Alliansen

Efter tio år i opposition har nu de fyra borgerliga partierna insett att det kan vara bra att presentera ett alternativ till en socialdemokratisk regering om man vill vinna några val. De kallar sig Alliansen (med stort a) och en titt på deras hemsida visar att de insett språkets kraft. Socialdemokraterna och deras stödpartier kallas för "vänstertrojka" (otrevliga ryska associationer) och "vänsterkartell", ord som inte har någon chans emot alternativet - Allians för Sverige. Om de lyckas få massmedierna att använda sig av de här orden är mycket vunnet.

Flera opinionsmätningar visar på att det borgerliga blocket nu leder, en klar skillnad mot tidigare när den enda vägen för ett borgerligt parti (bara för att ta ett exempel... Folkpartiet) var att ta väljare från ett annat borgerligt parti (till exempel... Moderaterna). Alliansen är uppenbarligen en bra idé, om än tio år för sen, men för att behålla initiativet måste de fyra partierna enas om en statsministerkandidat. Inför valet 1991 var Bildt den självklara ledaren, nu finns inte längre någon sådan. Reinfeldt är det enda tänkbara alternativet, men frågan är om Leijonborg, Hägglund, och Olofsson kan svälja stoltheten och vara lite... solidariska för en gångs skull?

Republikaner dummare än demokrater!

Eller för att vara mer exakt: Kerryväljare verkar inte ha fullt lika dålig koll på evolutionen som Bushväljare, enligt en opinionsundersökning från CBS. Trots det är resultaten i sin helhet nedslående.

Eftersom de som förespråkar kreationism har svårt att hitta några bevis som stöder deras ståndpunkt, fokuserar de istället på att så tvivel om evolutionsteorin. Ett favoritknep är att komplettera skolböcker med tillägg som säger att evolutionen är bara en teori av många andra. Ett exempel är skoldistriktet i Cobb County, som glatt vänder ryggen åt vetenskapen. Colin Purrington har byggt vidare på idén och skrivit flera varningstexter enligt samma princip...

Dick och citat

Efter Kerrys förlust har många diskuterat exakt vad hans kampanj gjorde fel. En av förklaringarna sägs vara att "Hollywoodeliten", bestående av personer med uttalade vänsteråsikter som Tim Robbins, Susan Sarandon, Sean Penn, Alec Baldwin, och Michael Moore, stjälpte snarare än hjälpte demokraterna: de sågs som ett gäng rika besserwissers som hade tappat kontakten med verkligheten.

Visst kan det vara så att en del väljare fjärmade sig från demokraterna på grund av ovanstående personer, men å andra sidan har republikanerna personer som Ann Coulter, bästsäljande författarinna och demokrathatare som glatt säger saker som

My only regret with Timothy McVeigh is he did not go to the New York Times building.

och

We need to execute people like John Walker [Lindh] in order to physically intimidate liberals, by making them realize that they can be killed, too. Otherwise, they will turn out to be outright traitors.

Då känns det som ett mindre problem att Sean Penn tycker att Bush har en förenklad syn på gott och ont. Men visst, det är möjligt att Hollywoodfolket kan ha varit en liten negativ belastning för Bush. Och Michael Moore är en del av det gänget.

Dick Erixon, däremot, har en mer extrem syn på saken. Den 24 november skrev han att

Moore har visat sig vara ... en viktig förklaring till varför demokratiska partiet förlorade stort (inte nog med presidentposten, man förlorade mandat i såväl senat som representanthus).

Vad är Dicks argument? Han hänvisar till en artikel av Andrew Sullivan, som Dick översätter såhär:

En stor andel av Bush-väljarna ... röstade mot vänstereliten och de kulturella attityder de representerar i allmänhetens ögon. Det var inte så mycket en röst för Bush eller hans politik, utan mot en vänster som inte tar terrorism på allvar, mot Michael Moore ...

Låt oss kontrollera Dicks källor. Det här är vad som egentligen stod i artikeln:

A large part of the pro-Bush vote - especially among blue state residents - was a vote against the left elite and the cultural attitudes it represents in the public imagination. It was a vote not so much for Bush or his often religious policies (or even the war on terror), but against the post 9/11 left, against Michael Moore and political correctness and Susan Sontag and CBS News, among a host of others.

Till att börja med skrev Sullivan aldrig att "vänstern inte tar terrorismen på allvar", det är en förvanskning som Dick av någon anledning gjort. "Religious" har också försvunnit i Dicks version. Och när man ser hela stycket ser man att Sullivan menade att Michael Moore bara var en del av vänstern efter 11 september, inte alls huvudorsaken som det såg ut i Dicks version.

Sant, Dick Erixon och Andrew Sullivan har likartade argument. Men Andrew Sullivan går inte lika långt som Dick, och därför klipper och ändrar Dick tills citatet stämmer bättre överens med hans synpunkt. När Dick samtidigt klagar på Michael Moore för att han förvanskar sanningen blir det hela ett typexempel på dubbelmoral.

Kevin Sites, uppdatering

Kevin Sites har nu skrivit ett inlägg om när han filmade dödsskjutningen, bakgrunden, och varför han valde att publicera filmen. Mycket läsvärt, och avslutningen är lysande:

So here, ultimately, is how it all plays out: when the Iraqi man in the mosque posed a threat, he was your enemy; when he was subdued he was your responsibility; when he was killed in front of my eyes and my camera -- the story of his death became my responsibility.

Kevin Sites

Kevin Sites, reportern bakom filmen där en amerikansk soldat skjuter ihjäl en sårad, troligen obeväpnad, irakier har en egen blogg med mycket intressant läsning från Irak. Under tiden vill tokhögern i USA att journalister som gör sitt jobb ska dö.

(Med "tokhöger" menar jag den del av högern som tappat all verklighetsuppfattning, inte hela högern. Även om jag själv politiskt står till vänster är jag medveten om att det också finns en tokvänster.)

spela Allan

Nyligen sparkades en fackligt förtroendevald i Bjuv från sina uppdrag, med anledningen av att han är Sverigedemokrat. Frågan är: var det rätt att göra det, eller skulle Industrifacket respektera att Allan Jönssons valts av fackmedlemmar?

Visst finns det åsikter som är för extrema för att en förtroendevald ska kunna ha dem, det känns omöjligt att till exempel tänka sig en nazistisk fackrepresentant. Men var går gränsen? Faran är att den ständigt förskjuts för att till slut endast acceptera liktänkande.

Självklart är Sverigedemokraterna en samling idioter. De pratar om att mångkultur aldrig funkar, utan att reflektera över att varken kristendom eller demokrati skulle ha kommit in i Sverige om det tankesättet hade följts tidigare. Inte vårt alfabet eller våra siffror heller, för den delen. Men det är faktiskt inte ett brott att vara en idiot. Istället gäller det att avgöra om Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti eller inte. (Om ni frågar mig är svaret ja, det är de.)

Men i Allan Jönssons fall behöver man inte fundera så långt. Trots att han har hävdat att hans fackliga och politiska arbete går utmärkt att hålla isär, har han fört fram sina politiska åsikter i insändare och undertecknat med sin fackliga titel. Det är skäl nog att utesluta honom, och felet är Allans och ingen annans.

Bloggtoppen, del 2

Visst finns det alternativ till Observers bloggtopplista! Stefan Geens har en lista på sveriges minst inflytelserika bloggar, samt en lista på sveriges inflytelserikaste bloggtopplistor. Jag gillar Chadies alternativ.

Fallujah

Falluja har varit ett orosnäste i Irak i flera månader. Ett år efter invasionen av Irak kunde lokala myndigheter inte längre upprätthålla ordningen, och skakande bilder visade hur amerikaners lik skändades. Efter en amerikansk offensiv lämnades styret av staden över till irakierna, och Falluja blev en fristad för de irakiska upprorsmännen.

Att en hel stad tillhör fienden kan naturligtvis inte accepteras om man ska kunna hålla fredliga val i Irak, och därför var amerikanernas offensiv en nödvändighet. Utgången var given: USA-styrkorna kontrollerar nu staden. Men betyder det här att motståndet är knäckt? Knappast. I CNN-artikeln kan man läsa att

Some insurgents fled Falluja in advance of the assault, and could launch attacks from elsewhere in the country. Before the assault on the city, U.S. officials said it was likely that terrorist leader Abu Musab al-Zarqawi and a lieutenant, Abdullah Junabi, were among those who fled.

"We don't know where [al-Zarqawi] is right now," Sattler said. "Maybe he's dead; we don't know. But we never focused on him.

Usama... förlåt, al-Zarqawi var alltså aldrig särskilt viktig. Talar vi om samme man som tog på sig ansvaret för massakern på 49 irakiska nyutbildade soldater?

Redan innan hela Falluja var intaget kunde man läsa om hur polisstationer i Mosul stormades. De irakiska rebellerna vet naturligtvis om att de inte har någon chans i öppen strid, och kommer även i fortsättningen att undvika allt som påminner om det. Det bästa sättet för USA att verkligen vinna i Irak är inte att använda så stor militär kraft som möjligt, utan att beröva rebellerna allt folkligt stöd.

Forskning - till vilken nytta?

I inlägget om kreationism nämnde jag en undersökning av "Vetenskap och allmänhet", men jag missade att ta upp en oroande siffra: att en majoritet (54 procent) mer eller mindre håller med om att "forskare bör bara syssla med sådant som man tror kan ge nyttiga resultat". Henrik Berggren har skrivit en insiktsfull kommentar, där han bland annat nämner att

Själva paradoxen med vetenskaplig forskning - till skillnad från tillämpad problemlösning - är ju att den ofta når bättre resultat ju mindre omedelbar nytta man avkräver den.

Självklart har han helt rätt. Om vi bara ska satsa på forskning som ska ge omedelbara resultat skulle vi lika gärna kunna lägga ner våra universitet och överlåta forskningen till företagens R&D-avdelningar. Det skulle vara ett mycket effektivt sätt att sätta stopp för vår utveckling.

Ett exempel på det är Kina. Landet låg under århundraden långt före Europa i teknisk utveckling, men ändå var det i England som den industriella revolutionen skedde. En viktig anledning är att Kinas tekniska framsteg gjorde arbetet i jordbruket och industrin så effektivt att man inte såg någon vinst i att investera i mekanisering. Om man istället hade forskat vidare förutsättningslöst hade antagligen världshistorien sett helt annorlunda ut.

Det lila amerika

En bild över var republikanerna och demokraterna hade sina starkaste fästen i presidentvalet. De blå områdena är mindre, men tänk på att de i allmänhet är mer tätbefolkade.

Kreationism

I Grantsburg, Wisconsin kommer skolorna på fullt allvar att lära ut kreationism. Visst det pratas i förslaget lite allmänt om "andra teorier och modeller", men något säger mig att det inte är den buddhistiska skapelseläran som åsyftas. Kreationismens förespråkare kommer ständigt med samma argument: evolutionsläran är bara en teori, och det är inskränkt att endast studera en teori. Med den logiken skulle man lika gärna kunna släppa fram de som tror på att jorden är platt: varför ska "klotförespråkarna" få all uppmärksamhet? Skillnaden mellan evolutionsteorin och kreationismen är att den förra är en sammanhängande förklaringsmodell som kan förklara våra observationer, på samma sätt som den heliocentriska (solen i centrum) teorin förklarar våra observationer av himlakropparnas rörelser. Mer information finns på den faktaspäckade sajten talk.origins, som sågar kreationismen totalt.

Här i Sverige har vi tack och lov i stort sett varit förskonade från liknande idéer. Visserligen motionerade kristdemokraten Tuve Skånberg 1992 om att släppa fram kreationismen i de svenska skolorna (för det "öppna forskningsklimatets" skull), men tack och lov har han inget gehör för sina virrigheter i partiledningen.

Däremot finns det anledning att oroa sig över andra kvasivetenskapers ställning i Sverige. En undersökning av "Vetenskap och Allmänhet" visar att 18% av svenska folket bedömer astrologi som ett vetenskapligt område - liksom 22% av lärarna!

Bloggtoppen

Det svenska mediebevakningsbolaget Observer listade "de tio viktigaste svenska bloggarna", och konstaterade att högern dominerade klart. Och det verkar stämma om man ser på listan, till exempel så har personerna bakom bloggarna på plats 2, 3, 6, och 9 stark anknytning till högerns tankesmedja Timbro.

Det här har skapat debatt i den svenska bloggvärlden. Chadie hävdar att en blogg inte är en blogg utan kommentarsmöjlighet, något som Johan Norberg och Dick Erixon saknar. Jag håller inte riktigt med: enligt till exempel Wikipedias definition är kommentarer inget krav, även om det naurligtvis är en stor brist när en bloggare inte vill/vågar låta personer kommentera inläggen. Däremot har Chadie helt rätt i att många av de så kallade "viktigaste" bloggarna inte finns med på topplistan på weblogs.se. Patrick har gjort en liknande jämförelse.

För vad det egentligen handlar om, som Observer själva erkänner, är deras egen högst subjektiva bedömning av vilka bloggar som är viktigast. Att listan då har tyngdpunkten till höger säger kanske mer om deras åsikter än om den svenska bloggvärlden. Visst, listan kan vara intressant att läsa. Men tro för allt i världen inte att den representerar någon absolut sanning. Jag menar, "Egna tankar" är ju inte ens med.

Dick och Moore

Om Dick Erixon skriver om Michael Moore är sannolikheten stor att han far med osanning, något som bekräftas av hans senaste inlägg i ämnet. Det har titeln "FAHRENHEIT 9/11 FÖR DÅLIG FÖR GOLDEN GLOBE", och beskriver hur filmen är av för låg kvalitet för att bli nominerad. Om man däremot läser artikeln som Dick länkar till upptäcker man den verkliga anledningen till att F9/11 inte är nominerad: Golden Globe delas inte ut till dokumentärer.

Efter valet

Det ska väl lära mig att inte försöka mig på fler förutsägelser. Vallokalundersökningarna verkade tyda på att jag hade varit för pessimistisk - Kerry skulle kunna vinna både Ohio och Florida - men till slut vann han ingendera. Bush vann valet, och den här gången fick han även flest röster. Faktiskt flest röster som någon någonsin fått i ett presidentval, men eftersom befolkningen i USA växer varje år så är det inte mer överraskande än att filmer spelar in mer pengar nu än tidigare. Det är intressant att läsa hur Bushs hejaklack trycker på det faktum att Bush fick så många röster, till och med en absolut majoritet. Jag minns inte att samma personer tyckte att antalet röster var lika viktigt i senaste presidentvalet...

Även i senaten och kongressen gick republikanerna framåt. Under Bushs tid vid makten har republikanerna gått framåt på alla fronter, något som är anmärkningsvärt. Normalfallet i amerikansk politik är annars att väljarna tycks vilja fördela makten: en Republikansk president betyder demokratiska framgångar i kongressen och senaten, och vice versa. Det ska bli intressant att se om tendensen fortsätter 2006, eller om republikanerna upprepar misstaget de gjorde efter 1994 och gapar efter för mycket.

Tittar man närmare på de republikanska framgångarna i senaten är det en dyster läsning: Tom Coburn, en ny senator från Oklahoma, vill införa dödsstraff för aborter. Jim DeMint, ny senator från South Carolina, vill förbjuda homosexuella lärare. John Thune, som slog ut demokraternas tidigare minoritetsledare Tom Daschle, vill förbjuda flaggbränning. Land of the free?

Valdagen

Röstningen i USA är i full gång, och någon gång inatt (eller kanske framåt december) vet vi vem som blir nästa president. För den som är besatt av statistik rekommenderas Dave Leips' Atlas of U.S. Presidential Elections. Där finns mängder av information om alla tidigare presidentval. Kommer Bush att vinna likt Reagan 1984, när motståndaren Mondale (med den första kvinnliga vicepresidentkandidaten) bara lyckades ta hem sin hemstat? Eller kommer Kerry att upprepa Roosevelts storseger från 1932, på den tiden som södern var djupt demokratiskt? (Roosevelt gick som bekant vidare och vann ytterligare tre gånger.)

Mitt tips blir att valresultatet 2004 hamnar någonstans mittemellan. Om jag måste gissa tippar jag att Kerry vinner genom att ta hem någon av delstaterna Ohio eller Florida, men det är en vild chansning snarare än ett säkert utlåtande.

Slutspurten

Valdagen närmar sig, och enligt en Gallup-mätning väger det i stort sett jämnt mellan Kerry och Bush. Men det verkar som om den tillfrågade gruppen bestod av för stor andel republikaner, enligt bloggaren the Left Coaster.

Det går, oberoende av vem man håller på, att hitta någon undersökning som visar det man vill se. Bloggaren Oscar Lidåker summerar det hela ganska bra: det hela kommer att avgöras av vilken kampanj som lyckas få sina anhängare att verkligen rösta.