Dick och dubbelmoral

Dick Erixon är som vanligt arg, nu senast över att medier spridit uppgifter om att amerikanska marinkårssoldater misstänks ha dödat irakiska civila i Haditha.

Genom propaganda som västmedierna villigt och utan varje källkritik sprider, undergräver man den frihetliga uthålligheten i väst - exakt det som är avsikten. Och det är svårt att bemöta påhittade anklagelser som nått ut i medierna, eftersom det tar tid att finna bevis på att händelser inte ägt rum - och när det väl skett är det för sent. Medierna har redan givit propagandan sådan spridning att den tas för att vara sann även när motsatsen är bevisad.

Det hade varit enklare att ta Dick på allvar om han inte själv gjort precis det han anklagar andra för. Förra sommaren, när Londonpolisen skjutit ihjäl en misstänkt terrorist, ignorerade Dick glatt detaljen att personen bara var misstänkt och skrev ett inlägg med titeln terrorist dödad, som prisade det effektiva polisarbetet.

"De som uppträder totalt hänsynslöst, måste bemötas på samma sätt". Hear, hear.

Att det sedan visade sig att Jean Charles de Menezes var oskyldig, och att uppgifterna om att han hade flytt från polisen var falska, var inget som fick Dick att ändra ståndpunkt i frågan. Visst är det trist när media sprider obekräftade anklagelser, eller hur Dick?

Växthuseffekten i förgrunden

En film baserad på en föreläsning av Al Gore kanske inte låter alltför intressant, men faktum är att dokumentären An Inconvenient Truth har blivit rosad av kritikerna samtidigt som den går mycket bra i ett begränsat antal biografer. Gore har varit intresserad av miljöfrågorna sedan sextiotalet, och jobbade för att skapa opinion i frågan under sin tid som kongressman. 1992 skrev han boken Earth in the balance, som gick upp på New York Times topplista, och efter tiden som vicepresident har han fortsatt att resa runt och informera om den globala uppvärmningen. Och de fakta han presenterar i filmen håller för att granskas.

Debatten om växthuseffekten är i stort sett över; i alla fall utanför oljebolagen och ett fåtal debattörer på högerkanten. Den före detta skeptikern Gregg Easterbrook berättar om varför han har bytt sida:

...has anything happened in recent years that should cause a reasonable person to switch sides in the global-warming debate?

Yes: the science has changed from ambiguous to near-unanimous. As an environmental commentator, I have a long record of opposing alarmism. But based on the data I'm now switching sides regarding global warming, from skeptic to convert.

Filmen har också gjort att Gore har seglat upp som en av favoriterna till att bli demokraternas nästa presidentkandidat - trots att han aldrig sagt att han funderar på att ställa upp. Kanske kommer han att ställa upp, kanske inte, men genom att ge miljöfrågorna publicitet har han hur som helst visat att det finns en framtid efter att ha "förlorat" ett presidentval.

DN:s högervridning

Medieprofessorn Kent Asp skriver en artikel som visar på hur DN:s nyhetsbevakning av de politiska blocken gynnar de borgerliga. Givetvis har studien attackerats av högerbloggare: Håkan Jacobsson skriver att

Hade vi varit vana vid regeringar av olika färg skulle vi märkt att medierna går minst lika hårt åt borgerliga politiker som sitter vid makten.

Johan Eriksson är inne på samma spår, och skriver

medier rapporterar generellt hellre om problem än om sånt som fungerar ... av vilket det följer att de flesta artiklar kommer att i någon mening vara negativa. Eftersom socialdemokraterna styr landet kommer fler artiklar att handla om dem än om oppositionen - något annat hade varit rätt märkligt. Slå ihop de två, så är det uppenbart varför Socialdemokraterna får fler negativa artiklar än Alliansen.

Synd att Håkan eller Johan inte läste hela artikeln, särskilt raderna

Under de första fem valrörelserna (1979-1991) uppvisade Dagens Nyheter på nyhetsplats en i det närmaste total balans mellan de båda regeringsalternativen ... Under de tre senaste valrörelserna har däremot Dagens Nyheters valbevakning visat på en övervikt för det borgerliga blocket.

Se där! När de borgerliga suttit vid makten granskades de *inte* hårdare än socialdemokraterna. Artikelns slutsatser står alltså emot motargumenten, och den är mycket intressant läsning för den som funderar över hur vänstervriden svensk media egentligen är...

En liten seger för förnuftet

Bushs har nyligen försökt att vinna tillbaka väljarna på högerkanten genom att få ett förbud mot homoäktenskap inskrivet som ett tillägg till konstitutionen. (Första tillägget handlar om press- och tryckfrihet, hade Bush fått som han velat hade det tjugoåttonde handlat om diskriminering. Framsteg?)

Nu så stötte förslaget tack och lov på problem i senaten, där det blev nedröstat med siffrorna 49-48, långt under den kvalificerade majoritet som krävs. När den republikanske politikern Bill Bennett var gäst på The Daily Show försökte han förklara varför förslaget var en toppenidé, men Jon Stewart var för smart för det:

Stewart: So why not encourage gay people to join in in that family arrangement if that is what provides stability to a society?

Bennett: Well I think if gay... gay people are already members of families...

Stewart: What? (ironiskt)

Bennett: They're sons and they're daughters..

Stewart: So that's where the buck stops, that's the gay ceiling.

Bennett: Look, it's a debate about whether you think marriage is between a man and a woman.

Stewart:I disagree, I think it's a debate about whether you think gay people are part of the human condition or just a random fetish.

Bennett försökte senare med det gamla argumentet att i så fall kan man lika gärna legalisera polygami, men Stewart kontrade direkt med att månggifte var ett medvetet val, medan man inte väljer sin sexualitet. Än en gång fick man se varför det här satirprogrammet är något av det absolut intelligentaste som finns på TV. Hela intervjun finns på YouTube.