Bodenfallet

I slutet av 2004 ledde Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm till livlig debatt, så även i bloggvärlden. Eftersom arbetsrätten och systemet med kollektivavtal har ett brett stöd i Sverige valde högern istället att fokusera på att några puckon skrek "Go home" till de lettiska arbetarna, och därmed utmåla facket som rasistiskt. Debatten hamnade till slut till och med på Egna tankar!

Nå, alla har väl vid det här laget sagt vad de anser i frågan. Men på senare tid har det framkommit att ett svenskt fack i Boden lagt sig i lettiska arbetares villkor. Eftersom det inte har fått lika mycket uppmärksamhet som Vaxholmsfallet vill jag ödmjukast be att få uppmärksamma Bodenfallet.

Dick och demokratin

Allas vår Dick Erixon tillbringade en del av påskhelgen med att göra topplistor. På listan "västvärldens skurkar" hamnade den spanska premiärministern Zapatero på femte plats (efter Ted Kennedy, men före Charles Manson som inte ens tog sig in på listan).

När en politiker vinner ett demokratiskt val för att sedan infria sitt vallöfte att ta hem landets soldater från Irak innebär det alltså en fruktansvärd eftergift till terroristerna. Men det gäller förstås enbart i fallet Zapatero. I andra fall kan samma sak vara "otroligt underbar".

Fundamentalister 1, Vetenskapen 0

I New York Times kan man läsa om hur inskränkta kreationister lyckas hålla vetenskapen, närmare bestämt evolutionsläran, borta från IMAX-biograferna.

Several Imax theaters, including some in science museums, are refusing to show movies that mention the subject - or the Big Bang or the geology of the earth - fearing protests from people who object to films that contradict biblical descriptions of the origin of Earth and its creatures.

Dick och årtal

Tyvärr missade jag när Sveriges Första Politiska Bloggare Dick Erixon drabbade samman med Ali Esbati i studio 24, men SVT har varit snälla nog att lägga ut programmet på nätet. Sammandrabbningen var en riktigt rolig studie i konsten att tala i mun på varandra.

Bulten i Bo noterar skarpsynt att när Ali tog upp att USA stödde Saddam Husseins regim under 80-talet kallade Dick det för "den realpolitik som Nixon och Kissinger förde". Problemet är att det var Dicks favorit Ronald Reagan som satt i vita huset under 80-talet och förde realpolitik. Mer info (samt förstås bilden på en leende Rumsfeld som skakar hand med Saddam) finns i följande dokument hos George Washington University. Särskilt intressant är sammanfattningen:

The documents included in this briefing book reflect the realpolitik that determined this country's policies during the years when Iraq was actually employing chemical weapons. Actual rather than rhetorical opposition to such use was evidently not perceived to serve U.S. interests; instead, the Reagan administration did not deviate from its determination that Iraq was to serve as the instrument to prevent an Iranian victory.

Om vi antar att Dick faktiskt känner till när Nixon var president återstår bara möjligheten att han medvetet vilseleder för att komma ifrån obehagliga fakta. Sorgligt att en sådan gigant i den svenska samhällsdebatten väljer att ta till dylika metoder.

Var finns rasisterna? Där finns rasisterna!

Erik på Nyliberalism för dummies drar en häpnadsväckande slutsats om fackföreningar:

Det finns nämligen en gemensam grund för både fackföreningar och rasism, nämligen att människor kan delas in i olika grupper, och att man sedan aktivt arbetar för att ge en grupp fördelar på andra gruppers bekostnad.

Se där! Undrar om de arbetare som i samband med den industriella revolutionen slöt sig samman för att få drägliga arbetsvillkor såg det på samma sätt? Var Lech Walesa inget annat än en smygrasist? Chadie på No Illusions ger ett bra svar:

Erik menar att fackföreningar skulle vara en extra bra grogrund för rasism. Det håller jag inte med om. Fackföreningars grundtanke är just att alla har lika värde, alla har lika rätt. Just att alla håller ihop och stöttar varandra.

Precis! Eller med ett annat ord: solidaritet.

SSU

Det var inte länge sedan jag trodde att det största problemet för SSU var att deras skåneavdelning hade tagits över av kommunister. Men det var innan härvan med luftmedlemmar avslöjades. Det är svårt att föreställa sig hur nuvarande ordföranden Ardalan Shekarabi inte kände till att uppsaladistriktet fuskade med medlemssiffrorna när han satt i styrelsen för SSU Uppland under samma tid. Dessutom har Ardalan av allt att döma förskingrat pengar som senare använts till hans egen valkampanj! SSU:s åtgärdspaket som presenterades i onsdags är ett steg i rätt riktning, men om ungdomsförbundet ska kunna återupprätta sitt förtroende går det inte att komma ifrån att Ardalan måste gå.

Relativism

Efter de första avslöjandena om USAs tortyr i Abu Ghraib-fängelset var reaktionerna blandade bland högerbloggarna. Inte helt oväntat tog Dick Erixon automatiskt USAs sida:

Om väst handskas hårdhänt med fångar, är det inte idealiskt, men kan vara nödvändigt för att vinna en kamp som handlar om vem som ska styra världen - fascistisk islamism eller västerländsk humanism.

Strunt i att den amerikanske generalen Taguba kommit fram till att en majoritet av fångarna i Abu Ghraib inte var ett hot mot samhället: lite övergrepp på de mänskliga rättigheterna är ett nödvändigt steg på vägen mot Den Enda Segern. Den "västerländska humanismen" som Dick nämner verkar vara hans högst personliga tolkning av humanismen, då den tydligen inkluderar sodomi och misshandel.

En betydligt vettigare ståndpunkt var att det trots allt var stor skillnad på den här tortyren, och tortyren som förekom i fängelset när Saddam satt vid makten. Då var tortyren en del av systemet, nu var det enskilda soldater som låg bakom den, och soldaterna blev dessutom åtalade (och fällda) för sina brott.

Tyvärr verkar det nu som om de attityder som låg bakom de tragiska händelserna är mer spridda än vi tidigare trodde. Medborgarrättsorganisationen ACLU har lyckats få fram dokument som visar att elvaåringar hölls inspärrade på anstalten, och att USA även undanhöll "spökfångar" (fångar som inte registreras) från internationella människorättsorganisationer.

Nu senast har New York Times kunnat avslöja att amerikansk militär dödade afghanska fångar genom långvarig och grym misshandel:

Private Brand, who acknowledged striking a detainee named Dilawar 37 times, was accused of having maimed and killed him over a five-day period by "destroying his leg muscle tissue with repeated unlawful knee strikes."

The attacks on Mr. Dilawar were so severe that "even if he had survived, both legs would have had to be amputated," the Army report said, citing a medical examiner.

Det finns en del som hävdar att det är fel att fokusera på sådana här uppgifter, att det bara gagnar terroristernas sak. I själva verket är det mycket enkelt: tortyr kan aldrig vara rätt, och när "världens största demokrati" kränker de mänskliga rättigheterna gagnar det allas vår sak att belysa det.

Det ska bli intressant att se hur, och på vilka bloggar, som uppgifterna i NYT kommer att kommenteras...

Folkpartiet och liberalismen

Det har varit tråkigt att se hur folkpartiet steg för steg offrat liberalismen för framgång i opinionsmätningarna. Lite buggning här, lite övergångsregler där, och nu senast automatisk utvisning av utlänningar som döms till minst två års fängelse, var de nu kan ha fått den idén ifrån.

Håkan Jacobson skriver på sin blogg om varför han har begärt utträde ur Folkpartiet.