Dick och ninjan gör bort sig

Henrik Alexandersson och Hallberg kritiserar Ali Esbati för det han skriver angående mannen som blev ihjälskjuten av brittisk polis i fredags:

...det inträffade bör rimligen kallas för en utomrättslig avrättning. Och vidare: ett misstänkt utseende räcker för att man ska riskera att skjutas ihjäl i Storbritannien.

säger Ali. Och visst kan jag hålla med Henrik och Hallberg om att det är fel att komma med så tvärsäkra uttalanden innan man har hela bilden klar för sig.

Samtidigt är det minst lika fel att kalla den dödade mannen för terrorist och självmordsbombare när man inte har någon aning om det stämmer eller inte. När det nu visat sig att Jean Charles de Menezes var oskyldig borde man förvänta sig en ursäkt från Dick och Sebastian. Eller varför inte kritik från herrar Alexandersson och Hallberg? Egna tankar väntar med spänning!

Tankar om terrorism

Wesley Clark, den fyrstjärniga generalen som en kort stund såg ut att kunna bli demokraternas presidentkandidat 2004, har skrivit ett inlägg i USA Today om hur terrorismen ska kunna besegras. Han skriver insiktsfullt om hur en seger kräver mer än enbart militära medel:

...fighting terrorism at home isn't just a matter of "killing terrorists." Terrorists aren't born that way. They are created by their interaction with their surroundings. To win this war, we must defeat the ideology of terrorism, depriving angry young people of their ability to justify their hateful actions in the name of Allah.

This will require not only strong Islamic condemnation of terrorists and their acts, but also a winning dialogue within Islam to defeat Koranic interpretations seeking to justify the use of force against innocent people. We need to encourage "moderates" in Islam to debate, to proselytize and to win over potential terrorists. They are the only ones who can do it.

Det är sådana här uttalanden som får mig att hoppas att Clark gör ett nytt försök 2008.

Bland de svenska bloggkommentarerna tycker jag att Mattias Axelsson står ut, när han påminner om de bortglömda offren för terrorn:

Alla de liberaler, socialister, människorättsaktivister, feminister, homosexuella och vanligt oppositionella i som lever under islamistikt förtryck.

Det kan vara kritiska studenter i diktaturens Iran, eller de shiamuslimer som dör när självmordsbombare spränger sig i Irak, eller vanliga kvinnor i Saudiarabien

Främst är det dessa människor som är islamismens fiender. De människor som vill leva sina liv som de vill utan att för den skull bli anhängare av W Bush. Det är dessa människor som måste få vårt stöd för att kampen mot den islamistiska terrorismen någonsin skall kunna vinnas.

Till skillnad från ovanstående personer finns det de som anser att analys av orsaker är lika med att ställa sig på terroristernas sida. Bombdåden i London avslöjade en ny fiende - Dagens Nyheter! "DN:Dödandet inte terroristernas fel" säger Sveriges egen rebel without cause, Dick Erixon. Ninja Economist vill inte vara sämre, och drämmer till med "DN på terroristernas sida". Vad är det då DN egentligen har sagt? Jo, i en krönika efter terrordåden skrev DN att

...kopplingen mellan det brittiska deltagandet i Irakkriget och gårdagens attacker mot civila i Londons tunnelbana ter sig sannolikt.

Att hävda att Irakkriget kan vara en anledning är något helt annat än att Blair är ansvarig för attackerna, och jag förstår ärligt talat inte hur man kan missförstå texten så kapitalt. Dennis Josefsson skriver välformulerat om det här samt om hur kriget mot terrorismen påverkar vår frihet.

Folkpartiet gör helt om!

Ni kanske minns byggkonflikten i Vaxholm? Folkpartiets inställning var tydlig: det fanns ingen anledning att gästarbetare (i det här fallet byggarbetare) från Lettland skulle ha löner på svensk nivå, när lönen de hade i alla fall var okej med lettiska mått mätt.

Nu verkar det dock som om Folkpartiet har dragit tillbaka sin ståndpunkt för att istället med bestämdhet hävda motsatsen. Hur ska man annars tolka EU-parlamentarikern Cecilia Malmströms kommentar till gästarbetares (i det här fallet EU-parlamentarikers) nya lön?

-Det är skönt att alla får samma lön.

Skönt? Att alla, oberoende av hemland, får samma lön? Utan koppling till t.ex. vad deras landsmän tjänar i hemlandets parlament? Tydligen är det så det ska vara enligt det nya Folkpartiet.

Cecilia förtjänar all respekt: det är inte lätt att bryta med sina gamla åsikter. Möjligen underlättades kursändringen av att Cecilias månadslön höjdes med 16,000 kronor, eller med andra ord, fyra lettiska byggarbetare.

Är det fegt att vara för republik?

Dagen innan nationaldagen publicerades två debattartiklar i två dagstidningar. Författarna till de två artiklarna kom från olika ställen på den politiska skalan, men de hade kommit fram till samma slutsats: att monarkin inte hör hemma i det moderna svenska samhället.

I Svenska dagbladet skrev Birgitta Ohlsson (fp) tillsammans med nio andra liberaler att

För vänner av just mänskliga rättigheter, meritokrati, marknadsekonomi och det öppna samhället strider monarkin mot ideologins innersta kärna.

I DN skrev Britta Lejon tillsammans med flera andra (i de flesta fall socialdemokrater) att

Posten som statschef ska tillsättas på meriter, inte ärvas. I en demokrati kan aldrig börd kvalificera till någon som helst ställning eller anställning.

Det låter enkelt, och egentligen är det precis så enkelt. Men nu finns det förstås de som inte håller med. I Expressen idag kallar förre moderatledaren Ulf Adelsohn artiklarna för en "samordnad attack" som är "feg och försåtlig". Tyck vad du vill om kungen, men gör det inte alldeles innan nationaldagen, verkar hans budskap vara.

Ulf drar fram monarkisternas vanligaste argument: en majoritet av svenska folket vill ha monarki. Och visst är det så, även om den majoriteten visat tecken på att minska något den senaste tiden. Men bara för att en majoritet vill ha ett visst statsskick betyder det inte att det det statsskicket automatiskt är demokratiskt. Låt oss anta att 51% av svenska folket av någon anledning skulle vilja att Göran Persson skulle bli statsminister på livstid. (Långsökt, visst, men det är inte det som är poängen.) Tror någon att Ulf i så fall skulle stå upp och säga att det inte alls strider mot demokratin?

Det näst vanligaste argumentet hittar man bland annat på Monarki.nu: att statschefen ska företräda hela nationen, inte bara de som röstar på honom. Men är det inte bättre att i alla fall någon röstade på statschefen, än att ingen gjorde det? Och erfarenheterna från 9/11-attackerna visar att amerikanerna kunde (tillfälligt) som en man sluta upp bakom en president som inte ens fick flest röster i senaste presidentvalet.

Det tredje stora argumentet har framförts av bland annat Herman Lindqvist: att det svenska kungahuset är en länk bakåt till historien, och att det därför måste vara kvar. Förr i tiden hade vi dödsstraff i Sverige, men ingen verkar vilja återinföra det för att "bevara kontinuiteten". Dessutom borde Herman känna till att vi svenskar förr i tiden faktiskt hade rätt att "välja" våra statschefer: i den Yngre Västgötalagen slogs det fast att "Svear äger att kungar taga och vräka". Nu var det inte några med våra mått mätt några demokratiska val det handlade om, men inte heller dagens ärftlighetsprincip som slogs fast först i 1810 års riksdag.

Så för att besvara min egen fråga: det är inte fegt att vilja ha republik. Det är i själva verket fullständigt naturligt att vilja rensa ut de sista odemokratiska resterna ur Sveriges grundlag.

Munkhammar har rätt!

Inte i allt förstås, men jag håller med om att de fem sista kilometrarna i Stockholm Marathon är jobbigare än de första 37. Men det var en enorm känsla att springa in på stadion!

Mer nazistparalleller...

En gång i tiden sa Johan Norberg att liberaler i allmänhet "belägger sina teser med rader av exempel", medan socialister bara kan höja rösten när de inte har några argument att komma med.

Betyder detta att det fria moderata studentförbundet har infiltrerats av socialister? Tidigare har de verkat tycka att det största problemet i dagens samhälle är att Bo Lundgren går omkring med en Bamseslips (kommunistpropaganda!), och nu senast tar de till det beprövade knepet att kalla motståndaren för nazist. All heder till Henrik Alexandersson som avslöjar sådan smutskastning!

Blandade konstigheter

När man kämpar med att få klart en artikel innan en deadline finns det inte så mycket tid över till bloggning. Några saker som jag missat den senaste tiden är:

"Middle ground"
I Kansas försöker kristna fundamentalister på nytt attackera evolutionsteorin. Eftersom de tidigare misslyckats att införa kreationismen i biologiundervisningen (eftersom den totalt saknar bevis) har de nu bytt teori och försöker införa intelligent design istället. Och eftersom republikanerna efter senaste valet nu är i majoritet i Kansas state board of education är delstaten villig att lyssna på stolligheterna.

Problemet med "intelligent design" är att det inte är någon riktig teori: allt den säger är att evolutionsteorin inte förklarar allt, och att enda sättet att förklara luckorna är att det måste finnas någon "skapare" i bakgrunden. Vem den skaparen skulle vara sägs inte rätt ut, men en vild gissning är att det inte är Allah som avses. Argumenten mot evolutionsteorin är de samma som kreationister har använt tidigare, som redan har blivit utförligt demolerade. Läs gärna Wikipedia-artikeln för att veta mer om personerna bakom ID, jag tänker speciellt på avsnittet "ID as a movement".

Att hävda att "studenterna måste informeras om båda sidorna" är ett argument som faller när ena "sidan" är uppenbart felaktig.

"Burden of proof"
Undersökningen om journalisters partisympatier från 1999 dras fram ännu en gång. Den här gången är det Nicklas Lundblad som hävdar att vad som behövs är "fler liberala tidskrifter, tidningar, och skribenter". (Borde inte marknaden ta hand om det automatiskt? Nåja.) I kommentarerna till inlägget dök det upp intressanta frågor från Jeremy om vilka belägg det egentligen finns för att journalisters åsikter påverkar nyhetsrapporteringen, och varför i så fall inte ägarnas och ledarskribenternas åsikter spelar någon roll? Nicklas svarar med att bevisbördan minsann inte är hans, och nämner något ospecifierat om "laviner av fakta".

"Poisoning the well", "False dilemma"
Dick Erixon uppmärksammade en artikel i New York Times om terroristjakten i Irak, efter att i förbigående ha nämnt att eventuella obekväma fakta i artikeln berodde på att det handlar om "den värsta anti-Irakkrigstidningen". (Exempel på obekväma fakta var misshandel av misstänkta, mordhot, och mord på fångar.)

Dick skriver uppskattande om "hemlighetsfulla och hårdkokta amerikanska operativa rådigvare" som James Steele, som "medierna älskar att smutskasta". I Steeles fall kan smutskastandet kanske ha något att göra med att han tidigare utbildade styrkor i El Salvador, styrkor som enligt Amnesty International massakrerade hela byar i ett blodigt inbördeskrig. Dick visar åter på sin oförmåga att se mer än två alternativ när han skriver att

Peter Maass skriver om de brutala metoder som general Adnan Thabit använder. Man kan naturligtvis säga att de är oacceptabla. Men frågan är om alternativen är mer acceptabla: 1) återinsätta Saddamregimen så att nya massgravar börjar grävas, 2) fler självmordsbomber med många civila dödsoffer. De som anser att antiterrorjakten är oacceptabel bör nog hålla käft tills de kan erbjuda ett mindre hårdhänt alternativ...

Hör ni det, människorättsaktivister? Gör som Dick säger och håll käften!

Hej, blogg. Hejdå, proportioner.

Egna tankar kan avslöja att priset för den galnaste nazistparallellen går till dibbuk.se!

Och hur en fri människa frivilligt kan sjunga den historiskt befläckade Internationalen måste man nog vara socialist för att förstå. Nästa steg blir väl att höra en visslad Horst Wessel under Nationaldagen.

Bloggvärlden väntar med spänning på de kommande reflektionerna "hur kan man hissa den svenska flaggan? Det gör ju rasister också!" och "jaså, du har hund? Du gillar alltså Hitler?"

Forskning och friskolor

När jag tidigare nämnde Christina Wikströms forskning skrev jag att undersökningen inte skulle accepteras utan granskning, även om resultatet var intressant. Det är viktigt att kritiskt undersöka alla argument, oavsett om man håller med dem eller inte.

En som totalt missat det är Dick Erixon. Han skriver att "konspirationen mot friskolorna" (jag tror att han menar Christinas avhandling) är avslöjad. Varför då? Enbart därför att Skolverket presenterar siffror som visar att friskoleelever i genomsnitt klarar sig bättre på de nationella proven. Även den normalt rätt så sansade Johan Norberg tror att det är den enda orsaken till de siffror som Christina presenterade.

Problemet är att artikeln inte säger något sådant. Det enda den säger är att det här kan vara en del av förklaringen till att friskoleelever får högre betyg. Dessutom så poängterar Kristian Ramstedt från skolverket att underlaget är för litet för att dra några långtgående slutsatser. Antingen läste Dick och Johan bara rubriken på artikeln, eller så ignorerar de helt enkelt allt som inte passar in i deras världsbild.

Siffrorna som presenteras motsäger inte på något sätt Christinas slutsatser, eftersom hon aldrig antagit att elever i friskolor är ekvivalenta med elever i kommunala skolor. Det hon har gjort är att jämföra elever med samma resultat på högskoleprovet, och funnit att de elever som gått i en friskola i genomsnitt fått bättre betyg. Då högskoleprovet testar kunskaper i matematik, svenska, och engelska borde det vara en relevant mätare av elevernas kunskap. Det som var poängen var alltså att elever i friskolor kan förväntas få högre betyg än likvärdiga elever i den kommunala skolan, inte att friskolor i allmänhet ger högre betyg. Synd att avhandlingen missförstods av Timbrobloggarna. Ännu mera synd om missförståndet var avsiktligt.

Framgångens förbannelse

Grabbarna på Stockholm Spectator har länge jobbat hårt med sin huvuduppgift: hitta fel i DN. Ett felaktigt förnamn är mer än tillräckligt med material för ett inlägg fullt med spekulationer, uttrycket "Thatcherregimen" kan inte ha någon annan förklaring än att DN anser att den förra premiärministern var en diktator.

Efter slitet kommer belöningen, bland annat fick de nyligen - i DN! - utgöra ansikten för hela den svenska bloggvärlden! Grattis säger jag, och ett speciellt grattis till Michael Moynihan, som det har varit riktigt kul att diskutera med. Men låt nu inte framgången göra er feta och trötta: i artikeln där ni intervjuvas kallar DN bloggen socialdemokrati.se för "regimkritik". Eftersom den bloggens enda syfte är att angripa socialdemokraterna måste det ju betyda att DN anser att Göran Persson är en diktator. Och ändå ser jag inte ett enda inlägg hos er om detta! Jag hoppas att detta bara är ett mänskligt misstag, och att ni menar allvar med ert löfte att även fortsättningsvis vara en fruktansvärd smärta i baken på DN.

Friskolor

Det har diskuterats vad anledningen är till att elever på friskolor har högre betyg än andra elever. Är det verkligen så som en del säger, att friskolor automatiskt blir bättre än tråkiga kommunala skolor? I Gnesta ligger den kommunala Frejaskolan samt friskolan Waldorfskolan, den senare med klart högre betyg. I den här artikeln lät rektorn för Frejaskolan nästan som en dålig förlorare när han sa:

– Så goda resultat som Waldorfskolan tror jag inte att någon kommunal skola någonsin kommer att få. Man kan undra vad de sätter betyg på egentligen.

Skolverket pekade istället (alldeles korrekt) på att eleverna som tas in på friskolor helt enkelt ofta har bättre förutsättningar för sina studier, och lade till:

– Det finns inga belägg för att lärare på friskolor ger eleverna högre betyg än de förtjänar.

Men nu finns det det, tack vare Christina Wikström!

I sin avhandling har hon analyserat betyg från samtliga elever som gått ut gymnasiet med avgångsbetyg baserade på den nya betygsskalan. Resultaten visar att det finns systematiska variationer i betygsättningen. Exempelvis är små skolor och friskolor mer generösa i sin betygssättning än andra skolor.

Självklart ska inte undersökningen blint tas som en absolut sanning, men det är ett minst sagt intressant inlägg!

Give peace a chance

Alicio och Jinge är vänner igen! Iallafall verkar de ha grävt ner stridsyxan. Trevligt!

Uppdatering:
Jaha, det höll fram till den 18 april...

Bodenfallet

I slutet av 2004 ledde Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm till livlig debatt, så även i bloggvärlden. Eftersom arbetsrätten och systemet med kollektivavtal har ett brett stöd i Sverige valde högern istället att fokusera på att några puckon skrek "Go home" till de lettiska arbetarna, och därmed utmåla facket som rasistiskt. Debatten hamnade till slut till och med på Egna tankar!

Nå, alla har väl vid det här laget sagt vad de anser i frågan. Men på senare tid har det framkommit att ett svenskt fack i Boden lagt sig i lettiska arbetares villkor. Eftersom det inte har fått lika mycket uppmärksamhet som Vaxholmsfallet vill jag ödmjukast be att få uppmärksamma Bodenfallet.

Dick och demokratin

Allas vår Dick Erixon tillbringade en del av påskhelgen med att göra topplistor. På listan "västvärldens skurkar" hamnade den spanska premiärministern Zapatero på femte plats (efter Ted Kennedy, men före Charles Manson som inte ens tog sig in på listan).

När en politiker vinner ett demokratiskt val för att sedan infria sitt vallöfte att ta hem landets soldater från Irak innebär det alltså en fruktansvärd eftergift till terroristerna. Men det gäller förstås enbart i fallet Zapatero. I andra fall kan samma sak vara "otroligt underbar".

Fundamentalister 1, Vetenskapen 0

I New York Times kan man läsa om hur inskränkta kreationister lyckas hålla vetenskapen, närmare bestämt evolutionsläran, borta från IMAX-biograferna.

Several Imax theaters, including some in science museums, are refusing to show movies that mention the subject - or the Big Bang or the geology of the earth - fearing protests from people who object to films that contradict biblical descriptions of the origin of Earth and its creatures.

Dick och årtal

Tyvärr missade jag när Sveriges Första Politiska Bloggare Dick Erixon drabbade samman med Ali Esbati i studio 24, men SVT har varit snälla nog att lägga ut programmet på nätet. Sammandrabbningen var en riktigt rolig studie i konsten att tala i mun på varandra.

Bulten i Bo noterar skarpsynt att när Ali tog upp att USA stödde Saddam Husseins regim under 80-talet kallade Dick det för "den realpolitik som Nixon och Kissinger förde". Problemet är att det var Dicks favorit Ronald Reagan som satt i vita huset under 80-talet och förde realpolitik. Mer info (samt förstås bilden på en leende Rumsfeld som skakar hand med Saddam) finns i följande dokument hos George Washington University. Särskilt intressant är sammanfattningen:

The documents included in this briefing book reflect the realpolitik that determined this country's policies during the years when Iraq was actually employing chemical weapons. Actual rather than rhetorical opposition to such use was evidently not perceived to serve U.S. interests; instead, the Reagan administration did not deviate from its determination that Iraq was to serve as the instrument to prevent an Iranian victory.

Om vi antar att Dick faktiskt känner till när Nixon var president återstår bara möjligheten att han medvetet vilseleder för att komma ifrån obehagliga fakta. Sorgligt att en sådan gigant i den svenska samhällsdebatten väljer att ta till dylika metoder.

Var finns rasisterna? Där finns rasisterna!

Erik på Nyliberalism för dummies drar en häpnadsväckande slutsats om fackföreningar:

Det finns nämligen en gemensam grund för både fackföreningar och rasism, nämligen att människor kan delas in i olika grupper, och att man sedan aktivt arbetar för att ge en grupp fördelar på andra gruppers bekostnad.

Se där! Undrar om de arbetare som i samband med den industriella revolutionen slöt sig samman för att få drägliga arbetsvillkor såg det på samma sätt? Var Lech Walesa inget annat än en smygrasist? Chadie på No Illusions ger ett bra svar:

Erik menar att fackföreningar skulle vara en extra bra grogrund för rasism. Det håller jag inte med om. Fackföreningars grundtanke är just att alla har lika värde, alla har lika rätt. Just att alla håller ihop och stöttar varandra.

Precis! Eller med ett annat ord: solidaritet.

SSU

Det var inte länge sedan jag trodde att det största problemet för SSU var att deras skåneavdelning hade tagits över av kommunister. Men det var innan härvan med luftmedlemmar avslöjades. Det är svårt att föreställa sig hur nuvarande ordföranden Ardalan Shekarabi inte kände till att uppsaladistriktet fuskade med medlemssiffrorna när han satt i styrelsen för SSU Uppland under samma tid. Dessutom har Ardalan av allt att döma förskingrat pengar som senare använts till hans egen valkampanj! SSU:s åtgärdspaket som presenterades i onsdags är ett steg i rätt riktning, men om ungdomsförbundet ska kunna återupprätta sitt förtroende går det inte att komma ifrån att Ardalan måste gå.

Relativism

Efter de första avslöjandena om USAs tortyr i Abu Ghraib-fängelset var reaktionerna blandade bland högerbloggarna. Inte helt oväntat tog Dick Erixon automatiskt USAs sida:

Om väst handskas hårdhänt med fångar, är det inte idealiskt, men kan vara nödvändigt för att vinna en kamp som handlar om vem som ska styra världen - fascistisk islamism eller västerländsk humanism.

Strunt i att den amerikanske generalen Taguba kommit fram till att en majoritet av fångarna i Abu Ghraib inte var ett hot mot samhället: lite övergrepp på de mänskliga rättigheterna är ett nödvändigt steg på vägen mot Den Enda Segern. Den "västerländska humanismen" som Dick nämner verkar vara hans högst personliga tolkning av humanismen, då den tydligen inkluderar sodomi och misshandel.

En betydligt vettigare ståndpunkt var att det trots allt var stor skillnad på den här tortyren, och tortyren som förekom i fängelset när Saddam satt vid makten. Då var tortyren en del av systemet, nu var det enskilda soldater som låg bakom den, och soldaterna blev dessutom åtalade (och fällda) för sina brott.

Tyvärr verkar det nu som om de attityder som låg bakom de tragiska händelserna är mer spridda än vi tidigare trodde. Medborgarrättsorganisationen ACLU har lyckats få fram dokument som visar att elvaåringar hölls inspärrade på anstalten, och att USA även undanhöll "spökfångar" (fångar som inte registreras) från internationella människorättsorganisationer.

Nu senast har New York Times kunnat avslöja att amerikansk militär dödade afghanska fångar genom långvarig och grym misshandel:

Private Brand, who acknowledged striking a detainee named Dilawar 37 times, was accused of having maimed and killed him over a five-day period by "destroying his leg muscle tissue with repeated unlawful knee strikes."

The attacks on Mr. Dilawar were so severe that "even if he had survived, both legs would have had to be amputated," the Army report said, citing a medical examiner.

Det finns en del som hävdar att det är fel att fokusera på sådana här uppgifter, att det bara gagnar terroristernas sak. I själva verket är det mycket enkelt: tortyr kan aldrig vara rätt, och när "världens största demokrati" kränker de mänskliga rättigheterna gagnar det allas vår sak att belysa det.

Det ska bli intressant att se hur, och på vilka bloggar, som uppgifterna i NYT kommer att kommenteras...

Folkpartiet och liberalismen

Det har varit tråkigt att se hur folkpartiet steg för steg offrat liberalismen för framgång i opinionsmätningarna. Lite buggning här, lite övergångsregler där, och nu senast automatisk utvisning av utlänningar som döms till minst två års fängelse, var de nu kan ha fått den idén ifrån.

Håkan Jacobson skriver på sin blogg om varför han har begärt utträde ur Folkpartiet.