Bodenfallet

I slutet av 2004 ledde Byggnads blockad av ett skolbygge i Vaxholm till livlig debatt, så även i bloggvärlden. Eftersom arbetsrätten och systemet med kollektivavtal har ett brett stöd i Sverige valde högern istället att fokusera på att några puckon skrek "Go home" till de lettiska arbetarna, och därmed utmåla facket som rasistiskt. Debatten hamnade till slut till och med på Egna tankar!

Nå, alla har väl vid det här laget sagt vad de anser i frågan. Men på senare tid har det framkommit att ett svenskt fack i Boden lagt sig i lettiska arbetares villkor. Eftersom det inte har fått lika mycket uppmärksamhet som Vaxholmsfallet vill jag ödmjukast be att få uppmärksamma Bodenfallet.

Dick och demokratin

Allas vår Dick Erixon tillbringade en del av påskhelgen med att göra topplistor. På listan "västvärldens skurkar" hamnade den spanska premiärministern Zapatero på femte plats (efter Ted Kennedy, men före Charles Manson som inte ens tog sig in på listan).

När en politiker vinner ett demokratiskt val för att sedan infria sitt vallöfte att ta hem landets soldater från Irak innebär det alltså en fruktansvärd eftergift till terroristerna. Men det gäller förstås enbart i fallet Zapatero. I andra fall kan samma sak vara "otroligt underbar".

Fundamentalister 1, Vetenskapen 0

I New York Times kan man läsa om hur inskränkta kreationister lyckas hålla vetenskapen, närmare bestämt evolutionsläran, borta från IMAX-biograferna.

Several Imax theaters, including some in science museums, are refusing to show movies that mention the subject - or the Big Bang or the geology of the earth - fearing protests from people who object to films that contradict biblical descriptions of the origin of Earth and its creatures.

Dick och årtal

Tyvärr missade jag när Sveriges Första Politiska Bloggare Dick Erixon drabbade samman med Ali Esbati i studio 24, men SVT har varit snälla nog att lägga ut programmet på nätet. Sammandrabbningen var en riktigt rolig studie i konsten att tala i mun på varandra.

Bulten i Bo noterar skarpsynt att när Ali tog upp att USA stödde Saddam Husseins regim under 80-talet kallade Dick det för "den realpolitik som Nixon och Kissinger förde". Problemet är att det var Dicks favorit Ronald Reagan som satt i vita huset under 80-talet och förde realpolitik. Mer info (samt förstås bilden på en leende Rumsfeld som skakar hand med Saddam) finns i följande dokument hos George Washington University. Särskilt intressant är sammanfattningen:

The documents included in this briefing book reflect the realpolitik that determined this country's policies during the years when Iraq was actually employing chemical weapons. Actual rather than rhetorical opposition to such use was evidently not perceived to serve U.S. interests; instead, the Reagan administration did not deviate from its determination that Iraq was to serve as the instrument to prevent an Iranian victory.

Om vi antar att Dick faktiskt känner till när Nixon var president återstår bara möjligheten att han medvetet vilseleder för att komma ifrån obehagliga fakta. Sorgligt att en sådan gigant i den svenska samhällsdebatten väljer att ta till dylika metoder.

Var finns rasisterna? Där finns rasisterna!

Erik på Nyliberalism för dummies drar en häpnadsväckande slutsats om fackföreningar:

Det finns nämligen en gemensam grund för både fackföreningar och rasism, nämligen att människor kan delas in i olika grupper, och att man sedan aktivt arbetar för att ge en grupp fördelar på andra gruppers bekostnad.

Se där! Undrar om de arbetare som i samband med den industriella revolutionen slöt sig samman för att få drägliga arbetsvillkor såg det på samma sätt? Var Lech Walesa inget annat än en smygrasist? Chadie på No Illusions ger ett bra svar:

Erik menar att fackföreningar skulle vara en extra bra grogrund för rasism. Det håller jag inte med om. Fackföreningars grundtanke är just att alla har lika värde, alla har lika rätt. Just att alla håller ihop och stöttar varandra.

Precis! Eller med ett annat ord: solidaritet.

SSU

Det var inte länge sedan jag trodde att det största problemet för SSU var att deras skåneavdelning hade tagits över av kommunister. Men det var innan härvan med luftmedlemmar avslöjades. Det är svårt att föreställa sig hur nuvarande ordföranden Ardalan Shekarabi inte kände till att uppsaladistriktet fuskade med medlemssiffrorna när han satt i styrelsen för SSU Uppland under samma tid. Dessutom har Ardalan av allt att döma förskingrat pengar som senare använts till hans egen valkampanj! SSU:s åtgärdspaket som presenterades i onsdags är ett steg i rätt riktning, men om ungdomsförbundet ska kunna återupprätta sitt förtroende går det inte att komma ifrån att Ardalan måste gå.

Relativism

Efter de första avslöjandena om USAs tortyr i Abu Ghraib-fängelset var reaktionerna blandade bland högerbloggarna. Inte helt oväntat tog Dick Erixon automatiskt USAs sida:

Om väst handskas hårdhänt med fångar, är det inte idealiskt, men kan vara nödvändigt för att vinna en kamp som handlar om vem som ska styra världen - fascistisk islamism eller västerländsk humanism.

Strunt i att den amerikanske generalen Taguba kommit fram till att en majoritet av fångarna i Abu Ghraib inte var ett hot mot samhället: lite övergrepp på de mänskliga rättigheterna är ett nödvändigt steg på vägen mot Den Enda Segern. Den "västerländska humanismen" som Dick nämner verkar vara hans högst personliga tolkning av humanismen, då den tydligen inkluderar sodomi och misshandel.

En betydligt vettigare ståndpunkt var att det trots allt var stor skillnad på den här tortyren, och tortyren som förekom i fängelset när Saddam satt vid makten. Då var tortyren en del av systemet, nu var det enskilda soldater som låg bakom den, och soldaterna blev dessutom åtalade (och fällda) för sina brott.

Tyvärr verkar det nu som om de attityder som låg bakom de tragiska händelserna är mer spridda än vi tidigare trodde. Medborgarrättsorganisationen ACLU har lyckats få fram dokument som visar att elvaåringar hölls inspärrade på anstalten, och att USA även undanhöll "spökfångar" (fångar som inte registreras) från internationella människorättsorganisationer.

Nu senast har New York Times kunnat avslöja att amerikansk militär dödade afghanska fångar genom långvarig och grym misshandel:

Private Brand, who acknowledged striking a detainee named Dilawar 37 times, was accused of having maimed and killed him over a five-day period by "destroying his leg muscle tissue with repeated unlawful knee strikes."

The attacks on Mr. Dilawar were so severe that "even if he had survived, both legs would have had to be amputated," the Army report said, citing a medical examiner.

Det finns en del som hävdar att det är fel att fokusera på sådana här uppgifter, att det bara gagnar terroristernas sak. I själva verket är det mycket enkelt: tortyr kan aldrig vara rätt, och när "världens största demokrati" kränker de mänskliga rättigheterna gagnar det allas vår sak att belysa det.

Det ska bli intressant att se hur, och på vilka bloggar, som uppgifterna i NYT kommer att kommenteras...

Folkpartiet och liberalismen

Det har varit tråkigt att se hur folkpartiet steg för steg offrat liberalismen för framgång i opinionsmätningarna. Lite buggning här, lite övergångsregler där, och nu senast automatisk utvisning av utlänningar som döms till minst två års fängelse, var de nu kan ha fått den idén ifrån.

Håkan Jacobson skriver på sin blogg om varför han har begärt utträde ur Folkpartiet.

Lögn, förbannad lögn, och...

En ofta återkommande åsikt från högerhållet är att svensk media är vänstervriden. Det spelar ingen roll att åtta av de tio största tidningarna är liberala eller konservativa, när journalisterna själva är socialdemokrater eller ännu värre. Men vad finns det för bevis för det påståendet?

Standardargumentet, som senast användes av Stockholm Spectator, är en undersökning från Journalistik och Masskommunikation, Göteborgs universitet. Den visar att hela 31% av journalisterna sympatiserar med Vänsterpartiet! Även Folkpartiet är överrepresenterat. Socialdemokraterna, och speciellt moderaterna, är underrepresenterade. Ett anmärkningsvärt resultat, men låt oss titta närmare på undersökningen. Vi struntar i att professor Kent Asp på JMG hävdar att journalisters partisympatier har begränsad påverkan på deras rapportering. (När rapporten dras fram brukar just den delen av någon anledning ignoreras.) Det räcker med att titta närmare på siffrorna själva för att upptäcka frågetecken.

Svarsfrekvensen i undersökningen låg till exempel på endast 57%. Hur kan vi veta säkert att de som valde att svara ger en representativ bild av hela journalistkåren? Det kan vi naturligtvis inte. Dessutom är undersökningen fem år gammal: Vänsterpartiet hade i riksdagsvalet 1998 fått 12%, och nästan 16% i EU-valet 1999! I undersökningen från JMG befanns 15% av allmänheten vara vänsterpartister. Om man ska hävda att undersökningens siffror fortfarande gäller måste man alltså samtidigt hävda att 15% av svenskarna skulle rösta på Vänsterpartiet om det var val idag, något som är värt att hålla i minnet nästa gång undersökningen dras fram.

Vi och Dem

I den svenska ekokamm... eh, blogvärlden har det på senare tid varit en del diskussioner om vad som skiljer personer på vänster- och högersidan åt, förutom förstås åsikterna. Johan Norberg hävdar att liberaler bevisar sina teser med rader av exempel, medan socialister istället höjer rösten. (Johan själv har tydligen bara hittat ett enda exempel som stödjer hans tes, något som en "skrikande socialist" kanske skulle uppfatta som ironiskt.)

I dibbuk kan vi läsa att de högerbloggarna "dominerar" eftersom liberaler tror på individen, medan socialister istället "utgår från kollektivet". Intressant teori, men jag vet inte om jag tror på den. (Det Socialistiska Kollektivet har nämligen förbjudit mig att göra det.) Det kan mycket väl vara sant att det finns en övervikt av högerbloggare i Sverige, även om det inte saknas välskrivna och intressanta bloggare från vänster. Men om dibbuks tes vore korrekt skulle vi se samma förhållande även i USA, där förhållandet snarare är det motsatta. Lennart Frantzell presenterar en troligare teori: de som redan har makten är mindre motiverade att blogga än de som inte har den. Att, som Johan och dibbuk, påstå att vänstern saknar såväl fritänkare som argument känns mer som smutskastning än något annat.

Sedan kan jag inte heller instämma i dibbuks påstående att vänsterns idéer krossats av verkligheten: Reinfeldt anammar förslag från LO, och säger att "Den tid då moderaterna ville göra revolutionerande förändringar och göra om jättemycket i Sverige ... är i grunden förbi." Folkpartiet törs inte gå till val på att sänka skatterna. Det här är några av de senaste exemplen på hur socialdemokraternas ekonomiska politik, efter att ha blivit hårt kritiserad av de borgerliga partierna, anammas som det naturliga normaltillståndet. Pär Nuder skrev om just det i DN i höstas:

Först är moderaterna emot. Sedan - när de inser att medborgarna faktiskt gillar de socialdemokratiska reformerna - blir man för. Folkpension, allmän sjukförsäkring, barnbidraget, fri sjukvård, ATP är några äldre exempel. Utbyggnaden av högskolorna runt om i hela landet och maxtaxan i barnomsorgen är några nutida. Vad kommer nästa vecka? Skatterna? Försvaret? Sjukvården?

En träffsäker bild av vilka som varit den drivande kraften i svensk politik.

Växthuseffekten

En fråga som har orsakat mycket diskussion under lång tid är global uppvärmning. En viktig anledning till det är att frågan har tydliga politiska kopplingar: vad bör vi göra åt frågan? Och vet vi över huvud taget att vår civilisation påverkar klimatet?

Bushadministrationen har, för att uttrycka det snällt, varit tveksam till den vetenskapliga majoritetens åsikt. Det beror inte på att bevis har saknats: i juni 2001 hävdade en rapport (som vita huset hade beställt) från National Academy of Sciences att ja, en ökande koldioxidhalt leder till stigande temperaturer. I juni 2002 kom en rapport från the US Environmental Protection Agency som sa att ja, mänskliga orsaker ligger bakom de stigande temperaturerna. Men ett år senare var Bush och hans kompisar redo att gå till handling: När EPA kom med ännu en rapport ersatte administrationen en referens som pekar på stigande temperaturer med en referens till en rapport (bekostad av the American Petroleum Institute!) som hävdar motsatsen. Andra referenser som pekade på jobbiga fakta ströks helt, och resultatet blev ännu ett exempel på när vetenskapen får böja sig för politiken.

På senare tid har bästsäljande författaren Michael Crichton gett sig in i diskussionen med sin bok State of Fear, som handlar om ekoterrorister som genom terrordåd vill lura allmänheten att klimatet håller på att förändras. Med boken vill han hävda att det inte finns någon vetenskaplig grund för att våra koldioxidutsläpp påverkar klimatet. En lång källförteckning ska styrka hans tes. Och den amerikanska högern gillar boken. Den republikanske senatorn James Inhofe kallade boken "the real story" om global uppvärmning. Den konservativa sajten ChronWatch prisar hur den avslöjar de grönas lögner. Problemet är bara att Crichton har fel. Forskare som Crichton refererar till menar att han har missuppfattat vad de skrivit. Sajten RealClimate visar, punkt för punkt, hur Crichtons argument faller ihop när man studerar dem närmare.

Det kanske värsta exemplet är när Crichton hävdar att doktor Jim Hansen överskattade uppvärmningen med 300%. Påståendet kommer från Patrick Michaels, som 1998 hävdade att Hansens modell från 1988 över kommande temperaturförändringar hade varit alldeles för pessimistisk. Sanningen är att Hansen 1988 presenterade tre modeller, A (värsta fallet) B (medelfallet) och C (bästa fallet). Hansen hävdade att scenario B var mest troligt, och 1998 hade temperaturen faktiskt ökat mer än vad det scenariot förutspådde. Det Patrick Michaels då valde att göra var att, i ett vittnesmål inför kongressen, endast presentera scenario A för att misskreditera Hansen!

Nu har Per Ericson i Smedjan skrivit om Crichtons bok. Per imponeras över hur Crichton lyckats få med temperaturkurvor och litteraturhänvisningar i romanen. Visst, Per nämner i förbigående att Crichton "ger en helt missvisande beskrivning" av James Hansens ståndpunkt, men kommenterar det endast med "Självklart kommer Crichtons kritiker att hänvisa till varje upptänkligt litet misstag för att misstänkliggöra honom ... men sådant felfinneri är nog främst ett sätt att försöka tysta kritiken." Ganska märkligt att se hur Per struntar i rena lögner så länge det är miljönissarna som tar smällen. Och märkligare blir det. När Per ska hitta en klimatforskare som tonar ner växthuseffekten väljer han - just det - Patrick Michaels.

Bulten i Bo

En blogg som det alltid är kul att läsa är Bulten i Bo. När likformigheten hos högerbloggarna går så långt så att en del kopierar pressmeddelanden från Timbro rakt av är Bultens något elaka humor en frisk fläkt.

Ett exempel på detta är när Dick Erixon klagar på att New York Times skriver om bloggen Iraq the model, och "med deras rätta namn hänger ut" de tre bröderna som driver bloggen. Dick är så upprörd att han i hastigheten jämför dagens Irak med nazityskland, utan att tänka på vad det säger om USA. Bulten pekar då på att namnen avslöjats tidigare - på erixon.com!

Vänstern och Irakvalet

Norton Tierra på Stockholm Spectator anklagar vänsterbloggare för att inte skriva om gårdagens val i Irak:

Sweden’s leftwing bloggers have taken every opportunity to heap scorn on America and its intervention in Iraq. Lies, torture, untold civilian deaths–they’ve reveled in every minute. Now that a first positive step has been taken, and the democratic elections were by all accounts an astounding success, however, the bloggers who cared so much about the welfare of the Iraqi people are silent.

Förutom att Norton verkar tro att vänsterbloggare gläds åt tortyrrapporter finns det en del andra brister i hans resonemang.

• Bara för att en bloggare inte skriver om ett visst ämne betyder det inte att ämnet är oviktigt för den personen. Nu så nämnde jag årsdagen av Auschwitzs befrielse, men om jag inte hade gjort det hade det inte betytt att jag tyckte att förintelsen inte spelade någon roll. Att så få högerbloggare tagit upp Abu Ghraib-tortyren betyder nödvändigtvis inte att de tycker att tortyr är okej. eller hur?
• Att en blogg som Copyriot inte nämnde valet är inte så konstigt, eftersom den huvudsakligen behandlar upphovsrättsfrågor.
• Benämningen "leftwing bloggers" var kanske inte riktigt rättvisande. Efter att det visade sig att Annica Tiger kategoriserats som vänster eftersom hon länkade till the Guardian (!) ändrade Norton benämningen till "Sweden's more popular bloggers". Jag antar att Observers topplista har fått konkurrens...

I övrigt kan jag bara säga att det börjar bli tröttsamt att ständigt se högerns debattrick "om du klagar på USA måste du vara för Saddam". Några exempel på synsättet följer:

• I en annan diskussion på Spectator hävdade Eritas att det inte hade förekommit någon tortyr i Abu Ghraib-fängelset. Efter att jag hate kommit med motargument (bland annat en rapport av en generalmajor i USA:s armé) var den enda slutsatsen Eritas kunde dra att jag ansåg att terroristerna var oskyldiga...
• Dick Erixon anklagar Göran Greider när han i tidningen Metro inte är tillräckligt odelat positiv till Iraksituationen: Göran skriver visserligen

  De som är kritiska till USA:s agerande måste ha modet att så att säga nollställa sin analys och utgå från en enda övergripande sak: att stödja det som är bra för den irakiska civilbefolkningen. Och valet är ett steg framåt.

men när han vågar följer upp med att tycka att


Det är tragiskt att amerikanerna inte lyckats skapa lugn och ro i landet, utan förvandlat Irak till en tummelplats för islamisk terrorism.


går Dick igång, och skriver:

Jasså, det var alltså lugn och ro innan landet befriades?! Varför är vänstern så blind för dikaturers våld och massmord? Varför ser man ett antal fall av misshandel utförd av amerikanska soldater som värre än de miljontals som dödats av Saddam Hussein?

Problemet är bara att om man läser vad Göran egentligen skrev ser man att han aldrig påstod något sådant.

Visst, på ett sätt kan det säkert vara bekvämt med ett så binärt synsätt. Men världen är tyvärr inte så enkel: om man som Eritas ursäktar varje övergrepp med motståndarens sällsynta nedrighet kommer man snart inte att ha några absoluta moralvärden. Övergrepp är alltid övergrepp, oavsett vem som utför dem.

Valdeltagande

Trots faran för deras liv valde irakierna idag att gå och rösta. Vad man än tycker om Irakkonflikten är det här bra. Det är första steget mot ett demokratiskt Irak. Och visst kan man önska att irakiernas entusiasm smittade av sig på vissa länder i västvärlden där valdeltagandet är på nedåtgående...

Angående valet så verkar Andrew Sullivan ha insiktsfulla läsare, att döma av de brev han tar upp på bloggen. Två exempel:

The core fact is not turnout. The US had 60% turnout during the 2004 election, but that alone isn’t enough. The real issue is the difference between the number of people who want to participate and the number who do.

It will signify success when more Iraqi's can vote under less dangerous circumstances in their second election.

Auschwitz

Idag är det 60 år sedan röda armén befriade Auschwitz. Nizkor har mer information om förintelsen.

Härskartekniker

Muf:s förbundsordförande Johan Forssell har en "blogg" (ingen kommentarsmöjlighet, inga permalänkar) där han varje dag levererar knivskarpa analyser av världsläget. Den 19 januari (jag vet, jag är sent ute) skrev han om sossarnas härskartekniker. Till exempel kallar Göran Persson Fredrik Reinfeldt för [Rejnfält], när alla vet att det uttalas [Rainfelt]. Visst, Johan tar inte allt för allvarligt på detta, men menar att det visar på att sossarna är nervösa inför 2006.

Visst är det så! Men det är viktigt att skilja på härskartekniker, som att säga "Rejnfält", och högklassig debatteknik, som i Johans föregående inlägg:

Leni Björklund har aldrig varit min stora favorit. Bara det att ha en försvarsminister vars förnamn nästan överrensstämmer med en av kommunismens founding fathers, gör en lite skeptisk.

Hursomhelst.

Vid dagens frågestund på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, var det äntligen min tur att få ställa Lenin… förlåt, Leni, mot väggen.

Lysande analys! Här är minsann ingen nervös inför 2006!

Danmarks ökenvandring

Efter amerikanare och britter har nu turen kommit till danskar. En dansk officer och fyra soldater åtalas för "kränkande behandling" av irakiska fångar.

Det är viktigt att komma ihåg att ingen ska dömas på förhand. Men om det skulle visa sig att de åtalade är skyldiga är det ännu ett stort misslyckande för den danska krigsinsatsen. Tidigare har det visat sig att "irakier som öppnade eld mot dansk trupp" i själva verket var obeväpnade fiskare, och att den dödade danske soldaten blev skjuten av sina egna. De giftgasgranater som danska trupper hittade visade sig komma från Irankriget, och de kunde mycket väl ha blivit framställda på ett granatgjuteri som Irak köpte från - Danmark!

Tortyr

Hur kan man i ett demokratiskt samhälle försvara tortyr? Svaret är naturligtvis att det inte går, men Guy Womack försöker trots det. Guy försvarar korpralen Charles Graner, som anklagas för misshandel av fångar i Abu Ghurayb-fängelset. Att stapla fångar i pyramider viftar Guy bort med följande jämförelse:

Don't cheerleaders all over America form pyramids six to eight times a year. Is that torture?

När en fånge vittnar om hur Graner hoppade på hans skadade ben tycker Guy att vittnesmålet är bra för försvaret, eftersom fången uppenbart "hatar Amerika".

Frågan är alltså: exakt när förlorade Guy Womack all kontakt med verkligheten?

Upp flyger orden, tanken stilla står...

Medan världen förfasas över flodvågskatastrofen förfasas Ayn Rand-institutet av något annat: att USA tänker hjälpa de drabbade! I en debattartikel skriver David Holcberg att det kanske kan vara okej att hjälpa offren via privata initiativ, eftersom flodvågen ju inte var deras fel eller så, men aldrig i livet att en stat ska ge några pengar.

Jag tycker att det är jättebra att David skrev den här artikeln. Den fungerar utmärkt som ett varnande exempel på vad man kan komma fram till om man blint följer objektivismens lära: allt ska vara privatägt, egoism är bra, altruism är ont. Det verkar som om Ayn Randerna själva insåg att de hade skjutit sig i foten med den här artikeln, eftersom den nu är borttagen från deras sajt. Som tur är förhindrar Google sådant smussel.

Se även Joeventures för ett mer praktiskt motargument.

uppdatering:
Stefan tipsade om att Randianerna kommit med ett "klargörande", som de kallar det. Det verkar som att de själva insett att de gjorde bort sig rejält.

Lösryckta citat

Folkpartiets integrationspolitiske talesman Mauricio Rojas har hamnat i lite blåsväder efter en intervju i Metro:

Är bilden av Pinochet för ensidig?
-- Några ville att det skulle gå dåligt ekonomiskt för Chile under diktaturen, så att man kunde fördöma och säga att allt bara var elände. Så var det inte. Pinochet lämnade Chile med tio procent i tillväxt.
Menar du att svenskchilenarna inte vill se det positiva med Pinochet?
-- De har inte mognat. Inte minst erkänner de inte den egna skulden till det som hände, de vill vara offer. Exilchilenarna är kvar i det som hände 1973. Jag brukar säga att de flesta alternativen var värre.

I en kommentar säger Mauricio:

...mina åsikter har vantolkats. Det handlar om några lösryckta meningar ur en lång intervju som ger ett helt felaktigt intryck av vad jag tycker. Jag är både ledsen och upprörd över att bli utnyttjad på detta sätt, vilket jag också har påpekat för Metro.

Jag tror inte att Mauricio tycker att massavrättningar, tortyr, och militärdiktatur är bra, det måste man vara en rejäl idiot för att anse. Nej, troligen rör det sig helt enkelt om att Metro-journalisten plockade ut lösryckta meningar för att få något tillräckligt sensationellt att skriva. "Det finns inte någon ekonomisk tillväxt i världen som kan rättfärdiga brott mot mänskliga rättigheter" säger Mauricio, och med det borde saken vara utagerad. Dåligt omdöme, visst, men inget diktaturkramande.

Men vänta? Positiv inställning till ekonomiska framsteg i en diktatur, med tillägget att det inte kan rättfärdiga demokratiska övergrepp? Påminner inte det lite om

För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet. Sedan skall det naturligtvis inte drivas så långt att man inte kritiserar exempelvis om det sker övertramp mot mänskliga rättigheter. Det är självklart. Där viker vi inte.

Och ledde inte det till en misstroendeomröstning från moderaterna, folkpartiet, och kristdemokraterna? Slutsatsen måste bli att det är okej att lyfta ut lösryckta citat ur sitt sammanhang, i alla fall ibland.