Vänstern och Irakvalet

Norton Tierra på Stockholm Spectator anklagar vänsterbloggare för att inte skriva om gårdagens val i Irak:

Sweden’s leftwing bloggers have taken every opportunity to heap scorn on America and its intervention in Iraq. Lies, torture, untold civilian deaths–they’ve reveled in every minute. Now that a first positive step has been taken, and the democratic elections were by all accounts an astounding success, however, the bloggers who cared so much about the welfare of the Iraqi people are silent.

Förutom att Norton verkar tro att vänsterbloggare gläds åt tortyrrapporter finns det en del andra brister i hans resonemang.

• Bara för att en bloggare inte skriver om ett visst ämne betyder det inte att ämnet är oviktigt för den personen. Nu så nämnde jag årsdagen av Auschwitzs befrielse, men om jag inte hade gjort det hade det inte betytt att jag tyckte att förintelsen inte spelade någon roll. Att så få högerbloggare tagit upp Abu Ghraib-tortyren betyder nödvändigtvis inte att de tycker att tortyr är okej. eller hur?
• Att en blogg som Copyriot inte nämnde valet är inte så konstigt, eftersom den huvudsakligen behandlar upphovsrättsfrågor.
• Benämningen "leftwing bloggers" var kanske inte riktigt rättvisande. Efter att det visade sig att Annica Tiger kategoriserats som vänster eftersom hon länkade till the Guardian (!) ändrade Norton benämningen till "Sweden's more popular bloggers". Jag antar att Observers topplista har fått konkurrens...

I övrigt kan jag bara säga att det börjar bli tröttsamt att ständigt se högerns debattrick "om du klagar på USA måste du vara för Saddam". Några exempel på synsättet följer:

• I en annan diskussion på Spectator hävdade Eritas att det inte hade förekommit någon tortyr i Abu Ghraib-fängelset. Efter att jag hate kommit med motargument (bland annat en rapport av en generalmajor i USA:s armé) var den enda slutsatsen Eritas kunde dra att jag ansåg att terroristerna var oskyldiga...
• Dick Erixon anklagar Göran Greider när han i tidningen Metro inte är tillräckligt odelat positiv till Iraksituationen: Göran skriver visserligen

  De som är kritiska till USA:s agerande måste ha modet att så att säga nollställa sin analys och utgå från en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen. Och valet är ett steg framåt.

men när han vågar följer upp med att tycka att


Det är tragiskt att amerikanerna inte lyckats skapa lugn och ro i landet, utan förvandlat Irak till en tummelplats för islamisk terrorism.


går Dick igång, och skriver:

Jasså, det var alltså lugn och ro innan landet befriades?! Varför är vänstern så blind för dikaturers våld och massmord? Varför ser man ett antal fall av misshandel utförd av amerikanska soldater som värre än de miljontals som dödats av Saddam Hussein?

Problemet är bara att om man läser vad Göran egentligen skrev ser man att han aldrig påstod något sådant.

Visst, på ett sätt kan det säkert vara bekvämt med ett så binärt synsätt. Men världen är tyvärr inte så enkel: om man som Eritas ursäktar varje övergrepp med motståndarens sällsynta nedrighet kommer man snart inte att ha några absoluta moralvärden. Övergrepp är alltid övergrepp, oavsett vem som utför dem.

Valdeltagande

Trots faran för deras liv valde irakierna idag att gå och rösta. Vad man än tycker om Irakkonflikten är det här bra. Det är första steget mot ett demokratiskt Irak. Och visst kan man önska att irakiernas entusiasm smittade av sig på vissa länder i västvärlden där valdeltagandet är på nedåtgående...

Angående valet så verkar Andrew Sullivan ha insiktsfulla läsare, att döma av de brev han tar upp på bloggen. Två exempel:

The core fact is not turnout. The US had 60% turnout during the 2004 election, but that alone isn’t enough. The real issue is the difference between the number of people who want to participate and the number who do.

It will signify success when more Iraqi's can vote under less dangerous circumstances in their second election.

Auschwitz

Idag är det 60 år sedan röda armén befriade Auschwitz. Nizkor har mer information om förintelsen.

Härskartekniker

Muf:s förbundsordförande Johan Forssell har en "blogg" (ingen kommentarsmöjlighet, inga permalänkar) där han varje dag levererar knivskarpa analyser av världsläget. Den 19 januari (jag vet, jag är sent ute) skrev han om sossarnas härskartekniker. Till exempel kallar Göran Persson Fredrik Reinfeldt för [Rejnfält], när alla vet att det uttalas [Rainfelt]. Visst, Johan tar inte allt för allvarligt på detta, men menar att det visar på att sossarna är nervösa inför 2006.

Visst är det så! Men det är viktigt att skilja på härskartekniker, som att säga "Rejnfält", och högklassig debatteknik, som i Johans föregående inlägg:

Leni Björklund har aldrig varit min stora favorit. Bara det att ha en försvarsminister vars förnamn nästan överrensstämmer med en av kommunismens founding fathers, gör en lite skeptisk.

Hursomhelst.

Vid dagens frågestund på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, var det äntligen min tur att få ställa Lenin… förlåt, Leni, mot väggen.

Lysande analys! Här är minsann ingen nervös inför 2006!

Danmarks ökenvandring

Efter amerikanare och britter har nu turen kommit till danskar. En dansk officer och fyra soldater åtalas för "kränkande behandling" av irakiska fångar.

Det är viktigt att komma ihåg att ingen ska dömas på förhand. Men om det skulle visa sig att de åtalade är skyldiga är det ännu ett stort misslyckande för den danska krigsinsatsen. Tidigare har det visat sig att "irakier som öppnade eld mot dansk trupp" i själva verket var obeväpnade fiskare, och att den dödade danske soldaten blev skjuten av sina egna. De giftgasgranater som danska trupper hittade visade sig komma från Irankriget, och de kunde mycket väl ha blivit framställda på ett granatgjuteri som Irak köpte från - Danmark!

Tortyr

Hur kan man i ett demokratiskt samhälle försvara tortyr? Svaret är naturligtvis att det inte går, men Guy Womack försöker trots det. Guy försvarar korpralen Charles Graner, som anklagas för misshandel av fångar i Abu Ghurayb-fängelset. Att stapla fångar i pyramider viftar Guy bort med följande jämförelse:

Don't cheerleaders all over America form pyramids six to eight times a year. Is that torture?

När en fånge vittnar om hur Graner hoppade på hans skadade ben tycker Guy att vittnesmålet är bra för försvaret, eftersom fången uppenbart "hatar Amerika".

Frågan är alltså: exakt när förlorade Guy Womack all kontakt med verkligheten?

Upp flyger orden, tanken stilla står...

Medan världen förfasas över flodvågskatastrofen förfasas Ayn Rand-institutet av något annat: att USA tänker hjälpa de drabbade! I en debattartikel skriver David Holcberg att det kanske kan vara okej att hjälpa offren via privata initiativ, eftersom flodvågen ju inte var deras fel eller så, men aldrig i livet att en stat ska ge några pengar.

Jag tycker att det är jättebra att David skrev den här artikeln. Den fungerar utmärkt som ett varnande exempel på vad man kan komma fram till om man blint följer objektivismens lära: allt ska vara privatägt, egoism är bra, altruism är ont. Det verkar som om Ayn Randerna själva insåg att de hade skjutit sig i foten med den här artikeln, eftersom den nu är borttagen från deras sajt. Som tur är förhindrar Google sådant smussel.

Se även Joeventures för ett mer praktiskt motargument.

uppdatering:
Stefan tipsade om att Randianerna kommit med ett "klargörande", som de kallar det. Det verkar som att de själva insett att de gjorde bort sig rejält.

Lösryckta citat

Folkpartiets integrationspolitiske talesman Mauricio Rojas har hamnat i lite blåsväder efter en intervju i Metro:

Är bilden av Pinochet för ensidig?
-- Några ville att det skulle gå dåligt ekonomiskt för Chile under diktaturen, så att man kunde fördöma och säga att allt bara var elände. Så var det inte. Pinochet lämnade Chile med tio procent i tillväxt.
Menar du att svenskchilenarna inte vill se det positiva med Pinochet?
-- De har inte mognat. Inte minst erkänner de inte den egna skulden till det som hände, de vill vara offer. Exilchilenarna är kvar i det som hände 1973. Jag brukar säga att de flesta alternativen var värre.

I en kommentar säger Mauricio:

...mina åsikter har vantolkats. Det handlar om några lösryckta meningar ur en lång intervju som ger ett helt felaktigt intryck av vad jag tycker. Jag är både ledsen och upprörd över att bli utnyttjad på detta sätt, vilket jag också har påpekat för Metro.

Jag tror inte att Mauricio tycker att massavrättningar, tortyr, och militärdiktatur är bra, det måste man vara en rejäl idiot för att anse. Nej, troligen rör det sig helt enkelt om att Metro-journalisten plockade ut lösryckta meningar för att få något tillräckligt sensationellt att skriva. "Det finns inte någon ekonomisk tillväxt i världen som kan rättfärdiga brott mot mänskliga rättigheter" säger Mauricio, och med det borde saken vara utagerad. Dåligt omdöme, visst, men inget diktaturkramande.

Men vänta? Positiv inställning till ekonomiska framsteg i en diktatur, med tillägget att det inte kan rättfärdiga demokratiska övergrepp? Påminner inte det lite om

För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet. Sedan skall det naturligtvis inte drivas så långt att man inte kritiserar exempelvis om det sker övertramp mot mänskliga rättigheter. Det är självklart. Där viker vi inte.

Och ledde inte det till en misstroendeomröstning från moderaterna, folkpartiet, och kristdemokraterna? Slutsatsen måste bli att det är okej att lyfta ut lösryckta citat ur sitt sammanhang, i alla fall ibland.