, partisan, och "one of those Johnny-come-lately-to-American-politics types". Kanske det, men jag har i alla fall inte fel!

Kungen, Vänsterpartiet, och Alf Svensson.

På söndag går Tunisien till presidents- och parlamentsval. Demokratin i landet är dock minst sagt bristfällig. Till exempel dömdes nio unga tunisier förra året till upp till 26 års fängelse - för att ha använt Internet. Amnesty har en lång lista på övergrepp som landet begått. Den sittande presidenten "vann" senaste valet med 99,4 procent av rösterna, och skulle egentligen inte ha fått ställa upp igen, men tvingade igenom en reform som tillåter honom att sitta två perioder till.

Det här hindrar inte Alf Svensson, som blivit inbjuden som valobservatör, att lovorda landet:

"Tunisien ligger inklämt mellan de regionala stormakterna, Libyen och Algeriet men har lyckats skapa en större öppenhet än dessa länder och har byggt goda relationer till Europa"

Nu är det inte bara kungen som hyllar öppenhet i odemokratiska länder, utan även före detta partiledare. Eftersom de borgerliga nyligen gett Vänsterpartiet (välförtjänt!) kritik för att ingen i det partiet vågar säga att Kuba är en diktatur och inget annat, antar jag att Alf Svensson nu lär utsättas för samma kritik. Jag menar, allt annat vore ju dubbelmoral.

Fox, fortsättning

Kors i taket! Dick har faktiskt ändrat sitt inlägg om Fox. Nu finns det inget spår av de gamla siffrorna. Faktum är att ha struntar helt i siffrorna för "percent positive evaluations", eftersom de motsäger hans tes. Dessutom ignorerar han fortfarande undersökningen för augusti månad. Som tur är finns det högerbloggare som klarar av att presentera hela sanningen: Johan Norberg gör det, och dessutom presenterar han ett intressant faktum: chefen för CMPA, bolaget bakom undersökningen, jobbar även för Fox!

Dick och Fox

Sveriges Television sände nyligen dokumentären Outfoxed, som visar hur Fox News inte är så "fair and balanced" som de hävdar. Bland annat får vi se en sekvens innan en Bushintervju, där presidenten och reportern Carl Cameron pratar om hur Carls fru kampanjar med presidentens syster. Jävsituation? Inte på Fox.

Dick Erixon gillar Fox, och vill visa att den "så kallade" dokumentären, som han uttrycker det, har fel. Hans bevis?

Det ansedda medieforskningsinstitutet Center for media and public affairs har publicerat en ny studie som granskar nyhetsförmedlingen under september månad.

Fox News visar sig vara minst obalanserad. Man hade visserligen större andel positiva omdömen om Bush (30 procent) än om Kerry (28 procent). Men denna obalans var liten i jämförelse med de tre traditionella kanalerna, som alla hade mer fördelaktig rapportering om Kerry: ABC 38 procent för Kerry, 20 procent för Bush, CBS 38-35, NBC 38-30.

Verkar imponerande, men som vanligt ger Dick inte hela sanningen. Två viktiga detaljer är:

1. Dick ignorerar en tidigare studie från samma medieforskningsinstitut, som tittade på augusti. Där kan vi läsa att Fox hade 45 procent positiva omdömen om Bush, mot endast 17 procent för Kerry. Det kan jämföras med den samlade bilden av ABC, CBS, och NBC, där Bush fick 43 procent och Kerry 41.

2. Dick kan inte ens ge korrekta siffror från den rapport han refererar till. De siffror han redovisar för ABC, CBS, och NBC rör "percent positive evaluations". Motsvarande siffra för Fox är 31 procent för Bush och 21 procent för Kerry. Istället Går Dick till en annan tabell, "tone of substantive evaluation", för att hitta siffrorna 30%-28%. Var det en medveten lögn för att de riktiga siffrorna sa emot hans tes, eller var det bara gammal hederlig inkompetens? Ingen vet, men fel är det hur som helst.

Swedish army?

New York Times innehåller idag en lång och intressant artikel som hävdar att Bush och hans administration styrs av känslor och åsikter snarare än fakta och nyanserade diskussioner. Väl värd att läsa i sin helhet, men för oss svenskar är nog den mest intressanta biten ett stycke om en diskussion angående vilka länder som skulle kunna tänkas sätta in fredsbevarande styrkor i Israel-Palestina-konflikten. Källa är den demokratiske senatorn Joe Biden:

The problem, everyone agreed, was that a number of European countries, like France and Germany, had armies that were not trusted by either the Israelis or Palestinians. One congressman -- the Hungarian-born Tom Lantos, a Democrat from California and the only Holocaust survivor in Congress -- mentioned that the Scandinavian countries were viewed more positively. Lantos went on to describe for the president how the Swedish Army might be an ideal candidate to anchor a small peacekeeping force on the West Bank and the Gaza Strip. Sweden has a well-trained force of about 25,000. The president looked at him appraisingly, several people in the room recall.

''I don't know why you're talking about Sweden,'' Bush said. ''They're the neutral one. They don't have an army.''

Lantos paused, a little shocked, and offered a gentlemanly reply: ''Mr. President, you may have thought that I said Switzerland. They're the ones that are historically neutral, without an army.'' Then Lantos mentioned, in a gracious aside, that the Swiss do have a tough national guard to protect the country in the event of invasion.

Bush held to his view. ''No, no, it's Sweden that has no army.''

The room went silent, until someone changed the subject.

Några veckor senare kom dock Bush fram till Lantos och erkände att han hade rätt: de där svenskarna hade nog en armé i alla fall.

Valfusk

När presidentvalet i USA närmar sig har republikaner i West Virginia tagit till en innovativ taktik: försök lura demokrater att de inte får rösta.

Jon Stewart går till attack

TV-serien "The Daily Show with Jon Stewart" är ett program som driver med de senaste vändningarna i den amerikanska publiken. Det är inte bara hejdlöst roligt, utan även intelligent: faktiskt tar programmet upp företeelser som de "riktiga" nyhetsprogrammen missar. Den här artikeln beskriver hur programmet var det enda som tog upp att talet som Iraks premiärminister Allawi höll i USA nyligen inte var något annat än ett kampanjtal för Bush. En undersökning visar att de som tittar på programmet är mer välinformerade om valet än personer som läser tidningar, och har i genomsnitt betydligt högre utbildning än till de som ser på O'Reilly Factor.

Jon Stewart har även skrivit en bok som toppat försäljningslistorna de senaste veckorna. I den skriver han bland annat "The role of a free press is to be the people's eyes and ears, providing not just information but access, insight and most importantly context." När Jon Stewart blev inbjuden till CNN:s debattprogram Crossfire förväntades han antagligen dra några skämt och göra lite reklam för sin bok, men istället gick han till attack mot Crossfire för att ha misslyckats med sin uppgift. Programmet finns som en filmsnutt här och som text här, men några citat är:

STEWART: See, the thing is, we need your help. Right now, you're helping the politicians and the corporations. And we're left out there to mow our lawns.

BEGALA: By beating up on them? You just said we're too rough on them when they make mistakes.

STEWART: No, no, no, you're not too rough on them. You're part of their strategies. You are partisan, what do you call it, hacks.

och:

BEGALA: Let me get this straight. If the indictment is -- if the indictment is -- and I have seen you say this -- that...

STEWART: Yes.

BEGALA: And that CROSSFIRE reduces everything, as I said in the intro, to left, right, black, white.

STEWART: Yes.

BEGALA: Well, it's because, see, we're a debate show.

STEWART: No, no, no, no, that would be great.

BEGALA: It's like saying The Weather Channel reduces everything to a storm front.

STEWART: I would love to see a debate show.

BEGALA: We're 30 minutes in a 24-hour day where we have each side on, as best we can get them, and have them fight it out.

STEWART: No, no, no, no, that would be great. To do a debate would be great. But that's like saying pro wrestling is a show about athletic competition.

Ouch. Det är så en sågning ska gå till!

Presidentvalsdebatt 3

Den tredje och sista debatten har hållits, och till skillnad från den andra visar opinionsundersökningarna på en klar Kerryseger. Enligt CNN vann Kerry med 53%-39%, och enligt CBS var siffrorna 39%-25%. Enligt ABC vann Kerry endast med 42%-41%, men då ska man komma ihåg att urvalsgruppen i det fallet till 38% bestod av republikaner och endast 30% demokrater.

Bush gick på en rejäl nit under debatten. Kerry gick till attack med följande:

Six months after he said Osama bin Laden must be caught dead or alive, this president was asked, "Where is Osama bin Laden?" He said, "I don't know. I don't really think about him very much. I'm not that concerned."

Bush försvarade sig med:

Gosh, I just don't think I ever said I'm not worried about Osama bin Laden. It's kind of one of those exaggerations.

Verkligen? På vita husets sajt kan man läsa följande från en presskonferens från 2002:

Q But don't you believe that the threat that bin Laden posed won't truly be eliminated until he is found either dead or alive?

THE PRESIDENT: Well, as I say, we haven't heard much from him. And I wouldn't necessarily say he's at the center of any command structure. And, again, I don't know where he is. I -- I'll repeat what I said. I truly am not that concerned about him.

Bushs trognaste supporter här i Sverige, Dick Erixon, tycker förstås annorlunda. Han citerar fyra bloggar för att visa att "debatten var jämn, men fördel Bush". Det Dick inte säger är att två av bloggarna - Powerline och Polipundit - är konservativa och däremot inte direkt opartiska. Dessutom klippte han bort följande från Andrew Sullivans blogg:

On substance, I give Kerry a clear advantage. There were some issues in which he simply out-debated the president, answered more questions and had a better case.

Slutsatsen kan bara bli: lita aldrig på Dick.

Dick och Amnesty

Dick Erixon är en bloggare (dock utan kommentarsmöjlighet eller riktiga permalänkar) som kallar sig liberal. Något han är ganska liberal med är sanningen, han använder sig ofta av halvsanningar eller rena felaktigheter för att föra fram sin tes. Ett exempel är Amnesty, en organisation som Dick av någon anledning inte gillar alls. I augusti skrev han

I ett pressmeddelande riktar [Amnesty] stark kritik mot Sudans regering för att hota och tysta kritik. Det är bra. Frågan är varför man höll tyst om samma sorts övergrepp i Irak under 30 år och sedan med all kraft motsatte sig att Iraks regim avsattes? Amnesty måste göra avbön om Irak för att kunna återupprätta sitt anseende.

Jag tyckte att det lät märkligt att Amnesty inte hade klagat på Irak en enda gång under 30 år. En snabb webbsökning visade att det fanns massor med exempel där Amnesty kritiserar Irak, och jag skickade länkarna till Dick så att han kunde korrigera sitt inlägg. Istället struntar han blankt i sanningen och låter lögnen stå kvar.

Idag tisdag är Dick igång igen och visar genom kritiken mot Amnesty upp sina "liberala" värderingar.

Svenska medier, Amnesty och allahanda organisationer har protesterat mot att fångar hållits inlåsta i Guantanamobasen, Kuba. Under rubriken "Frisläppt Guantánamofånge hotar döda kinesisk gisslan" skriver SVD om vad de kan ta sig för när de blir utsläppta. Vad säger Amnesty idag? Vad är budskapet till de kidnappade och deras anhöriga? ”Terrorismen är bara ett påhitt av Bush”? Eller som John Kerry gjort, jämföra terrorism med proplemet med prostitution?

Okej, för det första var det USA som släppte den aktuelle fången eftersom han enligt Pentagon inte längre utgjorde något hot. För det andra så har Amnesty klagat på att Guantanamofångarna suttit inspärrade under lång tid utan rättegång, något som inte hör hemma i ett modernt rättssamhälle. På vilket sätt är det fel av Amnesty? Det verkar som om Dick anser att det är rätt att hålla personer inspärrade utan bevis så länge som man känner för det om man tror att personerna kanske, någon gång i framtiden, kan komma att begå brott. Att dessutom försöka skylla kidnappningen på Amnesty är både ologiskt och riktigt låg debatteknik.

Presidentvalsdebatt 2, del 2

Kevin Drum har analyserat vem av kandidaterna som ljög mest i den andra presidentvalsdebatten genom att poängsätta hur felaktigt varje påstående var, om det var menat att ge en felaktig bild, samt hur viktig frågan är. Resultatet blev att Bush ljög ungefär dubbelt så mycket, 118 poäng mot 60 för Kerry. Själv tycker jag att det hade varit bättre om båda kandidaterna fått 0 poäng. You may say I'm a dreamer, but I'm not the only one.

Smutskastning

Det verkar som att Bushs taktik går ut på att svärta ner Kerry snarare än att framhäva sig själv. På Bushs kampanjsajt är det första som möter besökaren en video som attackerar Kerry, ett konstaterande att Kerry inte förstår de faror som hotar USA, och påståendet att Kerry är en s.k. flip-flopper. Kerrys sajt, å andra sidan, presenterar i första hand Kerrys politiska program. Om en president som suttit vid makten i fyra år inte kan komma med ett bättre argument för att bli återvald än "min motståndare är jättedum" säger det en hel del om hans prestation.

Mer gratisreklam för Moore

Michael Moores nästa steg i hans kamp för Kerry är "The Slacker Uprising Tour", där han reser landet runt och försöker få universitetsstudenter att rösta. Han inriktar sig på "slackers" - latmaskar - och delar ut nudlar och rena underkläder till de som lovar att rösta för första gången. Allt som en latmask behöver, typ.

Några som inte uppfattade humorn i det hela var det republikanska partiet i Michigan, som ansåg att Moore bröt mot lagen 168.931(1)(b): det är förbjudet att köpa folks röster. Vad som sedan hände är rätt självklart: åklagarmyndigheten förklarade att de inte hade tid att ta hand om sådana struntärenden, Moore kommenterade det hela med "republikanerna verkar vara mer intresserade av att spärra in mig än Bin Laden", och passade på att polisanmäla stölden av en hjärna och ett stycke humor från det republikanska partiet. Alltså: republikanerna lyckades framstå som humorlösa idioter samtidigt som de gav Moore gratis spaltmeter i medierna.

Det här påminner om när Al Franken skulle ge ut boken "Lies and the lying liars who tell them: a fair and balanced look at the right". FOX News stämde Franken för varumärkesintrång (de har registrerat frasen "fair and balanced"), och hävdade att folk skulle bli förvirrade och tro att nyhetskanalen var utgivare till en bok som till stora delar attackerar just Fox News. Målet blev avskrivet på nolltid och boken med det alldeles för långa namnet gick upp på topplistorna tack vare all publicitet. Vissa personer skulle må bra av mer humor och mindre tillgång till advokater.

Johan Norberg och SpaceShipOne

Nyligen vann SpaceShipOne X Prize genom att två gånger på kort tid genomföra en bemannad rymdfärd (rymden definieras här som 100 km höjd eller mer). Johan Norberg anser att det visar på den fria marknadens möjligheter. Visst är det sant att det här är en historisk framgång, men det är viktigt att komma ihåg att den här bedriften skulle vara omöjlig utan all kunskap och erfarenhet som vunnits i gigantiska statliga satsningar som till exempel Apolloprojektet.

Presidentvalsdebatt 2

I USA hölls i natt svensk tid den andra presidentvalsdebatten. Den här gången var Bush inte lika blek som i den första debatten, vilket på sätt och vis kan ses som en framgång för honom. Däremot tyder de första opinionsmätningarna på att Kerry vann även denna debatt, om än knappt: 44%-41% enligt ABC, och 47%-45% enligt CNN/Gallup.

Visst är det en liten marginal, men värt att notera är att Kerry vann klart bland de oberoende i Gallups mätning. Det är svårt att veta exakt hur opinionsläget är just nu i USA, olika undersökningar ger olika resultat, men en samlad bild visar tydligt att det är Kerry som för tillfället går framåt. Jobbökningen i USA går långsammare än väntat och håller inte ens jämna steg med befolkningsökningen, och andelen amerikaner som anser att Bush gör ett bra jobb pendlar kring endast 50%. En majoritet av amerikanerna anser att det är dags för en ny president, och Kerrys uppgift är att visa att han är den mannen. Så länge som han behåller initiativet i presidentvalskampanjen har han en god chans att vinna valet.

För att hålla koll på de två kandidaternas överdrifter och osanningar rekommenderas den oberoende sajten factcheck.org.