Svammel om växthuseffekten

I debatten om huruvida människan påverkar vårt klimat brukar de s.k. skeptikerna nedslående ofta komma dragande med gamla argument som inte håller för en närmare granskning. Coby Beck har i sin blogg A few things ill considered (som jag tidigare nämnt) bemött de vanligaste argumenten, och sorterat dem i kategorier. Henrik Alexandersson lyckas i ett kort blogginlägg få in inte bara en, utan två träffar i kategorin "ignorant or misinformed arguments":

Att enstaka mätstationer visar på sjunkande medeltemperatur betyder inte att jordens medeltemperatur inte skulle öka. Global uppvärmning innebär inte en identisk temperaturhöjning över hela jorden.

Att alla forskare på 70-talet skulle vara överens om att en ny istid var på väg är en ren myt, skapad av några artiklar i dåtidens populärpress. Det fanns däremot ingenting som liknar den samsyn som finns i dagens forskarvärld.

Magnus Andersson svarar för en underbar sågning av henriks källa i en kommentar:

Både förespråkare till teorin om CO2-klimatchock och motståndarna till den (bl a jag) vet att temperaturen steg under perioden 1930-2000. Det borde även Per Ericson veta, inte minst då det i dag närmast hör till allmänbildning att känna till det. Vad tror han att han åstadkommer med att blogga sån skit? (Jag skulle vilja påstå att det visar på antingen stor ohederlighet eller stor okunskap.)

Frågan är bara i vilken av kategorierna Henriks inlägg faller?

Andra bloggar om: vetenskap, växthuseffekten

Dick och klimatförändringar

I somras skrev jag om hur Dick Erixon hävdade att klimatförändringarna var snabbare förr än nu, trots att han inte kunde visa var han hade fått de uppgifterna ifrån. Nu hävdar Dick att en artikel i Nature stödjer hans uppgifter:

forskning om klimatet för 150.000 år sedan visar: ”Klimatet har värmats upp med så mycket som 16°C på bara några få årtionden.”

Artikeln beskriver Dansgaard-Oeschger-händelser, häftiga klimatförändringar under den senaste istiden. Det Dick inte säger är att dessa klimatförändringar var geografiskt begränsade och berodde på en förändring i havsströmmarna, och att den globala medeltemperaturen inte förändrades; något som artikeln i Nature faktiskt tog upp men som Dick måste ha missat. En artikel i RealClimate förklarar:

the new data from Antarctica clearly point to ocean heat transport changes as the explanation for the abrupt climate changes found in Greenland. We are thus not talking about changes primarily in global mean temperature (these are small in the model results shown above). We are talking about what I call a climate change of the second kind: a change in how heat is moved around the climate system.

Efter att ha missförstått artikeln i Nature fortsätter Dick glatt med att argumentera för att lite temperaturförändringar inte är något att oroa sig för:

Och vår civilisation utvecklades efter dessa dramatiska förändringar, så det finns hopp om livet även efter en temperaturförändring.

Visst, med den logiken skulle man också kunna hävda att en ny istid inte vore något farligt, eftersom mänskligheten ju uppenbarligen inte gick under under den senaste istiden. De som idag bor i till exempel norra Europa och Kanada skulle dock antagligen inte hålla med.

Andra bloggar om: växthuseffekten, vetenskap

Irak

Några axplock från den senaste utvecklingen i Irak:

Bush lovade för tre år sedan att elförsörjningen i Irak skulle återställas, men nu slår den bottenrekord.

Men Bush har hela tiden hållt fast vid sitt budskap: Stay the course! Eller kanske inte.

Enligt det amerikanska centralkommandot närmar sig situationen i Irak alltmer kaos.

När Bush beskriver målen med Irakkriget

Our goal is a country that can defend, sustain and govern itself, a country that which will serve as an ally in this war.

är det ett ord som saknas: demokrati.
(Via Andrew Sullivan)

Andra bloggar om: irak, politik, bush

De som hatar yttrandefrihet

Efter att Magnus Ljungkvist grävt fram de uppgifter som i slutändan ledde till att Maria Borelius avgick har han nu blivit hotad till livet. Det är hemskt att det finns idioter som beter sig på det sättet, jag kan bara hoppas att de åker fast och får sitt straff! Magnus säger:

...om det är priset man måste betala för att granska makten så får det kanske vara värt det. Det vore livsfarligt att låta det fria ordet tystna på grund av de här galningarna.

Magnus, det kanske inte betyder så mycket, men du har i alla fall mitt stöd.

Andra bloggar om: politik, bloggosfären, yttrandefrihet

En diskussion om civil olydnad

Ett mycket bra exempel på varför bloggar ska ha kommentarer är Isobels inlägg om våra nya ministrars ovilja mot TV-licens och andra jobbiga avgifter.

Isobel skriver bland annat

Jag har kört för fort, jag har jobbat svart, jag har köpt svarta tjänster, jag fildelar (eh, just nu rent av), jag har köpt smuggelsprit, jag har använt droger. Jag visste inte att det var ett brott att inte betala tv-licens, men jag måste erkänna att jag inte heller alltid har gjort det... Detta är brott som inte har något direkt offer.

Isobel verkar tycka att ministrarnas "civil olydnad" inte är något direkt problem, och avslutar med

Men måste politiker alltid tycka, och alltid ha tyckt, att allting staten gör är rätt?

Bloggposten resulterade i en mängd kommentarer. Det som annars enbart skulle ha blivit ett inlägg i debatten blev nu en levande diskussion där insiktsfulla argument framfördes från båda sidor. En anonym person visade hur skattesmitning innebär vad Isobel kanske skulle kalla "indirekta" offer:

Den som minskar statens skatteintäkter bidrar naturligtvis till urholkandet av de offentliga finanserna. De som blir lidande är naturligtvis de som är beroende av stöd från statens sida.

Och Joakim Z beskrev på ett briljant sätt vad problemet är med politiker som anser sig stå över lagen:

Nä, det är klart att inte politiker måste tycka att staten alltid har gjort rätt. Men vad politiker måste göra är att respektera samhällets lagar, oavsett om de håller med om innehållet i dem eller ej. Det sociala kontraktet eller så. Du kommer aldrig att gilla alla lagar. Men du måste vara övertygad om att det är formen för hur lagarna skapas som gör dem legala, inte innehållet i dem.

...

Det är inte innehållet i lagen som utsätts för påfrestning av lagbrottet, det är själva formen för hur de tillkommer. Och som politiker är du den yttersta representanten för den demokrati du är satt att upprätthålla. Bryter du mot lagen så bryter du mot formen du är satt att upprätthålla.

Det är för övrigt precis vad jag själv anser, även om jag inte hade kunnat formulera mig lika kärnfullt som Joakim.

Andra bloggar om: politik, civil olydnad, bloggosfären

Bloggare fixar scoop. Expressen ignorerar.

När det kom fram att den blivande handelsministern Maria Borelius hade anlitat hjälp i hemmet mot svart betalning skyllde hon på att hon inte hade haft råd att betala vit lön. Bloggaren Magnus Ljungkvist tog snabbt reda på vad Maria egentligen haft för inkomst under 90-talet. Tydligt är att Marias förklaring till varför hon bröt mot lagen inte håller, något även Reinfeldt senare erkände.

Men när Expressen/Dina Pengar.se idag skrev om precis samma sak så heter det att det är Expressen som "avslöjar" vad Maria Borelius tjänade, och det är Expressen som bl.a. DN hänvisar till. Ska det vara så svårt att erkänna att Magnus, och ingen annan, stod för grävandet?

Andra bloggar om: politik, media

Mer om terrorlagen

Wille Faler skriver klokt om USA:s nya terrorlag:

...kanske värst av allt: "hemliga" bevis ska kunna användas mot den anklagade, utan att denne får ta del av dem överhuvudtaget.

Hur ska en anklagad överhuvudtaget ha en chans att ifrågasätta bevis som denne inte får se? Och hur kan man överhuvudtaget garantera att sådana bevis existerar och inte bara är påhittade av en målkåt åklagare och domstol?

Skönt att se sådana välformulerade frihetstankar. Frågan är faktiskt inte svårare än så här!

Andra bloggar om: politik, rättigheter, rättssäkerhet

Dick och Genevekonventionen

I New York Times kunde man nyligen läsa varför den terrorlag som både det amerikanska representanthuset och senaten röstat igenom är farlig - inte för terrorister, utan för vår demokrati. Inlägget är för bra för att bara citera en del av det, jag kan bara uppmana alla att klicka på länken för att ta del av det.

Även den kända bloggaren Andrew Sullivan inser farorna, och skriver:

you really do have the danger of taking emergency measures for wartime and transforming a peace-time constitution into an essentially martial system, where every citizen or non-citizen can be apprehended at will and detained without charge. I repeat: this is a huge deal.

En som däremot inte inser detta är, inte helt oväntat, Dick Erixon. I en debatt i SVT24 hävdade han att den amerikanska terrorlagen till och med gick längre än Genevekonventionen!

Men det här är ett steg vidare. Om man följer Genèvekonventionen och betrakta dem som krigsfångar, behöver de inte ställas inför rätta eftersom krigsfångar kan ställas inför rätta först när konflikten är över ... medan det amerikanska beslutet betyder att de ställs inför domstol. Att bara upprätthålla Genèvekonventionen innebär att de kommer att få sitta på obestämd tid.

Dick skriver stolt i sin blogg om hur han framförde "sanningar" i debatten. Problemet är bara att Dicks sanningar är lögner. Enligt den tredje Genevekonventionen, artikel 103, ska krigsfångar få prövning så snart som möjligt:

Judicial investigations relating to a prisoner of war shall be conducted as rapidly as circumstances permit and so that his trial shall take place as soon as possible. A prisoner of war shall not be confined while awaiting trial unless a member of the armed forces of the Detaining Power would be so confined if he were accused of a similar offence, or if it is essential to do so in the interests of national security. In no circumstances shall this confinement exceed three months.

Den enda förklaringen till det Dick skriver är att han missuppfattat artikel 118, som säger att krigsfångar ska *släppas* när konflikten är över:

Prisoners of war shall be released and repatriated without delay after the cessation of active hostilities.

Återigen har alltså Dick farit med osanning. Om det är medvetet eller på grund av slarv låter jag vara osagt, däremot vågar jag nog inte hoppas på en rättelse.

Fp-skandalen, senaste avsnittet

Per Jodenius hävdar nu att folkpartiets dåvarande partisekreterare Johan Jakobsson försökt köpa hans tystnad när partiets dataintrång blev kända. Jag accepterar inte blint Pers ord som sanning - det här är ingen högerblogg! - men jag hoppas på att det här blir ordentligt utrett, så att vi får reda på exakt vem som visste vad när.

Andra bloggar om: folkpartiet, val2006

Västra flygeln

Martina Axner jämför Joshs valstrategi i senaste Vita huset-avsnittet vårt senaste riksdagsval.

Jag tror att det avgörande skedde på ett ganska tidigt stadium i valrörelsen, kanske redan förra sommaren. Alliansen med moderaterna i spetsen lyckades fånga problemformuleringsinitiativet och deras omvärldsbeskrivning fick fäste. Sverige är ett land med stora problem, gigantisk arbetslöshet och en stor (allt större ju längre valrörelsen gick) del av befolkningen i "utanförskap".

Välskrivet och läsvärt!

Men de som oroar sig för det stora "utanförskapet" kan känna sig lugna: Alliansen har redan lyckats minska arbetslöshetssiffran med 1,2 miljoner - över en natt!

Andra bloggar om: val2006, politik, arbetslöshet, alliansen

Timing eller slump?

Alla de som utgått ifrån att Socialdemokraterna medvetet valde att avslöja folkpartiets spioneri precis efter Reinfeldts utfrågning borde läsa Fredrik Sjöshults artikel om hur nyheten kom ut.

Faran med generaliseringar

Expressen berättar om hur nazister plockar ner vänsterpartiets valaffischer i Göteborg. Det visar hur högern förkastar yttrandefriheten: alla som tycker annorlunda måste tystas.

Nej, självklart tycker jag inte så. Att attackera hela högern för vad några idiotiska extremister gör är lika ohederligt som idiotiskt. Som tur är finns det ingen bloggare som skulle sjunka så lågt. Eller?

Andra bloggar om: politik, bloggosfären

Växthuseffekten och lögner

Det finns fortfarande de som hävdar att människan inte har något att göra med dagens klimatförändringar, men de får allt mer förlita sig till halvsanningar och lögner för att hitta argument.

Dick Erixon citerar glatt en artikel av John Stossel, som angriper Al Gores film "An Inconvenient Truth":

De som nu hävdar att jorden kommer att gå under genom issmältning hävdade för några årtionden sedan att världen skulle svälta och vara utan energi år 2000.

Ett vanligt argument är att "de" som nu varnar för uppvärmning varnade för en nära förestående istid på 70-talet. Det är en grov förvanskning: det förekom några artiklar i populärlitteraturen, men inte i vetenskapliga rapporter, och det var absolut inte en spridd uppfattning bland dåtidens vetenskapsmän. Mer information finns hon RealClimate och bloggen A few things ill considered.

När Dick sedan själv ska försöka formulera argument tar han till rena lögner:

Däremot är det riktigt att temperaturförändringar sker. Men dessa förändringar var både snabbare och större för 10.000-tals år sedan.

Jag har mejlat Dick och frågat om källan till hans påstående, men inte fått något svar. Kanske inte så konstigt, för om man ser på hur temperaturen förändrats de senaste 450,000 åren finns det visserligen perioder med kraftig uppvärmning, men jämfört med de senaste 100 åren är skillnaden tydlig: temperaturförändringen i modern tid är cirka 10 gånger snabbare än något vi sett tidigare. Dessutom slutade den senaste uppvärmningsperioden för cirka 10,000 år sedan, så om temperaturen följde tidigare mönster skulle den nu sjunka snarare än stiga.

Bloggen A few things ill considered har en imponerande samling med svar på de flesta argumenten mot växthuseffekten.

Andra bloggar om: växthuseffekten

Ropen skalla: utbildning åt alla!

Goda nyheter för alla diplomat-wannabees: SvD rapporterar att UD har slopat alla antagningsprövningar på sitt eftertraktade traineeprogram för blivande diplomater. Numera räcker det tydligen med att anmäla sitt intresse, så har du en plats!

Dick och dubbelmoral

Dick Erixon är som vanligt arg, nu senast över att medier spridit uppgifter om att amerikanska marinkårssoldater misstänks ha dödat irakiska civila i Haditha.

Genom propaganda som västmedierna villigt och utan varje källkritik sprider, undergräver man den frihetliga uthålligheten i väst - exakt det som är avsikten. Och det är svårt att bemöta påhittade anklagelser som nått ut i medierna, eftersom det tar tid att finna bevis på att händelser inte ägt rum - och när det väl skett är det för sent. Medierna har redan givit propagandan sådan spridning att den tas för att vara sann även när motsatsen är bevisad.

Det hade varit enklare att ta Dick på allvar om han inte själv gjort precis det han anklagar andra för. Förra sommaren, när Londonpolisen skjutit ihjäl en misstänkt terrorist, ignorerade Dick glatt detaljen att personen bara var misstänkt och skrev ett inlägg med titeln terrorist dödad, som prisade det effektiva polisarbetet.

"De som uppträder totalt hänsynslöst, måste bemötas på samma sätt". Hear, hear.

Att det sedan visade sig att Jean Charles de Menezes var oskyldig, och att uppgifterna om att han hade flytt från polisen var falska, var inget som fick Dick att ändra ståndpunkt i frågan. Visst är det trist när media sprider obekräftade anklagelser, eller hur Dick?

Växthuseffekten i förgrunden

En film baserad på en föreläsning av Al Gore kanske inte låter alltför intressant, men faktum är att dokumentären An Inconvenient Truth har blivit rosad av kritikerna samtidigt som den går mycket bra i ett begränsat antal biografer. Gore har varit intresserad av miljöfrågorna sedan sextiotalet, och jobbade för att skapa opinion i frågan under sin tid som kongressman. 1992 skrev han boken Earth in the balance, som gick upp på New York Times topplista, och efter tiden som vicepresident har han fortsatt att resa runt och informera om den globala uppvärmningen. Och de fakta han presenterar i filmen håller för att granskas.

Debatten om växthuseffekten är i stort sett över; i alla fall utanför oljebolagen och ett fåtal debattörer på högerkanten. Den före detta skeptikern Gregg Easterbrook berättar om varför han har bytt sida:

...has anything happened in recent years that should cause a reasonable person to switch sides in the global-warming debate?

Yes: the science has changed from ambiguous to near-unanimous. As an environmental commentator, I have a long record of opposing alarmism. But based on the data I'm now switching sides regarding global warming, from skeptic to convert.

Filmen har också gjort att Gore har seglat upp som en av favoriterna till att bli demokraternas nästa presidentkandidat - trots att han aldrig sagt att han funderar på att ställa upp. Kanske kommer han att ställa upp, kanske inte, men genom att ge miljöfrågorna publicitet har han hur som helst visat att det finns en framtid efter att ha "förlorat" ett presidentval.

DN:s högervridning

Medieprofessorn Kent Asp skriver en artikel som visar på hur DN:s nyhetsbevakning av de politiska blocken gynnar de borgerliga. Givetvis har studien attackerats av högerbloggare: Håkan Jacobsson skriver att

Hade vi varit vana vid regeringar av olika färg skulle vi märkt att medierna går minst lika hårt åt borgerliga politiker som sitter vid makten.

Johan Eriksson är inne på samma spår, och skriver

medier rapporterar generellt hellre om problem än om sånt som fungerar ... av vilket det följer att de flesta artiklar kommer att i någon mening vara negativa. Eftersom socialdemokraterna styr landet kommer fler artiklar att handla om dem än om oppositionen - något annat hade varit rätt märkligt. Slå ihop de två, så är det uppenbart varför Socialdemokraterna får fler negativa artiklar än Alliansen.

Synd att Håkan eller Johan inte läste hela artikeln, särskilt raderna

Under de första fem valrörelserna (1979-1991) uppvisade Dagens Nyheter på nyhetsplats en i det närmaste total balans mellan de båda regeringsalternativen ... Under de tre senaste valrörelserna har däremot Dagens Nyheters valbevakning visat på en övervikt för det borgerliga blocket.

Se där! När de borgerliga suttit vid makten granskades de *inte* hårdare än socialdemokraterna. Artikelns slutsatser står alltså emot motargumenten, och den är mycket intressant läsning för den som funderar över hur vänstervriden svensk media egentligen är...

En liten seger för förnuftet

Bushs har nyligen försökt att vinna tillbaka väljarna på högerkanten genom att få ett förbud mot homoäktenskap inskrivet som ett tillägg till konstitutionen. (Första tillägget handlar om press- och tryckfrihet, hade Bush fått som han velat hade det tjugoåttonde handlat om diskriminering. Framsteg?)

Nu så stötte förslaget tack och lov på problem i senaten, där det blev nedröstat med siffrorna 49-48, långt under den kvalificerade majoritet som krävs. När den republikanske politikern Bill Bennett var gäst på The Daily Show försökte han förklara varför förslaget var en toppenidé, men Jon Stewart var för smart för det:

Stewart: So why not encourage gay people to join in in that family arrangement if that is what provides stability to a society?

Bennett: Well I think if gay... gay people are already members of families...

Stewart: What? (ironiskt)

Bennett: They're sons and they're daughters..

Stewart: So that's where the buck stops, that's the gay ceiling.

Bennett: Look, it's a debate about whether you think marriage is between a man and a woman.

Stewart:I disagree, I think it's a debate about whether you think gay people are part of the human condition or just a random fetish.

Bennett försökte senare med det gamla argumentet att i så fall kan man lika gärna legalisera polygami, men Stewart kontrade direkt med att månggifte var ett medvetet val, medan man inte väljer sin sexualitet. Än en gång fick man se varför det här satirprogrammet är något av det absolut intelligentaste som finns på TV. Hela intervjun finns på YouTube.

Vem bloggade om vad?

Det är rätt intressant att se hur diskussionen om vad Lars Danielsson gjorde när lett till en diskussion om vem som bloggade om vad när. Bloggar är ett utmärkt sätt att hålla koll på traditionella massmedier, men det kan också vara bra att fundera på vilka krav man ska kunna ställa på bloggare. Särskilt tydligt blev det när Johan Ingerö, före detta bloggare och ryktesspridare, förklarade för svt:s reporter varför han inte känner för att kontrollera rykten innan han går ut med dem (intervjun finns här, 15:50 in):

-Du hade ju kunnat ringa själv till Helene Eduards och fråga?
(Paus)
-Ja alltså, det är väl journalisternas jobb snarare än bloggarnas i och för sig, men...
-Hur kommer det sig, varför kan inte en bloggare ringa ett samtal och kontrollera en uppgift?
(En paus till)
-Ja, bra fråga, men...
-Ja, jag frågar?
-Ja, man tar sig förbi deras presstjänst, jag vet inte, alltså, jag bevakar inte regeringen...
-Hennes direktnummer finns ju på regeringens hemsida, det hade väl bara varit att ringa?
-Jag bevakar inte regeringen i vanliga fall, det gör reportrarna.

Ridå.

För att bloggar ska kunna bli respekterade på allvar krävs det att bloggare tar ansvar för vad de skriver. Det är därför som jag med jämna mellanrum slår ner på en sån som Dick Erixon, eftersom han inte bara sabbar sin egen trovärdighet med sina lögner, halvsanningar, och sin obefintliga faktakontroll. Magnus Ljungkvist, pressekreterare (s) i Stockholms läns landsting tar upp problemet i en debattartikel i Expressen:

Nätet är ingen frizon från det personliga ansvaret, tvärtom är det otroligt viktigt att de som deltar vågar stå för sina skriverier om nätet ska bli en demokratisk tummelplats.

Magnus berättar även om hur folkpariets partisekreterare Johan Jakobsson ljuger genom att påstå att Magnus diskuterat Danielssons privatliv på bloggar. Läs hela artikeln, det är den värd!

En alternativ verklighet

Hur skulle det se ut idag om alla röster räknats i Florida 2000? Kanske ungefär såhär.

Dick och makthavare

Allas vår favoritbloggare Dick Erixon är lite besviken över att Bushs opinionssiffror går neråt , och skrev nyligen ett inlägg där han kostaterade att Bush är den populäraste makthavaren i USA:

Dessutom skall presidentens popularitet där 33-45 procent ger honom godkänt, jämföras med amerikanska väljarnas omdöme om kongressen: bara 22-28 procent ger ledamöterna i kongressen godkänt för deras arbete.

Även om vi bortser från att de senaste siffrorna ger Bush 31 respektive 29 procent så är Dicks uttalande något märkligt, eftersom USA har fler makthavare än bara "presidenten" och "kongressen". En snabb koll visar att så gott som varenda senator och guvernör är långt populärare än Bush. Synd att Dick på något sätt missade de här siffrorna i sitt researcharbete.

Dubbelmoral

Flera bloggare har ju (miss)tolkat politikers kritik av de danska Muhammedbilderna och fått det till att politikerna är emot yttrandefriheten. Som jag tidigare skrev är det ju helt två skilda saker, men det är ändå intressant att jämföra den situationen med de senaste bilderna från Abu Ghraib.

Pentagon har bekräftat att bilderna är äkta, men trots det menar de att det var fel att publicera bilderna, eftersom "vi ju redan pratat ut om det där". Borde inte det, med ovanstående logik, betyda att amerikanska försvarsdepartementet är emot yttrandefriheten, och vill censurera allt det inte håller med om? Egna tankar väntar med spänning på den kommande bloggstormen...

Tryckfrihet och tyckfrihet

I debatten om Jyllandspostens Muhammedbilder verkar det som om alla gråskalor försvunnit. Tidningar som väljer att inte publicera bilderna böjer sig för flaggbrännare! De hatar yttrandefrihet! Det är deras fel att ambassader brinner!

I själva verket är det väldigt enkelt: att hålla med en person, och att försvara dennes rätt att uttrycka sin åsikt, är två skilda saker. DN:s huvudledare den 1 februari uttryckte det bra:

Upplysningsfilosofen Voltaires maxim "jag ogillar vad du säger men kommer med mitt liv att försvara din rätt att säga det" är lätt att säga, men svårare att tillämpa. Kanske är det till och med så att principen strider mot grundläggande mänsklig psykologi: om du inte gillar något måste du väl ändå vilja att det stoppas.

Ändå är det just förmågan att balansera spontana känslor med förnuft som är grunden för ett öppet samhälle.

Och det är precis vad de svenska partiledarna insåg: tryckfriheten ska försvaras, även om vi inte håller med om vad som trycks. Att vissa obetänksamma bloggare tror att det betyder att man inte får kritisera Islam visar bara att Voltaires ord fortfarande, år 2006, inte är självklara.

En galen häst

En SSU-ordförande har angripit en krogvakt. Eller blivit misshandlad av en krogvakt. Ord står mot ord, och ingen utomstående vet exakt vad som hände. Johan Norberg har en intressant poäng. Dicken drar som vanligt förhastade slutsatser, och sätts dit rejält av en Bult.

Dick och Alito

Dick Erixon verkar inte helt oväntat stödja Samuel Alito, Bushs kandidat till Högsta domstolen. "Amerikanska opinionen är också på Alitos sida", skriver han, och refererar till en undersökning där 50% enligt Dick skulle godkänna Alito medan bara 15% skulle rösta mot honom. Men om man kollar upp undersökningen ser man att frågan i själva verket var om man trodde att senaten skulle godkänna Alito, något som inte har ett dugg att göra med ens egen åsikt om kandidaten. Hoppsan!