Tryckfrihet och tyckfrihet

I debatten om Jyllandspostens Muhammedbilder verkar det som om alla gråskalor försvunnit. Tidningar som väljer att inte publicera bilderna böjer sig för flaggbrännare! De hatar yttrandefrihet! Det är deras fel att ambassader brinner!

I själva verket är det väldigt enkelt: att hålla med en person, och att försvara dennes rätt att uttrycka sin åsikt, är två skilda saker. DN:s huvudledare den 1 februari uttryckte det bra:

Upplysningsfilosofen Voltaires maxim "jag ogillar vad du säger men kommer med mitt liv att försvara din rätt att säga det" är lätt att säga, men svårare att tillämpa. Kanske är det till och med så att principen strider mot grundläggande mänsklig psykologi: om du inte gillar något måste du väl ändå vilja att det stoppas.

Ändå är det just förmågan att balansera spontana känslor med förnuft som är grunden för ett öppet samhälle.

Och det är precis vad de svenska partiledarna insåg: tryckfriheten ska försvaras, även om vi inte håller med om vad som trycks. Att vissa obetänksamma bloggare tror att det betyder att man inte får kritisera Islam visar bara att Voltaires ord fortfarande, år 2006, inte är självklara.