-Du hade ju kunnat ringa själv till Helene Eduards och fråga?
(Paus)
-Ja alltså, det är väl journalisternas jobb snarare än bloggarnas i och för sig, men...
-Hur kommer det sig, varför kan inte en bloggare ringa ett samtal och kontrollera en uppgift?
(En paus till)
-Ja, bra fråga, men...
-Ja, jag frågar?
-Ja, man tar sig förbi deras presstjänst, jag vet inte, alltså, jag bevakar inte regeringen...
-Hennes direktnummer finns ju på regeringens hemsida, det hade väl bara varit att ringa?
-Jag bevakar inte regeringen i vanliga fall, det gör reportrarna.
Ridå.
För att bloggar ska kunna bli respekterade på allvar krävs det att bloggare tar ansvar för vad de skriver. Det är därför som jag med jämna mellanrum slår ner på en sån som Dick Erixon, eftersom han inte bara sabbar sin egen trovärdighet med sina lögner, halvsanningar, och sin obefintliga faktakontroll. Magnus Ljungkvist, pressekreterare (s) i Stockholms läns landsting tar upp problemet i en debattartikel i Expressen:
Nätet är ingen frizon från det personliga ansvaret, tvärtom är det otroligt viktigt att de som deltar vågar stå för sina skriverier om nätet ska bli en demokratisk tummelplats.
Magnus berättar även om hur folkpariets partisekreterare Johan Jakobsson ljuger genom att påstå att Magnus diskuterat Danielssons privatliv på bloggar. Läs hela artikeln, det är den värd!