Mer nazistparalleller...

En gång i tiden sa Johan Norberg att liberaler i allmänhet "belägger sina teser med rader av exempel", medan socialister bara kan höja rösten när de inte har några argument att komma med.

Betyder detta att det fria moderata studentförbundet har infiltrerats av socialister? Tidigare har de verkat tycka att det största problemet i dagens samhälle är att Bo Lundgren går omkring med en Bamseslips (kommunistpropaganda!), och nu senast tar de till det beprövade knepet att kalla motståndaren för nazist. All heder till Henrik Alexandersson som avslöjar sådan smutskastning!

Blandade konstigheter

När man kämpar med att få klart en artikel innan en deadline finns det inte så mycket tid över till bloggning. Några saker som jag missat den senaste tiden är:

"Middle ground"
I Kansas försöker kristna fundamentalister på nytt attackera evolutionsteorin. Eftersom de tidigare misslyckats att införa kreationismen i biologiundervisningen (eftersom den totalt saknar bevis) har de nu bytt teori och försöker införa intelligent design istället. Och eftersom republikanerna efter senaste valet nu är i majoritet i Kansas state board of education är delstaten villig att lyssna på stolligheterna.

Problemet med "intelligent design" är att det inte är någon riktig teori: allt den säger är att evolutionsteorin inte förklarar allt, och att enda sättet att förklara luckorna är att det måste finnas någon "skapare" i bakgrunden. Vem den skaparen skulle vara sägs inte rätt ut, men en vild gissning är att det inte är Allah som avses. Argumenten mot evolutionsteorin är de samma som kreationister har använt tidigare, som redan har blivit utförligt demolerade. Läs gärna Wikipedia-artikeln för att veta mer om personerna bakom ID, jag tänker speciellt på avsnittet "ID as a movement".

Att hävda att "studenterna måste informeras om båda sidorna" är ett argument som faller när ena "sidan" är uppenbart felaktig.

"Burden of proof"
Undersökningen om journalisters partisympatier från 1999 dras fram ännu en gång. Den här gången är det Nicklas Lundblad som hävdar att vad som behövs är "fler liberala tidskrifter, tidningar, och skribenter". (Borde inte marknaden ta hand om det automatiskt? Nåja.) I kommentarerna till inlägget dök det upp intressanta frågor från Jeremy om vilka belägg det egentligen finns för att journalisters åsikter påverkar nyhetsrapporteringen, och varför i så fall inte ägarnas och ledarskribenternas åsikter spelar någon roll? Nicklas svarar med att bevisbördan minsann inte är hans, och nämner något ospecifierat om "laviner av fakta".

"Poisoning the well", "False dilemma"
Dick Erixon uppmärksammade en artikel i New York Times om terroristjakten i Irak, efter att i förbigående ha nämnt att eventuella obekväma fakta i artikeln berodde på att det handlar om "den värsta anti-Irakkrigstidningen". (Exempel på obekväma fakta var misshandel av misstänkta, mordhot, och mord på fångar.)

Dick skriver uppskattande om "hemlighetsfulla och hårdkokta amerikanska operativa rådigvare" som James Steele, som "medierna älskar att smutskasta". I Steeles fall kan smutskastandet kanske ha något att göra med att han tidigare utbildade styrkor i El Salvador, styrkor som enligt Amnesty International massakrerade hela byar i ett blodigt inbördeskrig. Dick visar åter på sin oförmåga att se mer än två alternativ när han skriver att

Peter Maass skriver om de brutala metoder som general Adnan Thabit använder. Man kan naturligtvis säga att de är oacceptabla. Men frågan är om alternativen är mer acceptabla: 1) återinsätta Saddamregimen så att nya massgravar börjar grävas, 2) fler självmordsbomber med många civila dödsoffer. De som anser att antiterrorjakten är oacceptabel bör nog hålla käft tills de kan erbjuda ett mindre hårdhänt alternativ...

Hör ni det, människorättsaktivister? Gör som Dick säger och håll käften!

Hej, blogg. Hejdå, proportioner.

Egna tankar kan avslöja att priset för den galnaste nazistparallellen går till dibbuk.se!

Och hur en fri människa frivilligt kan sjunga den historiskt befläckade Internationalen måste man nog vara socialist för att förstå. Nästa steg blir väl att höra en visslad Horst Wessel under Nationaldagen.

Bloggvärlden väntar med spänning på de kommande reflektionerna "hur kan man hissa den svenska flaggan? Det gör ju rasister också!" och "jaså, du har hund? Du gillar alltså Hitler?"

Forskning och friskolor

När jag tidigare nämnde Christina Wikströms forskning skrev jag att undersökningen inte skulle accepteras utan granskning, även om resultatet var intressant. Det är viktigt att kritiskt undersöka alla argument, oavsett om man håller med dem eller inte.

En som totalt missat det är Dick Erixon. Han skriver att "konspirationen mot friskolorna" (jag tror att han menar Christinas avhandling) är avslöjad. Varför då? Enbart därför att Skolverket presenterar siffror som visar att friskoleelever i genomsnitt klarar sig bättre på de nationella proven. Även den normalt rätt så sansade Johan Norberg tror att det är den enda orsaken till de siffror som Christina presenterade.

Problemet är att artikeln inte säger något sådant. Det enda den säger är att det här kan vara en del av förklaringen till att friskoleelever får högre betyg. Dessutom så poängterar Kristian Ramstedt från skolverket att underlaget är för litet för att dra några långtgående slutsatser. Antingen läste Dick och Johan bara rubriken på artikeln, eller så ignorerar de helt enkelt allt som inte passar in i deras världsbild.

Siffrorna som presenteras motsäger inte på något sätt Christinas slutsatser, eftersom hon aldrig antagit att elever i friskolor är ekvivalenta med elever i kommunala skolor. Det hon har gjort är att jämföra elever med samma resultat på högskoleprovet, och funnit att de elever som gått i en friskola i genomsnitt fått bättre betyg. Då högskoleprovet testar kunskaper i matematik, svenska, och engelska borde det vara en relevant mätare av elevernas kunskap. Det som var poängen var alltså att elever i friskolor kan förväntas få högre betyg än likvärdiga elever i den kommunala skolan, inte att friskolor i allmänhet ger högre betyg. Synd att avhandlingen missförstods av Timbrobloggarna. Ännu mera synd om missförståndet var avsiktligt.

Framgångens förbannelse

Grabbarna på Stockholm Spectator har länge jobbat hårt med sin huvuduppgift: hitta fel i DN. Ett felaktigt förnamn är mer än tillräckligt med material för ett inlägg fullt med spekulationer, uttrycket "Thatcherregimen" kan inte ha någon annan förklaring än att DN anser att den förra premiärministern var en diktator.

Efter slitet kommer belöningen, bland annat fick de nyligen - i DN! - utgöra ansikten för hela den svenska bloggvärlden! Grattis säger jag, och ett speciellt grattis till Michael Moynihan, som det har varit riktigt kul att diskutera med. Men låt nu inte framgången göra er feta och trötta: i artikeln där ni intervjuvas kallar DN bloggen socialdemokrati.se för "regimkritik". Eftersom den bloggens enda syfte är att angripa socialdemokraterna måste det ju betyda att DN anser att Göran Persson är en diktator. Och ändå ser jag inte ett enda inlägg hos er om detta! Jag hoppas att detta bara är ett mänskligt misstag, och att ni menar allvar med ert löfte att även fortsättningsvis vara en fruktansvärd smärta i baken på DN.

Friskolor

Det har diskuterats vad anledningen är till att elever på friskolor har högre betyg än andra elever. Är det verkligen så som en del säger, att friskolor automatiskt blir bättre än tråkiga kommunala skolor? I Gnesta ligger den kommunala Frejaskolan samt friskolan Waldorfskolan, den senare med klart högre betyg. I den här artikeln lät rektorn för Frejaskolan nästan som en dålig förlorare när han sa:

– Så goda resultat som Waldorfskolan tror jag inte att någon kommunal skola någonsin kommer att få. Man kan undra vad de sätter betyg på egentligen.

Skolverket pekade istället (alldeles korrekt) på att eleverna som tas in på friskolor helt enkelt ofta har bättre förutsättningar för sina studier, och lade till:

– Det finns inga belägg för att lärare på friskolor ger eleverna högre betyg än de förtjänar.

Men nu finns det det, tack vare Christina Wikström!

I sin avhandling har hon analyserat betyg från samtliga elever som gått ut gymnasiet med avgångsbetyg baserade på den nya betygsskalan. Resultaten visar att det finns systematiska variationer i betygsättningen. Exempelvis är små skolor och friskolor mer generösa i sin betygssättning än andra skolor.

Självklart ska inte undersökningen blint tas som en absolut sanning, men det är ett minst sagt intressant inlägg!

Give peace a chance

Alicio och Jinge är vänner igen! Iallafall verkar de ha grävt ner stridsyxan. Trevligt!

Uppdatering:
Jaha, det höll fram till den 18 april...

Bodenfallet

I slutet av 2004 ledde Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm till livlig debatt, så även i bloggvärlden. Eftersom arbetsrätten och systemet med kollektivavtal har ett brett stöd i Sverige valde högern istället att fokusera på att några puckon skrek "Go home" till de lettiska arbetarna, och därmed utmåla facket som rasistiskt. Debatten hamnade till slut till och med på Egna tankar!

Nå, alla har väl vid det här laget sagt vad de anser i frågan. Men på senare tid har det framkommit att ett svenskt fack i Boden lagt sig i lettiska arbetares villkor. Eftersom det inte har fått lika mycket uppmärksamhet som Vaxholmsfallet vill jag ödmjukast be att få uppmärksamma Bodenfallet.

Dick och demokratin

Allas vår Dick Erixon tillbringade en del av påskhelgen med att göra topplistor. På listan "västvärldens skurkar" hamnade den spanska premiärministern Zapatero på femte plats (efter Ted Kennedy, men före Charles Manson som inte ens tog sig in på listan).

När en politiker vinner ett demokratiskt val för att sedan infria sitt vallöfte att ta hem landets soldater från Irak innebär det alltså en fruktansvärd eftergift till terroristerna. Men det gäller förstås enbart i fallet Zapatero. I andra fall kan samma sak vara "otroligt underbar".

Fundamentalister 1, Vetenskapen 0

I New York Times kan man läsa om hur inskränkta kreationister lyckas hålla vetenskapen, närmare bestämt evolutionsläran, borta från IMAX-biograferna.

Several Imax theaters, including some in science museums, are refusing to show movies that mention the subject - or the Big Bang or the geology of the earth - fearing protests from people who object to films that contradict biblical descriptions of the origin of Earth and its creatures.

Dick och årtal

Tyvärr missade jag när Sveriges Första Politiska Bloggare Dick Erixon drabbade samman med Ali Esbati i studio 24, men SVT har varit snälla nog att lägga ut programmet på nätet. Sammandrabbningen var en riktigt rolig studie i konsten att tala i mun på varandra.

Bulten i Bo noterar skarpsynt att när Ali tog upp att USA stödde Saddam Husseins regim under 80-talet kallade Dick det för "den realpolitik som Nixon och Kissinger förde". Problemet är att det var Dicks favorit Ronald Reagan som satt i vita huset under 80-talet och förde realpolitik. Mer info (samt förstås bilden på en leende Rumsfeld som skakar hand med Saddam) finns i följande dokument hos George Washington University. Särskilt intressant är sammanfattningen:

The documents included in this briefing book reflect the realpolitik that determined this country's policies during the years when Iraq was actually employing chemical weapons. Actual rather than rhetorical opposition to such use was evidently not perceived to serve U.S. interests; instead, the Reagan administration did not deviate from its determination that Iraq was to serve as the instrument to prevent an Iranian victory.

Om vi antar att Dick faktiskt känner till när Nixon var president återstår bara möjligheten att han medvetet vilseleder för att komma ifrån obehagliga fakta. Sorgligt att en sådan gigant i den svenska samhällsdebatten väljer att ta till dylika metoder.

Var finns rasisterna? Där finns rasisterna!

Erik på Nyliberalism för dummies drar en häpnadsväckande slutsats om fackföreningar:

Det finns nämligen en gemensam grund för både fackföreningar och rasism, nämligen att människor kan delas in i olika grupper, och att man sedan aktivt arbetar för att ge en grupp fördelar på andra gruppers bekostnad.

Se där! Undrar om de arbetare som i samband med den industriella revolutionen slöt sig samman för att få drägliga arbetsvillkor såg det på samma sätt? Var Lech Walesa inget annat än en smygrasist? Chadie på No Illusions ger ett bra svar:

Erik menar att fackföreningar skulle vara en extra bra grogrund för rasism. Det håller jag inte med om. Fackföreningars grundtanke är just att alla har lika värde, alla har lika rätt. Just att alla håller ihop och stöttar varandra.

Precis! Eller med ett annat ord: solidaritet.

SSU

Det var inte länge sedan jag trodde att det största problemet för SSU var att deras skåneavdelning hade tagits över av kommunister. Men det var innan härvan med luftmedlemmar avslöjades. Det är svårt att föreställa sig hur nuvarande ordföranden Ardalan Shekarabi inte kände till att uppsaladistriktet fuskade med medlemssiffrorna när han satt i styrelsen för SSU Uppland under samma tid. Dessutom har Ardalan av allt att döma förskingrat pengar som senare använts till hans egen valkampanj! SSU:s åtgärdspaket som presenterades i onsdags är ett steg i rätt riktning, men om ungdomsförbundet ska kunna återupprätta sitt förtroende går det inte att komma ifrån att Ardalan måste gå.

Relativism

Efter de första avslöjandena om USAs tortyr i Abu Ghraib-fängelset var reaktionerna blandade bland högerbloggarna. Inte helt oväntat tog Dick Erixon automatiskt USAs sida:

Om väst handskas hårdhänt med fångar, är det inte idealiskt, men kan vara nödvändigt för att vinna en kamp som handlar om vem som ska styra världen - fascistisk islamism eller västerländsk humanism.

Strunt i att den amerikanske generalen Taguba kommit fram till att en majoritet av fångarna i Abu Ghraib inte var ett hot mot samhället: lite övergrepp på de mänskliga rättigheterna är ett nödvändigt steg på vägen mot Den Enda Segern. Den "västerländska humanismen" som Dick nämner verkar vara hans högst personliga tolkning av humanismen, då den tydligen inkluderar sodomi och misshandel.

En betydligt vettigare ståndpunkt var att det trots allt var stor skillnad på den här tortyren, och tortyren som förekom i fängelset när Saddam satt vid makten. Då var tortyren en del av systemet, nu var det enskilda soldater som låg bakom den, och soldaterna blev dessutom åtalade (och fällda) för sina brott.

Tyvärr verkar det nu som om de attityder som låg bakom de tragiska händelserna är mer spridda än vi tidigare trodde. Medborgarrättsorganisationen ACLU har lyckats få fram dokument som visar att elvaåringar hölls inspärrade på anstalten, och att USA även undanhöll "spökfångar" (fångar som inte registreras) från internationella människorättsorganisationer.

Nu senast har New York Times kunnat avslöja att amerikansk militär dödade afghanska fångar genom långvarig och grym misshandel:

Private Brand, who acknowledged striking a detainee named Dilawar 37 times, was accused of having maimed and killed him over a five-day period by "destroying his leg muscle tissue with repeated unlawful knee strikes."

The attacks on Mr. Dilawar were so severe that "even if he had survived, both legs would have had to be amputated," the Army report said, citing a medical examiner.

Det finns en del som hävdar att det är fel att fokusera på sådana här uppgifter, att det bara gagnar terroristernas sak. I själva verket är det mycket enkelt: tortyr kan aldrig vara rätt, och när "världens största demokrati" kränker de mänskliga rättigheterna gagnar det allas vår sak att belysa det.

Det ska bli intressant att se hur, och på vilka bloggar, som uppgifterna i NYT kommer att kommenteras...

Folkpartiet och liberalismen

Det har varit tråkigt att se hur folkpartiet steg för steg offrat liberalismen för framgång i opinionsmätningarna. Lite buggning här, lite övergångsregler där, och nu senast automatisk utvisning av utlänningar som döms till minst två års fängelse, var de nu kan ha fått den idén ifrån.

Håkan Jacobson skriver på sin blogg om varför han har begärt utträde ur Folkpartiet.

Lögn, förbannad lögn, och...

En ofta återkommande åsikt från högerhållet är att svensk media är vänstervriden. Det spelar ingen roll att åtta av de tio största tidningarna är liberala eller konservativa, när journalisterna själva är socialdemokrater eller ännu värre. Men vad finns det för bevis för det påståendet?

Standardargumentet, som senast användes av Stockholm Spectator, är en undersökning från Journalistik och Masskommunikation, Göteborgs universitet. Den visar att hela 31% av journalisterna sympatiserar med Vänsterpartiet! Även Folkpartiet är överrepresenterat. Socialdemokraterna, och speciellt moderaterna, är underrepresenterade. Ett anmärkningsvärt resultat, men låt oss titta närmare på undersökningen. Vi struntar i att professor Kent Asp på JMG hävdar att journalisters partisympatier har begränsad påverkan på deras rapportering. (När rapporten dras fram brukar just den delen av någon anledning ignoreras.) Det räcker med att titta närmare på siffrorna själva för att upptäcka frågetecken.

Svarsfrekvensen i undersökningen låg till exempel på endast 57%. Hur kan vi veta säkert att de som valde att svara ger en representativ bild av hela journalistkåren? Det kan vi naturligtvis inte. Dessutom är undersökningen fem år gammal: Vänsterpartiet hade i riksdagsvalet 1998 fått 12%, och nästan 16% i EU-valet 1999! I undersökningen från JMG befanns 15% av allmänheten vara vänsterpartister. Om man ska hävda att undersökningens siffror fortfarande gäller måste man alltså samtidigt hävda att 15% av svenskarna skulle rösta på Vänsterpartiet om det var val idag, något som är värt att hålla i minnet nästa gång undersökningen dras fram.

Vi och Dem

I den svenska ekokamm... eh, blogvärlden har det på senare tid varit en del diskussioner om vad som skiljer personer på vänster- och högersidan åt, förutom förstås åsikterna. Johan Norberg hävdar att liberaler bevisar sina teser med rader av exempel, medan socialister istället höjer rösten. (Johan själv har tydligen bara hittat ett enda exempel som stödjer hans tes, något som en "skrikande socialist" kanske skulle uppfatta som ironiskt.)

I dibbuk kan vi läsa att de högerbloggarna "dominerar" eftersom liberaler tror på individen, medan socialister istället "utgår från kollektivet". Intressant teori, men jag vet inte om jag tror på den. (Det Socialistiska Kollektivet har nämligen förbjudit mig att göra det.) Det kan mycket väl vara sant att det finns en övervikt av högerbloggare i Sverige, även om det inte saknas välskrivna och intressanta bloggare från vänster. Men om dibbuks tes vore korrekt skulle vi se samma förhållande även i USA, där förhållandet snarare är det motsatta. Lennart Frantzell presenterar en troligare teori: de som redan har makten är mindre motiverade att blogga än de som inte har den. Att, som Johan och dibbuk, påstå att vänstern saknar såväl fritänkare som argument känns mer som smutskastning än något annat.

Sedan kan jag inte heller instämma i dibbuks påstående att vänsterns idéer krossats av verkligheten: Reinfeldt anammar förslag från LO, och säger att "Den tid då moderaterna ville göra revolutionerande förändringar och göra om jättemycket i Sverige ... är i grunden förbi." Folkpartiet törs inte gå till val på att sänka skatterna. Det här är några av de senaste exemplen på hur socialdemokraternas ekonomiska politik, efter att ha blivit hårt kritiserad av de borgerliga partierna, anammas som det naturliga normaltillståndet. Pär Nuder skrev om just det i DN i höstas:

Först är moderaterna emot. Sedan - när de inser att medborgarna faktiskt gillar de socialdemokratiska reformerna - blir man för. Folkpension, allmän sjukförsäkring, barnbidraget, fri sjukvård, ATP är några äldre exempel. Utbyggnaden av högskolorna runt om i hela landet och maxtaxan i barnomsorgen är några nutida. Vad kommer nästa vecka? Skatterna? Försvaret? Sjukvården?

En träffsäker bild av vilka som varit den drivande kraften i svensk politik.

Växthuseffekten

En fråga som har orsakat mycket diskussion under lång tid är global uppvärmning. En viktig anledning till det är att frågan har tydliga politiska kopplingar: vad bör vi göra åt frågan? Och vet vi över huvud taget att vår civilisation påverkar klimatet?

Bushadministrationen har, för att uttrycka det snällt, varit tveksam till den vetenskapliga majoritetens åsikt. Det beror inte på att bevis har saknats: i juni 2001 hävdade en rapport (som vita huset hade beställt) från National Academy of Sciences att ja, en ökande koldioxidhalt leder till stigande temperaturer. I juni 2002 kom en rapport från the US Environmental Protection Agency som sa att ja, mänskliga orsaker ligger bakom de stigande temperaturerna. Men ett år senare var Bush och hans kompisar redo att gå till handling: När EPA kom med ännu en rapport ersatte administrationen en referens som pekar på stigande temperaturer med en referens till en rapport (bekostad av the American Petroleum Institute!) som hävdar motsatsen. Andra referenser som pekade på jobbiga fakta ströks helt, och resultatet blev ännu ett exempel på när vetenskapen får böja sig för politiken.

På senare tid har bästsäljande författaren Michael Crichton gett sig in i diskussionen med sin bok State of Fear, som handlar om ekoterrorister som genom terrordåd vill lura allmänheten att klimatet håller på att förändras. Med boken vill han hävda att det inte finns någon vetenskaplig grund för att våra koldioxidutsläpp påverkar klimatet. En lång källförteckning ska styrka hans tes. Och den amerikanska högern gillar boken. Den republikanske senatorn James Inhofe kallade boken "the real story" om global uppvärmning. Den konservativa sajten ChronWatch prisar hur den avslöjar de grönas lögner. Problemet är bara att Crichton har fel. Forskare som Crichton refererar till menar att han har missuppfattat vad de skrivit. Sajten RealClimate visar, punkt för punkt, hur Crichtons argument faller ihop när man studerar dem närmare.

Det kanske värsta exemplet är när Crichton hävdar att doktor Jim Hansen överskattade uppvärmningen med 300%. Påståendet kommer från Patrick Michaels, som 1998 hävdade att Hansens modell från 1988 över kommande temperaturförändringar hade varit alldeles för pessimistisk. Sanningen är att Hansen 1988 presenterade tre modeller, A (värsta fallet) B (medelfallet) och C (bästa fallet). Hansen hävdade att scenario B var mest troligt, och 1998 hade temperaturen faktiskt ökat mer än vad det scenariot förutspådde. Det Patrick Michaels då valde att göra var att, i ett vittnesmål inför kongressen, endast presentera scenario A för att misskreditera Hansen!

Nu har Per Ericson i Smedjan skrivit om Crichtons bok. Per imponeras över hur Crichton lyckats få med temperaturkurvor och litteraturhänvisningar i romanen. Visst, Per nämner i förbigående att Crichton "ger en helt missvisande beskrivning" av James Hansens ståndpunkt, men kommenterar det endast med "Självklart kommer Crichtons kritiker att hänvisa till varje upptänkligt litet misstag för att misstänkliggöra honom ... men sådant felfinneri är nog främst ett sätt att försöka tysta kritiken." Ganska märkligt att se hur Per struntar i rena lögner så länge det är miljönissarna som tar smällen. Och märkligare blir det. När Per ska hitta en klimatforskare som tonar ner växthuseffekten väljer han - just det - Patrick Michaels.

Bulten i Bo

En blogg som det alltid är kul att läsa är Bulten i Bo. När likformigheten hos högerbloggarna går så långt så att en del kopierar pressmeddelanden från Timbro rakt av är Bultens något elaka humor en frisk fläkt.

Ett exempel på detta är när Dick Erixon klagar på att New York Times skriver om bloggen Iraq the model, och "med deras rätta namn hänger ut" de tre bröderna som driver bloggen. Dick är så upprörd att han i hastigheten jämför dagens Irak med nazityskland, utan att tänka på vad det säger om USA. Bulten pekar då på att namnen avslöjats tidigare - på erixon.com!

Vänstern och Irakvalet

Norton Tierra på Stockholm Spectator anklagar vänsterbloggare för att inte skriva om gårdagens val i Irak:

Sweden’s leftwing bloggers have taken every opportunity to heap scorn on America and its intervention in Iraq. Lies, torture, untold civilian deaths–they’ve reveled in every minute. Now that a first positive step has been taken, and the democratic elections were by all accounts an astounding success, however, the bloggers who cared so much about the welfare of the Iraqi people are silent.

Förutom att Norton verkar tro att vänsterbloggare gläds åt tortyrrapporter finns det en del andra brister i hans resonemang.

• Bara för att en bloggare inte skriver om ett visst ämne betyder det inte att ämnet är oviktigt för den personen. Nu så nämnde jag årsdagen av Auschwitzs befrielse, men om jag inte hade gjort det hade det inte betytt att jag tyckte att förintelsen inte spelade någon roll. Att så få högerbloggare tagit upp Abu Ghraib-tortyren betyder nödvändigtvis inte att de tycker att tortyr är okej. eller hur?
• Att en blogg som Copyriot inte nämnde valet är inte så konstigt, eftersom den huvudsakligen behandlar upphovsrättsfrågor.
• Benämningen "leftwing bloggers" var kanske inte riktigt rättvisande. Efter att det visade sig att Annica Tiger kategoriserats som vänster eftersom hon länkade till the Guardian (!) ändrade Norton benämningen till "Sweden's more popular bloggers". Jag antar att Observers topplista har fått konkurrens...

I övrigt kan jag bara säga att det börjar bli tröttsamt att ständigt se högerns debattrick "om du klagar på USA måste du vara för Saddam". Några exempel på synsättet följer:

• I en annan diskussion på Spectator hävdade Eritas att det inte hade förekommit någon tortyr i Abu Ghraib-fängelset. Efter att jag hate kommit med motargument (bland annat en rapport av en generalmajor i USA:s armé) var den enda slutsatsen Eritas kunde dra att jag ansåg att terroristerna var oskyldiga...
• Dick Erixon anklagar Göran Greider när han i tidningen Metro inte är tillräckligt odelat positiv till Iraksituationen: Göran skriver visserligen

  De som är kritiska till USA:s agerande måste ha modet att så att säga nollställa sin analys och utgå från en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen. Och valet är ett steg framåt.

men när han vågar följer upp med att tycka att


Det är tragiskt att amerikanerna inte lyckats skapa lugn och ro i landet, utan förvandlat Irak till en tummelplats för islamisk terrorism.


går Dick igång, och skriver:

Jasså, det var alltså lugn och ro innan landet befriades?! Varför är vänstern så blind för dikaturers våld och massmord? Varför ser man ett antal fall av misshandel utförd av amerikanska soldater som värre än de miljontals som dödats av Saddam Hussein?

Problemet är bara att om man läser vad Göran egentligen skrev ser man att han aldrig påstod något sådant.

Visst, på ett sätt kan det säkert vara bekvämt med ett så binärt synsätt. Men världen är tyvärr inte så enkel: om man som Eritas ursäktar varje övergrepp med motståndarens sällsynta nedrighet kommer man snart inte att ha några absoluta moralvärden. Övergrepp är alltid övergrepp, oavsett vem som utför dem.