Flodvågskatastrofen

Det är omöjligt att föreställa sig vidden av katastrofen. Dödssiffrorna blir bara siffror, och det är först när jag läser om enskilda fall som jag verkligen inser tragedin. För de som vill hjälpa de drabbade i Sydasien listar Wikipedia hjälporganisationer man kan donera pengar till.

De svenska myndigheterna har fått ta emot en hel del kritik för sitt agerande. Ett exempel är Mathias Sundins inlägg. Själv är jag tveksam: kan vi förvänta oss att Sverige har ständig beredskap för en katastrof som drabbar tusentals svenskar på andra sidan jordklotet? Att till exempel UD ständigt är beredda för en anstormning av samtal? Ett välskrivet inlägg som ger ett annat perspektiv finns på Är isen hal? Sanda!

Regeringskansliet har en informativ sida med frågor och svar om katastrofen.

Säkerhet och frihet

Fyrtiofyra procent av amerikanerna vill inskränka muslimers rättigheter, enligt en studie. Det kanske bara är jag som är överdrivet känslig, men en demokrati som inte omfattar alla är ingen demokrati . Benjamin Franklins uttalande är viserligen utslitet av överanvändning, men här passar det utmärkt:

Those who would give up Essential Liberty to purchase a little Temporary Safety, deserve neither Liberty nor Safety.

Torsten Lindström

Den kristdemokratiske riksdagsmannen Torsten Lindström har även han startat en blogg. Beundransvärt är att han tillåter kommentarer. Kanske det kan få bloggare som inte törs ge möjligheter till debatt på sina bloggar på andra tankar?

Lettiska byggnadsarbetare

I diskussionen om de lettiska byggnadsarbetarna i Vaxholm är det tydligt att ens åsikter avgör vad man tycker är intressant att fokusera på. Socialdemokraterna väljer att begära en riksdagsdebatt om kollektivavtalens betydelse för svensk arbetsmarknad. Anledningen är förstås att de vet att svenskarna i allmänhet är för kollektivavtal, och att de då hoppas plocka poäng på att profilera sig i frågan.

Högern väljer däremot att fokusera på att 40 svenska byggarbetare hindrade letternas buss från att köra in på byggområdet den 13 december. Att skrika "go home" till lettiska byggnadsarbetare är kanske inte särskilt begåvat, men man behöver ju inte tappa allt sinne för proportioner bara därför. Pos hävdar att det bara är en gradskillnad mellan byggarbetarnas agerande och att spränga strejkbrytare i luften. Även partierna tar till storsläggan. Kristdemokraterna kallar det för maffiametoder, men Muffarna såg förstås till att vara värst - redan den 9 december. I en debattartikel i Norrköpings tidningar jämför de LO och Socialdemokraterna med nazisterna! Hoppas bara att de inte hamnar i någon av Göran Perssons koncentartionsläger som straff...

Dick och citat, del 2

Det känns som det är dags att se vad Dick Erixon har för sig på "Sveriges första politiska blogg", som han själv kallar den för. (Varför gör han egentligen det, förresten? Är han inte medveten om att till exempel hans Timbrokompis Johan Norberg var snabbare igång med bloggandet?)

Nu senast har Dick läst en artikel i The New Yorker där George Packer jämför demokratiseringsprocessen i Irak och Ukraina, och kritiserar Bushadministrationen för att sakna internationellt stöd i Irakfrågan. Jag tycker att Packer underskattar skillnaderna mellan de två länderna, men hans synpunkter är tänkvärda. Dick, däremot, visar sig oförmögen att se mer än två sidor i frågan: kritiserar man Bush måste man stödja Saddam, alltså får rubriken bli "Vänstern i väst vill inte [ha? införa?] demokrati".

Som så ofta när Dick citerar blir det fel. "A war of liberation is a crude instrument for setting a country free" i Packers artikel blir i Dicks version "ett befrielsekrig är en grym metod för att göra ett land fritt". I mitt förra inlägg om Dicks citat visade jag hur han medvetet förfalskade citat för att passa hans åsikter, men den här gången finns ju faktiskt möjligheten att han helt enkelt inte vet skillnaden mellan crude och cruel.

Helium-3

I Sydsvenskan skriver idag Ulf Törnberg om hur det finns drygt en miljon ton helium-3 på månen. Förhoppningen är att vi i framtiden ska kunna använda ämnet för att utvinna fusionsenergi från ämnet, även om vi som Ulf mycket riktigt säger inte är där än. Johan Norberg nappar på artikeln:

Environmentalists say that the planet´s resources are limited. So what? There is a whole universe out there.

Johan ignorerar detaljen att vi inte kan ta tillvara energin med dagens energi, men upprepar Ulfs "analys" att det skulle räcka med fyra rymdfärjeturer á 25 ton var för att täcka ett års energibehov för hela jorden. Jag undrar om Johan eller Ulf är medvetna att rymdfärjan maximalt når en omloppsbana på 643 km, medan månen är 384,400 kilometer bort. En mer rättvisande jämförelse skulle vara med Apolloprojektet: Apollo 11 förde med sig hem 22 kg materia från månytan. Det skulle alltså behövas drygt 4,500 sådana resor för att täcka ett års energibehov, eller med andra ord 12-13 färder per dag. Hmm. Självklart ska vi utreda möjligheterna att ta tillvara den lagrade energin, men tills dess kanske vi skulle lyssna lite på de där miljönissarna ändå?